Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

2010-talets bästa skräckfilm?

Anya Taylor-Joy i skräckfilmen "The witch" som handlar om en nybyggarfamilj i USA på 1600-talet.Bild: Universal Sony

The witch – a New-England folktale

DVD/VOD. SKRÄCKDRAMA. USA/Kanada, 2015. Regi: Robert Eggers. Med; Anya Taylor-Joy, Ralph Ineson, Kate Dickie. Längd: 1.32.
Decenniets hittills bästa skräckfilm – ruskig på riktigt, och gissningsvis en framtida klassiker – får tyvärr bara svensk distribution på dvd och vod. Det är särskilt synd då denna tungt atmosfäriska berättelse om nybyggare i Nordamerika på 1600-talet är en i högsta grad visuell upplevelse som gjord för stor duk – en omsorgsfull rekonstruktion av dåtidens miljöer och kläder illuminerad av enbart solljus och stearinljus. För att ytterligare förstärka autenticiteten låter regidebutanten och manusförfattaren Robert Eggers alla skådespelare tala 1600-talsengelska, späckad med arkaiska fraser och gammaltestamentliga bibeluttryck, vilket bidrar till känslan av obehag och av att vi har transporterats till en annan, för oss främmande, tid.
Man kan dock diskutera genrebenämningen, och filmen har redan mött motstånd bland en del skräckfilmskonnässörer. "The witch" är långsamt och lågmält berättad och tillhör en våg av filmer från senare år som på ett gränsöverskridande sätt blandar arthouse med genreelement, exempelvis "The Babadook", "It follows" och "A girl walks home alone at night". Ingen i den yngre generationen av skräckregissörer har dock varit så konsekvent och gjort det så lyckat som Eggers.
Handlingen kretsar kring en familj med fem barn som på grund av sin avvikande tolkning av Nya testamentet utesluts från en puritansk församling i New England, och flyttar långt ut i skogen. Där för de ett hårt, knotigt liv på svältgränsen, med det förtröstansfulla löftet om ett hinsides paradis som enda lindring. Så slår olyckan till: den yngste sonen försvinner under mystiska omständigheter, när han vaktas av sin storasyster Thomasin (Anya Taylor-Joy). Snart faller familjens sammanhållning sönder i en nedåtgående spiral av sorg, skuldbeläggande, hemligheter och skrock.
Men fruktan realiserar det fruktade, för att citera Ingmar Bergman, och när Thomasin misstänks för häxerier formar sig "The witch" till en brutal frigörelseberättelse om en ung kvinnas uppror mot patriarkalt religiöst förtryck. Det här är en skräckis med feministiska förtecken – även om fantasterierna i slutscenerna är så påtagliga att de inbjuder till en ambivalent tolkning: kanske är allt en överhettad önskemardröm hos Thomasin.
Det är just realismen som gör "The witch" så effektiv – därtill det beundransvärt återhållsamma berättartempot som gör att vi hinner lära känna, och därmed känna för, de strävsamma bönderna innan hemskheterna i skogen börjar uppdagas. En läxa från både "Exorcisten" och "Rosemarys baby", bortglömd av nutida skräckfilmsregissörer som lever i den missriktade tron att publiken måste bjudas på monster och övernaturligheter redan strax efter förtexterna, för att sedan underhållas med skrämselhicka var femte minut.
"The witch" släpps på dvd och vod måndagen den 17 oktober.
Gå till toppen