Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Christina Wassholm: Fotboll med förhinder

Bara några månader efter att Kosovo utropade sin självständighet från Serbien 2008 ansökte landets fotbollsförbund om medlemskap i det internationella fotbollsförbundet Fifa. Men det var först i maj i år som ansökan godkändes, just i tid för att Kosovo skulle komma med i kvalet till VM i herrfotboll i Ryssland 2018. Det var förstås en stor seger för landet, men också början på en lång rad, låt oss kalla det … unika utmaningar.
Serbien har förstås överklagat beslutet och kallar det en politikens vinst över fotbollen. Det här var det andra nederlaget på det idrottspolitiska området på kort tid för Serbien. När det blev klart att Kosovo skulle tillåtas delta i OS för första gången, i Rio i somras, instruerade serbiska regeringen sina tävlanden att i protest lämna prisceremonin om det skulle falla sig så att både Kosovo och Serbien hamnade på pallen samtidigt. (Det föll sig inte så.)
Kosovos landslags första officiella framträdande var en bortamatch mot Finland i september. Men det var inte matchen i sig som var mest spännande för förbundskapten Albert Bunjaki. Den riktiga nagelbitaren var väntan på Fifas beslut om de sex spelare som ansökt om att få byta landslag.
Sedan kriget på 90-talet har Kosovo en stor diaspora och bland dem flera framgångsrika fotbollsspelare som återfinns i bland andra Albaniens, Belgiens, Norges och Schweiz landslag. Ett exempel: när Albanien och Schweiz möttes i kvalet till VM 2014 hade mer än hälften av de 22 spelarna rötter i Kosovo. Ett annat: Förbundskapten Bunjaki kom till Sverige som flykting 1991 och lämnade sitt jobb som assisterande tränare i Kalmar FF för att återvända till Kosovo.
Det var först när mindre än sex timmar återstod till avspark som Bunjaki visste hur hans lag skulle se ut – FIFA hade godkänt bytena med minsta möjliga marginal. En vecka tidigare sa han frustrerat i en intervju: ”Jag kan det finska laget bättre än mitt eget”. Matchen slutade 1-1.
Den här veckan spelar Kosovo två matcher, som likaså krävt sina unika lösningar. Den första matchen, en hemmamatch mot Kroatien, måste spelas i Albanien eftersom Kosovo saknar en godkänd arena. Och söndagens match mot Ukraina spelas i Krakow, Polen, eftersom Ukraina varken erkänner Kosovo som land eller dess resedokument.
För att lugna den oroliga: VM-värden Ryssland erkänner i och för sig inte heller Kosovo eller dess pass, men har utfärdat undantag för deltagare i internationella sportevenemang. Kommer laget så långt är det väl läge att kalla det fotbollens seger över politiken.
Gå till toppen