Kultur

Almodóvar i högform

Adriana Ugarte som den unga Julieta i Pedro Almodóvars "Julieta", baserad på tre noveller av Nobelpristagaren Alice Munro.Bild: Studio S Entertainment

Julieta

BIO. DRAMA. Spanien, 2016. Regi: Pedro Almodóvar. Med: Emma Suárez, Adriana Ugarte, Daniel Grao, Darío Grandinetti, Rossy de Palma. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.39.
Död, sex och skuld är ohjälpligt insnärjda i varandra redan från start i den unga historieläraren Julietas kärleksliv. På ett tåg som far genom natten i de snöklädda Pyrenéerna träffar hon en hunkig fiskare, och de har samlag i sovkupén. Men på samma resa orsakar Julieta indirekt en annan passagerares död. Tror hon i alla fall; Pedro Almodóvars film handlar i hög grad om outtalade skuldkänslor. Och skulden växer inom Julieta, precis som barnet som blir resultatet av mötet på tåget.
Sekvensen på nattåget med sin teatrala stilisering, sin ekonomiskt sparsmakade berättarteknik och sin ödesmättade stämning – förstärkt av referenser till grekisk mytologi och Alberto Iglesias svepande stråkmusik i Hitchcock-kompositören Bernard Herrmanns anda – är en virtuos uppvisning av Almodóvar. Det är som om regissören valt att göra en filmisk motsvarighet till det kortfattade och pregnanta berättandet i den litterära förlagan. "Julieta" bygger på tre sammanlänkade noveller – "Slump", "Snart" och "Frihet" – av den kanadensiska Nobelpristagaren Alice Munro, även om regissören tar sig stora friheter med materialet och även omplanterar det i spansk mylla.
"Julieta" blir så ett blomstrande möte mellan två berättarmästare, och en återkomst för Almodóvar till paradgrenen, det kvinnocentrerade dramat, efter tio år av utflykter till genrer som skräck ("The skin I live in"), thriller ("Brustna omfamningar") och fjäderlätt komedi ("Kära passagerare"). Innehållet i novellerna är nog så melodramatiskt, men de yviga gesterna och de känslomässiga utbrotten, som åtminstone förr karaktäriserade regissören, är denna gång undertryckta. Precis som känslorna hos den inbundna titelfiguren, som vi får följa dels som ung på åttiotalet (gestaltad av Adriana Ugarte) dels som medelålders i nutid (Emma Suárez), då Julieta stukad av livet dragit sig tillbaka, plågad av att hon förlorat kontakten med sin vuxna dotter. Precis som regissörens klassiker "Allt om min mamma" (1999) är "Julieta" en stark studie i en moders sorg, i att ha förlorat sin identitet och sitt mål och sin mening i tillvaron.
"Julieta" signalerar en mer avklarnad stil för regissören, men till det yttre känns han igen: miljöer, kläder och scenografiska detaljer, exempelvis konstverk, är lika urtjusiga som vanligt – och har alltid en betydelsebärande funktion (notera, svenska filmskapare). Fans kan dessutom glädja sig åt Almodóvar-favoriten Rossy de Palma i rollen som gråburrig, komiskt bister hushållerska.
Ett av filmhöstens måsten.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 21 oktober
Gå till toppen