Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Poesi i rörelse

Lidia Wos i "Because the day was sunny".Bild: Imre Zsibrik

Because the day was sunny: Koreografi: Lidia Wos. Medverkande: Lidia Wos, Javier Perez, Jernej Brizjak, Sonja Lindblom. Spelas på Inkonst t o m 8/10.

Den polska litteraturpristagaren Wislawa Szymborska var både ironisk och snäll. Det säger hennes översättare, Anders Bodegård, när han introducerar Lidia Wos koreografiska hyllning till Szymborska, "Because the day was sunny", som har urpremiär nästan på dagen 20 år efter att Szymborskas Nobelpris kungjordes. Samma sak kan sägas om Wos dansverk. Det är både underfundigt ironiskt och mycket vänligt.
Wos har långvarig erfarenhet som dansare vid Skånes Dansteater och frilansande koreograf, så hennes första helt egna produktion är förstås professionell i alla delar. Men hur kombineras dikt och dans? Bodegård påpekar sambandet mellan diktens och dansens andning, något oklart om det betyder rytm eller stämning, vilket ju är fundamentalt för både poesi och koreografi. Mera intressant är sambandet mellan verben hålla och falla. En vanlig kombination hos Szymborska, enligt Bodegård, och förstås grundprinciper i nästan all koreografi.
Det kanske allra mest intressanta tematiska sambandet är att begreppet intet är vanligt hos Szymborska. Om det ska gå att hitta ett grundtema i Wos dansverk är det nog intets närvaro även i det vardagligt konkreta. Synvinkelskiftet när det vanligaste plötsligt uppfattas som surrealistiska absurditeter. Koreografen själv agerar som en komisk regissör. Med sin svarta basker, svarta solglasögon och uppskruvade beteende liknar hon en poet som iklätt sig Filifjonkans roll.
Muminaktig är också hennes stora handväska, ur vilken hon plockar fram och radar upp föremål som har med tidmätning att göra. En metronom, en skolklocka, en kalender. Men också en pillerburk, hudsalva och en handfläkt. Verket är enkelt uppbyggt. De båda manliga dansarna uppför koreografiska, i något fall mera mimiska, tablåer som sedan får en tolkningsrelief i Sonja Lindbloms mjuka men distinkta diktläsning.
Tiotalet Szymborskadikter ur hela utgivningen varvas med danscenerier. Ibland är sambandet lika tydligt som en illustration. Att den gulliga dikten om en ensam innekatts funderingar i sin ensamhet blir iscensatt av en dansares frenetiska rörelser över scengolvet är inte så svårt att koppla ihop. Mera subtilt symboliskt är sambandet mellan en dikt som ställer sig frågande inför identiteten - varför är jag den som är jag, just här och nu - och en ganska kraftfull duett mellan de båda manliga dansarna.
Så blir det enkelt igen: Szymborskas anatomi över fingrarna och konstaterandet att fingrar kan skriva både goda och onda texter sätts i samband med en trollkonstnärs alla fingerfärdiga rörelser. Dikten om manliga skönhetstävlingar i kombination med en av dansarna i kråmande muskelbyggarposer blir både humoristisk och ironisk.
Lidia Wos har fint gehör för den egenartat stolta ödmjukheten, den vardagliga konkretionen och musikaliska skönheten i Szymborskas poesi. Om det är dansafton med dikt eller diktafton med dans kan göra detsamma, det smälter ihop. "Because the day was sunny" är ett anspråkslöst men också mycket njutbart och finstämt möte mellan konstformerna. Ett verk som vågar tro på sin idé.
Gå till toppen