Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Fångar dansen på unikt sätt

"Mr Gaga" skildrar Batsheva Dance Company i Israel, där koreografen Ohad Naharin har utvecklat den så kallade gagadansen.Bild: Folkets Bio

Mr Gaga

BIO. DOKUMENTÄR. Israel, 2015. Regi: Tomer Heymann. Med: Ohad Naharin. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.40.
”Pina” (2011), om den tyska koreografen Pina Bausch, blev ett kliv framåt för den dokumentära dansfilmen, då regissören Wim Wenders i 3D-format lät medlemmarna i Tanztheater Wuppertal ta ut sina uppsättningar i stadsmiljön och naturen. Israelen Tomer Heymanns vackra film om dansaren och koreografen Ohad Naharin, chef för Batsheva Dance Company i Tel Aviv, gör inte några nya landvinningar rent stilmässigt men drar omedelbart in åskådaren i en unik studie av en av den moderna dansens mest kontroversiella och hyllade förgrundsgestalter.
”Jag har alltid dansat”, säger Ohad Naharin, något som bekräftas av hans mamma även om sonen aldrig tog någon danslektion före 22 års ålder. Behovet av att röra sig och inspireras inte minst av djurvärlden startade redan under de fem första åren då familjen bodde på kibbutz och barnen levde nära djur och natur. Under militärtjänsten i arméns nöjesdetalj, på grund av en spricka i vristen, gjorde Naharin sina första enkla koreografier. När han muckade hade mamman kontaktat Batsheva Dance Company. Sonen fick komma på audition. Där fann Martha Graham honom och färden gick till New York. Efter ett år hos henne och senare ett år hos Maurice Béjart började den kraftfulle, karismatiske dansaren skapa sina egna verk med tillfälliga medlemmar. Grunden för den så kallade gagadansen hade lagts. I dag utövas den både av amatörer och professionella.
”Året hos Béjart var det värsta i mitt liv”, säger Ohad Naharin som insåg att han enbart kan arbeta med ett meningsfullt material. Så småningom kom chefserbjudandet från Tel Aviv, en miljö där konstnären känner sig hemma och kommer nära de ämnen som mest berör honom – det israeliska samhället och en stark kritik av senare års politiska utveckling. Med Naharin i chefsstolen inleddes en förnyelseperiod inom danskompaniet.
Tomer Heymann arbetade i åtta år med dokumentären som är ett helgjutet verk på alla tänkbara sätt med filmklipp från Naharins privata liv, långa tagningar under repetitioner, intervjuer med medarbetare och pedagoger samt mängder av klipp från koreografens olika uppsättningar. Här finns inga explicita analyser av teman i hans verk men en skicklig klippning gör det ändå lätt att tolka innebörden. Till exempel återkommer traumatiska upplevelser under militärtjänsten, vilken sammanföll med yom kippur-kriget, och bearbetats i dansens form. Jag har svårt att tänka mig en film som på ett bättre sätt skulle kunna skildra dansens särart inom kultur- och konstvärlden. Genom den långa arbetsprocessen får Tomer Heymann och hans team en djup förståelse för vad dans kan uttrycka.
”Mr Gaga” är ingen entydig hyllning av Naharin utan även kritiska röster kommer fram. De vänder sig inte mot de starkt personliga verken utan mot de mindre positiva sidorna i koreografens personregi. Det gör filmen än mer komplex, spännande och mänsklig.
Gå till toppen