Kultur

Patrik Svensson: Står rappare på tur att få Nobelpriset i litteratur?

Rapparen Nas.Bild: Sony
Ett Nobelpris i litteratur ger alltid upphov till frågor. Vanliga sådana: Vem är det? Var det rättvist? När ska egentligen Ko Un få det?
Med Bob Dylan som pristagare kommer en ny sorts frågor. Enklare men svårare, lite mer allmänna: Får man göra så? Är det ens litteratur? Vad är litteratur egentligen?
Ja, får man verkligen göra så? Jo, det får man såklart. Alfred Nobel gav inte så många ledtrådar om saken i sitt testamente. Han förklarade bara att en del av hans förmögenhet årligen skulle utdelas till den ”som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning”. Någon definition av vad som är litteratur gav han inte, det är sällan någon avhandlar den saken i sitt testamente. Knäckfrågan har väl genom åren snarare varit vad han egentligen menade med ”idealisk riktning”.
Är det litteratur Bob Dylan sysslat med då? Visst har han skrivit några böcker, den lyriska romanen "Tarantula" på sextiotalet, memoarerna. Men det är ju inte dem han får priset för. Motiveringen klargör tydligt att han får priset för att han "skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen". Det är sångerna som är Bob Dylans livsverk. Det är dem han får Nobelpriset för.
Är dessa sånger litteratur? Tja, det beror på definitionen. Etymologiskt har litteratur att göra med bokstäver, det vill säga med det skrivna ordet och inte med det talade eller sjungna. Talar du om litteratur som företeelse, eller studerar det som ämne vid universitetet, syftar du förmodligen i första hand på poesi, prosa och dramatik. Text nedskriven av en författare, en autonom och självständig skapare som arrangerar sina fritt valda ord på ett papper eller en skärm.
Å andra sidan har det vi kallar litteraturhistorien sällan varit så noga med de där formaliteterna.
Vissa säger att Gilgamesheposet är världens äldsta litterära verk. Det skrevs med kilskrift på tolv lertavlor och handlar om kung Gilgamesh i Uruk i nuvarande Irak. Den mest kända versionen av verket är från 1200-talet före Kristus men själva berättelsen är mycket äldre än så och består av ett hopkok av ett stort antal så kallade epos. Det är litteratur utan författare, eller åtminstone utan en ensam och känd författare.
”Iliaden” och ”Odysséen”, de antika epos som ofta sägs vara vår västerländska litteraturtraditions startpunkt, skrevs förmodligen i mitten av 700-talet före Kristus. Möjligen av en figur som kallade sig Homeros. De är ett slags diktverk med ursprung i en muntlig tradition. De kan betraktas som sångtexter, författade för att framföras av så kallade rapsoder, professionella sångare eller recitatörer. Det är litteratur utan pärmar, boksidor och radbrytningar.
Sapfo å sin sida var en visdiktare. Hon skrev för lyran. Shakespeare skrev för scenen, och för brödfödan. Bibeln var främst resultatet av ett idogt redaktörsarbete vid olika kyrkomöten. I det längre perspektivet är litteraturhistorien full av storheter som inte i första hand skrivit vare sig för boksidan eller för evigheten.
Ta ett skutt fram till 2015. Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur och redan där fanns det underlag för en diskussion kring vad litteratur egentligen är eller bör vara. Aleksijevitjs böcker är i grund och botten journalistik, hennes text består till största delen av intervjucitat. Svetlana Aleksijevitj tog inte emot sina ord från en inspirerande övermakt eller ett besjälat överjag. Hon fick dem från andra människor. Och så förvaltade hon dem och arrangerade dem, som en kompositör, eller en körledare. Och på det sättet bröt Akademien redan där med den syn på författaren som varit förhärskande i litterära sammanhang åtminstone sedan priset instiftades. Med Svetlana Aleksijevitj var författaren inte längre en autonom figur som arrangerar sina egna ord i ensamhet och med absolut självbestämmande. Det är litteratur som kollektiv insats, som ett körverk.
Och nu alltså Bob Dylan. Ännu ett steg bort från den litteratursyn som präglat hela Nobelprisets historia (eller ett steg tillbaka till ett litteraturbegrepp som har mer med "Iliaden" än med "Idioten" att göra). Utan att dra för dramatiska växlar på det kan vi säga att litteraturpriset aldrig kommer att bli detsamma igen. Det förändrades i samma sekund som namnet Bob Dylan kom ur Sara Danius mun. Det var en gräns som flyttades och ett begrepp som omförhandlades.
Är det dit vi vill? Är detta vad vi vill att Nobelpriset i litteratur ska vara? Det är en fråga som kommer att diskuteras sönder och samman de närmaste dagarna. Likaså vad det här betyder för framtida Nobelpris. Kan vi räkna med att en rappare snart får Nobelpriset i litteratur? Tja, det finns uppenbarligen inte några definitionsmässiga hinder. Man skulle till och med kunna argumentera för att rappen på många sätt är mer litteratur än vad Bob Dylans folk- och rocktradition är. Rappen är i än högre grad textbaserad. Den liknar den måttbundna lyriken i sitt sätt att strukturera texten (sexton takter, slutrim och ibland inrim). Den är inte beroende av harmonier eller melodier. Den ligger på det sättet närmare en klassiskt litterär muntlig tradition än vad rockmusiken gör.
Nobelpriset 2017? Fältet ligger plötsligt öppet mellan Ko Un och Nas.
Läs alla artiklar om: Nobelpriset 2016
Gå till toppen