Kultur

Göran Holmquist: Dylans Skånebesök: ”Efteråt stal en ung man hans vattenmugg 'för att få evigt liv'”

I ett förhandssnack om troliga nobelpriskandidater föreslog jag en gång kulturredaktionen att få presentera de hundra viktigaste böckerna om Bob Dylan. För att poängtera att barden lämnat större avtryck i bokfloden än alla andra mottagare av den förnäma utmärkelsen.
Vill minnas att erbjudandet möttes med mycket behärskad entusiasm.
Han nämndes inte heller bland årets troliga pristagare. Inte ens av Dylanvännerna runt om i världen.
Andra må nu mångordigt lovorda denne utforskare av amerikana, beatpoesi och otaliga andra källor. Påtala rockpoetens förmåga att skapa bevingade uttryck; citerade av så många och i så olika sammanhang. Men när han nu välförtjänt prisas finns det fler kopplingar till Skåne än hos någon annan mottagare av världens förnämsta litterära utmärkelse. Okej, kanske med undantag för Selma Lagerlöf och hennes berättelse om pysslingen Nils Holgersson…
Ovanför mitt skrivbord hänger en löpsedel för Helsingborgs Dagblad från 2 juli 2001: ”Glädje på Sofiero”. Med fotografen Britt-Mari Olssons kända porträtt av en leende Dylan. Det rådde som vanligt totalt fotoförbud, men hon smugglade in kameran i en korg. Dylan var annars vänlig, sade Sofiero-krögaren, och skrev autografen på matsedeln.
En succékväll som upprepades i slottsträdgården 2014.
Några övriga avtryck har han inte lämnat i Helsingborg. Men en bekant blev förstås väldigt förvånad den där julidagen för femton år sedan, när han på Stortorget såg en liten man med stort hårburr komma cyklande. Det var Bob Dylan som turistade.
Det har blivit flera skånska visiter för Dylan. Och knepa sig kan han. Första visiten var på Christinehof 1989. På hotellet i Kristianstad skrev han in sig som Mr Fernandez. All ventilation i byggnaden stängdes av för att inte störa den berömde gästen. På scenen gömde han sig under en huva, baseballkeps med skärm och solglasögon. Den förbryllade picnickpubliken bjöds ett kort set punkig rock. Några tidningar skrev att det var skandal och att Dylan var slut. På Mölleplatsen i Malmö 1996 överraskade han med att ha stora gasolvärmare på scenen, sådana som behövs på uteserveringar svala svenska sommarkvällar. Han hade värmt sig vid en sådan under en sittning på Lilla Torg i Malmö och på studs beslutat att det behövdes till den aktuella konserten.
Efteråt stal en ung man hans vattenmugg från scenkanten ”för att få evigt liv”.
Vid Brofästivalen 1998 tog den skygge en lång promenad längs sundet innan han klev upp på scenen. När han före framträdandet på Olympen i Lund år 2000 slank in på en restaurang för en bit mat bröts lokalradions sändning för att meddela nyheten att självaste Bob Dylan satt där. En ära som inte vederfares alla Nobelpristagare. Eller mottagare av Polarpriset, vilket han fick i samband med Sverigebesöket. Sedan har det blivit konserter i Malmö Arena 2011 och för ett år sedan på Malmö Live. Då var scenljuset så svagt att folk som hade betalat 1500-2000 kr för biljett på balkongen bara såg ett hattbrätte på en skuggfigur som troligen var Dylan.
Dylans inflytande är gränslöst, som sagt. På söndag är Mikael Wiehe på Helsingborgs Konserthus. I bagaget har den flitige uttolkaren av Bob Dylan en nyskriven sak, titellåten på sitt helt nya album, ”Ring i alla klockor” (”Ring them bells”).
Vilket naturligtvis är vad Dylans beundrare gör nu.
Läs alla artiklar om: Nobelpriset 2016
Gå till toppen