Ljudet är hänförande och brutalt. För varje pil som träffar den vitmålade väggen hörs ett distinkt dån som långsamt klingar ut i salen. Ibland tar det fyra fem sekunder innan pilens sjungande tystnat. Plötsligt står hon några meter framför mig och avser höja bågen i min riktning. Jag glider diskret undan och ställer mig bakom en pelare. Detta är bra. Det är på riktigt. Pilarnas potentiella ondska skapar en svårfångad laddning i rummet.