När Bob Dylan kom till New York 1961 som 19-åring var det Greenwich Village han drogs till. I kvarteren på västra Manhattan syns i dag betydligt fler lyxiga boutiquer och turister än folkmusiker men för ett halvsekel sedan var stadsdelen ett fäste för bohemer. Den lilla klubben The Bitter End på Bleecker Street öppnade samma år som Dylan kom till stan. De två Kalifornienborna Marcy och Jim Beck kikar in genom rutan.

– Vi blev förvånade när vi hörde att han fått priset, vi visste inte att musiker var inom tävlan, säger Marcy.

– Han har skrivit många fantastiska texter. Men jag började läsa hans memoarer och slängde dem nästan i papperskorgen efter halva boken, fyller Jim Beck i.

Den allra första kvällen i New York spelade Dylan Woody Guthrie-låtar på Cafe Wha? i hörnet på MacDougal Street. Skyltarna sitter kvar på fasaden. Sulman Afridi kilar förbi på väg till jobbet.

– Dylan har så många låtar som gjort avtryck i människors liv. Min systers bästa kompis på college älskade "The times they are a-changin". Det slutade med att hon tog livet av sig och låten spelades på hennes begravning.

Utanför ett kafé ett par kvarter bort väntar Stephen Renault på en vän.

– Jag känner igen namnet men jag har inte lyssnat på hans musik. Jag föredrar klassisk r&b. Men att en musiker får ett litteraturpris tycker jag inte är så konstigt, många korsar gränser mellan genrer i dag.

Lite längre ner på MacDougal Street ligger radhuset som Bob Dylan köpte efter att framgången börjat synas i plånboken. Han hamnade i bråk med en granne som envisades med att gå igenom Dylans sopor i jakt på värdefulla rester. Brevbäraren Michael Moriarty öppnar dörren till nummer 94 och lämnar några brev.