Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Julia och djuren: ”Det handlar om hela vår existens – utan djur finns vi inte”

Fotograf Julia Lindemalm har ägnat mycket tid åt att undersöka människans syn på och förhållande till djur, nu senast katter. ”Det handlar om hela vår existens. Utan djur finns vi inte.”

Egentligen är Julia Lindemalm mer hund- än kattmänniska. Men hundar kan hon, förklarar hon; ”jag drivs av nyfikenhet, till det som jag inte redan förstår”.Bild: Emma Larsson
Rut väntar lugnt i en korgstol på innergården, hennes röda fleece-tröja skyddar mot kylan. Café Trubbel är ett av få kaféer där hon får vistas och personalen hälsar glatt på henne när hon kommer. Hon är van att umgås med folk, hänger ofta med Julia Lindemalm på uteserveringar. Rut gillar öl, men får inte dricka det för Julia Lindemalm.
Men hon verkar nöjd ändå, i knät på sin matte som stryker henne över öronen.
Julia Lindemalm har haft taxen i fem år, men hund har hon haft ända sedan hon lyckades tjata till sig en som barn. Som tioåring visade hon att hon menade allvar och åkte varje vecka till en hundkurs, där hon sprang runt bland hundägare, utan hund, och lärde sig hur hon skulle prata med djuren. Sitt. Ligg. Stå. Till slut gav föräldrarna efter.
Fotografen är inte bara hundägare. Hon fascineras av djur. Studerar dem, fotar dem. Talar gärna om favoritdjuret sjöko, och om djurfabriker, intresserar sig för djurlivet bortom det söta och underhållande. Hennes fotografier berättar om maktrelationen mellan djur och människor, en ojämlik relation där den senare vill tämja den första.
Ur Julia Lindemalms tidigare projekt ”Zoo World”.Bild: Julia Lindemalm
Julia Lindemalm har tidigare fotat djurparker, akvarium och tigertämjare. Nu har hon gått från vilddjur i bur till tama katter, när hon tillsammans med kulturskribenten Annina Rabe ger ut boken ”Katt people”. Boken undersöker samspelet mellan det älskade husdjuret och människan, men berättar också om en större, politisk symbolik som har följt katten genom historien.
Varför är katten intressant?
– Katten höjs upp; på internet, i kattutställningar eller när folk handlar dyra raskatter. Samtidigt lämnas katter hemlösa och har många gånger lägre status än hundar. Det finns en motsättning där som är väldigt intressant. Men så undersöker boken också relationen mellan katter och kvinnor, som jag intresserar mig för. Det som kvinnor anklagas för är tätt förknippat med kattens egenskaper: att vi är opålitliga, listiga. En sexig kvinna är som en katt, bråkar vi med varandra har vi cat fight …det finns så mycket kvinnohat kopplat till katter.
Läs också Första Tunbjörkpriset till Julia Lindemalm
Julia Lindemalm förklarar. Hur forskning visat att många manliga kvinnomördare började med att mörda katter. Men också hur en kvinna med många katter stämplas som oönskad. Galen.
– Den som kategoriseras som en ”crazy cat lady” är en kvinna som valt katter framför män. Som tycker att livet är enklare och skönare utan gubbar. Det uppfattas självklart som hotfullt – då säger man hellre att de är bortvalda kvinnor, sorgliga kvinnor som inte har lyckats få en man.

***

Det är svårt att undgå katthajpen idag. Internet svämmar över av gulliga klipp med gulliga katter, älskade till den grad att de i somras fick sin egen kattvideo-festival. Då och då har det gjorts försök att analysera varför vi känner en sådan dragning till djuret, som när tidskriften Bang diskuterade fascinationen i ett av sina nummer. Det är inte första gången katten dykt upp som symbol i feministiska sammanhang.
Katt people: Veronica med katten Mittens är två av karaktärerna vi får träffa i ”Katt people”. Här i deras gamla trädgård i Sofielund. Klicka för att se hela bilden obeskuren.Bild: Julia Lindemalm
– Jag ser det som feminismens vinning, att vi börjar uppvärdera det som förknippats med kvinnlighet, att vi är stolta över något som har nedvärderats tidigare. Det är lite samma sak som att det har blivit coolt att sticka nu. Men sedan tror jag inte att det har någon vinning för katten själv, det förbättrar inte direkt livet för katter. De blir objekt. Personligen vill jag komma bort från att se djur på det sättet, säger Julia Lindemalm.
Ett tydligt exempel är ”grumpy cat”, en katt som älskats över hela världen för sin tjuriga uppsyn. Eller, för avspeglingen av människans tjuriga uppsyn. Djuren fungerar som en projektionsyta för det mänskliga, där underhållningen består i att de efterliknar våra beteenden.
Katt people: Lars får sin mat hemkörd av hemtjänsten, och om det är en såsrätt sparar han lite till katten Baloo.Bild: Julia Lindemalm
– Djuren ska symbolisera så mycket och då blir det fel – det skuggar deras bästa. Vi tolkar alltid djuren från vårt perspektiv. Se bara på pandan, varför är det så viktigt att bevara den? Är det för deras skull eller vår? Det dör ut djur hela tiden som inte är lika snygga, som inte har vunnit det genetiska lotteriet. Vi är väldigt ytliga och bryr oss bara om de djur som är visuellt tilltalande.
Kan du själv fastna i det som är visuellt tilltalande och glömma de fula djuren?
– Ja, verkligen! Jag är ingen supermänniska själv. Jag gör inte allt rätt, men det tycker jag är viktigt, man behöver inte vara fläckfri. Jag försöker inte att vara helig på något sätt.
Katt people: Margareta med sin katt Fedra.Bild: Julia Lindemalm
Finns det någon konflikt mellan ditt djurintresse och det faktum att du själv har husdjur?
– Absolut. Jag är väl medveten om att jag har hund för min egen skull, det är en ojämlik maktbalans. Där tror jag att vi får tänka som Bamse: är man stark måste man vara snäll.

***

Samspelet mellan djur och människor har förändrats mycket under de senaste decennierna. Tidigare bemöttes olydiga djur med bestraffning – precis som föräldrar tilläts aga sina barn skulle hundar ha strypkoppel och skällas ut om de gjorde fel. Idag fokuserar många istället på positiv förstärkning.
En hund kommer inspringande på Café Trubbel medan Julia Lindemalm pratar, hoppar exalterad upp på ett bord och välter en kopp. Ägaren verkar vara av den gamla skolan, hon drar hårt i kopplet och knyter fast hunden utanför.
Katt people: Pär och Alonzo. Alonzo är en bengal, en ras som från början var en blandning av tamkatt och leopardkatt.Bild: Julia Lindemalm
– Sådär till exempel. Hunden var ju glad, jag tycker inte att den ska bestraffas för det, säger Julia Lindemalm och tittar på hunden, som ser frusen ut. Rut vilar lugnt i hennes knä, betraktar förstrött världen utanför.
Julia Lindemalm älskar djur, att vara nära dem. Men det var först när hon fotade djurparkerna till det som blev utställningen ”Zoo world” som hon på riktigt började reflektera över djurens livsvillkor. Björnarna och aporna bakom galler. De konstgjorda båtarna som färdades över konstgjorda akvarium.
– Jag är fascinerad över blandningen. Det vilda och det konstgjorda, hur djurparker bygger upp en låtsasvärld i strävan efter något naturligt.
Katt people: Birgitta bor med åtta katter och två hundar på Augustenborg i Malmö.Bild: Julia Lindemalm
Varför vill människor tämja det vilda?
– Det är väl det ultimata sättet att känna makt. Se till exempel på tigrarna, det blir en maktdemonstration att tillfångata och tämja något som skulle kunna döda en.
När Julia Lindemalm besökte Texas, där det finns fler tigrar i fångenskap än vad som finns kvar vilt i resten av världen, mötte hon en komplex kärlek till djuren. Tigrarna sög förtroligt på ägarens fingrar som visade ömsesidig tillgivenhet. Samtidigt föds de upp för att generera pengar, ställs ut i köpcentrum och fotas av exalterade åskådare.
– När jag fotade tigertämjarna insåg jag att de känner samma sak för sina tigrar som människor känner för sina huskatter. De drivs av samma kärlek, men det blir fel, säger Julia Lindemalm.

***

Trots att beviset på människans kärlek till djuren går att hitta överallt tycker Julia Lindemalm att det är viktigt att framhålla hur undervärderade varelserna är. För att förstå hierarkierna mellan djur och människor ytterligare tog hon i våras sitt intresse från kameralinsen till skolbänken, där hon läste kursen ”Critical animal studies” på Lunds universitet. Studenterna fördjupade sig i förtrycket av djuren, specisismen som det kallas.
Katt people: En utställningskatt har fått sin bur pimpad med kristallkronor.Bild: Julia Lindemalm
– Jag tror att förtryckande mönster är likadana, så fort vi börjar gradera varelsers värde är vi illa ute. För vad är det vi graderar? Är det intelligens? Jaha, men hur ser vi då på ointelligenta människor? Är det faktumet att djuren inte kan prata? Jaha, men hur ser vi då på människor som inte kan prata? För mig handlar det om att förstå att någon har ett känsloliv och att behandla den med respekt.
Hon talar avslappnat utan att låta dömande, diskuterar gärna strukturer men vill ogärna moralisera kring individers beteende.
– Jag tror att om folk verkligen, verkligen förstod hur djuren behandlas på djurfabriker idag så skulle de inte äta kött. Men jag har samtidigt svårt för människor som lägger sig i andras livsval, vi har så mycket annat att deala med.
Katt people: Anders med sin sphynx Stella, som ofta bär klänning.Bild: Julia Lindemalm
Vad krävs för att vi ska förändra vår syn på djur?
– Fler måste prata om djuren från deras perspektiv, i offentligheten. Men framför allt kommer folk att utnyttja djur så länge det är jävligt lönsamt – det kapitalistiska systemet bygger på att vi är omedvetna om hur djur behandlas. Det finns ingenting av djuret som inte används i industrin! Därför är det störigt att folk har börjat skryta om hur de tar hand om hela djuret, på restauranger till exempel. Så ser det ju redan ut – varje del av vår värld är en värld av djur utan att vi tänker på det. Djuren finns i lim, i godis, överallt.
Julia Lindemalm hyser ändå hopp inför djurens framtid. Hon ser hur vego-rörelsen växer och hur djur har förbjudits på cirkus. Men för att en verklig förändring ska ske tror hon att samhället måste vara organiserat annorlunda.
– Det är svåra frågor, för de handlar om hela vår existens. Utan djur finns vi inte. Men som samhället ser ut idag är vi väldigt dåliga på att ta hand om dem som är svaga.
Jag tror att det gör något med människan att utsätta en kännande varelse för våld.
Tror du att något skulle förändras i det mänskliga samspelet om vi blev bättre på att ta hand om djur?
– Ja! Se bara på djurindustrin, vilket hårt arbetsklimat det är där! Jag tror att det gör något med människan att utsätta en kännande varelse för våld. Det låter klyschigt, men jag tror att om vi visade mer kärlek så skulle det spridas vidare.
Julia Lindemalms fotografier har blivit ett bevis på hennes tes. När hon skulle rama in dem möttes hon av en snyftande man i kassan som berörts djupt av hennes bilder. På journalistskolan i Köpenhamn fick hon även djurhatarna i klassen att se något i hennes porträtt.
– Djur har en förmåga att väcka empati. Vi slutar att tänka på vad jag, jag, jag behöver hela tiden. Att ta hand om någon annan får oss utanför ego-bubblan. Det är en icke-intellektuell kärlek, som min och Ruts. Jag behöver inte spela smart för henne.
Julia Lindemalm och Rut.Bild: Emma Larsson
Rut springer iväg över innergården, följs hela tiden av Julia Lindemalms blick.
Många gånger har fotografen hittat tröst i djuren när människor svikit. Som 24-åring fotograferade hon bikinimodeller i USA och fann sig ung och ensam i en hård värld, där ingen riktigt förstod henne. När hon vandrade längs gatorna, där alla andra bara färdades i bil, fick hon plötsligt syn på en basset – hunden med de långa öronen och sorgsna ögonen, som tittade på henne. Hon gick fram till den och mötte en blick som förstod, när ingen annan verkade göra det.
– Djur är så äkta. Med människor är det mycket bullshit, säger hon.
Bortom alla videoklipp på söta djur som blivit bästa vänner, finns andra historier att berätta om djuren. När ”Katt people” släpps har Julia Lindemalm redan börjat fundera på vilka djur hon vill närma sig härnäst. Det är ett livslångt intresse, tror hon. Kanske åker hon på safari nästa gång, eller följer med på storviltsjakt.
I hennes fotografier skymtar berättelser till, som varken är underhållande eller söta. Det är berättelserna om människan.

Fem snabba om djur med Julia Lindemalm

Om jag var ett djur skulle jag vara…
… en säl och ligga och götta mig på en klippa någonstans.
Om jag skulle ersätta statsministern med ett djur skulle det vara…
… en orangutang, de är intelligenta och empatiska. Mer empatiska än statsministern.
Min favoritskildring av djur…
… är dokumentären ”Black fish” om späckhuggare eller ”Buck” som handlar om hästar.
Mitt favoritvideoklipp på djur
… var ”sneazing panda” ända tills jag började reflektera över att den satt i världens deppigaste rum.
Min största noja inför djurens framtid
… är att samhället blir så oroligt att vi bortprioriterar djuren. När det blir oroligt slutar folk att visa solidaritet med de som är svagast.

Julia Lindemalm

Ålder: 32.
Husdjur: Taxen Rut.
Bor: Uppvuxen i Karlskrona, bosatt i Malmö.
Gör: Fotograf.
Aktuell med: Boken ”Katt people” tillsammans med Annina Rabe.

Två röster från ”Katt people”

Annina Rabe, ur förordet:
”Den hårda kärleken är den svåraste, men förstås just därför också ofta den starkaste. Kattkärleken är till naturen hård. Det är en kärlek där människan hela tiden är i underläge. Allt måste ske på kattens villkor. Att älska en katt är att underkasta sig. Eller åtminstone acceptera den andras integritet och frihetskrav. Och där ligger, tror jag, en viktig del av komplexiteten i förhållandet mellan katt och människa. För vår relation till katten är intensiv, men också motsägelsefull.”
Sara Abdollahi, chefredaktör för Författaren och medverkande i boken:
”Varje katt har sin egen personlighet. Siameser är både självständiga och flockdjur samtidigt. Det betyder att vi som är människor också är en del av deras flock, och behandlas därefter. Grejen med katter generellt är att de är egensinniga och stolta, mjuka och krävande, ja katter är helt enkelt bäst. Det är grejen.”
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen