Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

En hejdundrande Heinetolkning

I ett djärvt och starkt urval och tolkning får Malte Persson Heinrich Heine att framträda som en

Daniel Oppenheims porträtt av Heinrich Heine från 1831 och Henrik Montgomery porträtt av Malte Persson från 2008.

Heinrich Heine: Andra tider, andra fåglar. Övers Malte Persson. Ruin förlag.

Om kärlekslyrik på tyska är en tysk-judisk specialitet ska lämnas osagt. Betydande exempel utgör oavsett den gammaltestamentligt extatiska Else Lasker-Schüler, och nu, i en nyutkommen volym, den helt annorlunda kärlekslyriken av Heinrich Heine. En lyrik som bäst kan beskrivas som fräck, syrlig eller modern. Eller "ironisk", som hans senaste svenske översättare, Malte Persson, formulerar det, bara för att snart nyansera sig och föredra beskrivningen av en dissonans mellan tradition och modernitet, som går som en spricka genom den moderne diktarens - Heines - eget hjärta.
"Sångernas bok", Buch der Lieder, är det verk som gjort Heine odödlig - så långt som odödlighet nu sträcker sig på vår smältande planet. En bestseller i sin tid, och till svenska har vi mer än ett halvdussin olika översättningar, den senaste för bara några år sedan. Det finns därtill rikt med tonsättningar, inte minst Schuberts "Schwanengesang". Malte Persson är modig nog att dissa mästerverket ("hans bästa verk är det knappast"), för att istället framhäva Heines sena, alltmer komplexa och ibland mer politiskt orienterade diktning. Men låt det vara sagt från början, här har vi fått ett överdådigt och högkvalitativt översatt urval. I Malte Perssons tolkning låter Heine, på gott och ont, som … Heidenstam. Här, om den dansande Salome:
Hon dansar. Se hur kroppen rörs!
Med vilken grace var kroppsdel förs!
Se allting fladdra, gunga, svängas -
det är som skulle huden sprängas.
Översättaren har i tre lika stora delar koncentrerat sig på Heines två sena diktsamlingar plus kvarlåtenskapen. Det är en poesi på randen mellan den romantiska och den realistiska epokstilen. Ofta dubbeltydig, gärna indirekt, rörlig och målande, men med viss förlust av ungdomsdiktningens spontanitet. Jag finner det svårt att citera från de långa sammanhållna sviterna, men som lyriktolkningar i klassiska former måste detta ges mer än godkänt. Malte Persson visar sig känslig inför sina versrytmers glidande betoningar, han vet när det är lockande att behålla rimmet. När det utelämnas används som grepp en frisk vokalvariation. Idel lovord alltså, och inga invändningar? Jag har en, jag finner språket väl litterärt där det ibland hade passat bättre med en svenska som låter talad.
Heinrich Heines slog sig vid mitten av sitt korta liv ner i Paris, där han på tidens radikala maner gifte sig med butiksbiträdet Crescense Mirat. Man kunde lite spydigt tala om att han försörjde sig genom att humoristiskt i franska publikationer baktala Tyskland och att i tyska publikationer baktala Frankrike, om det inte vore för det bakomliggande allvaret i hur den preussiska, även österrikiska, censuren käppjagat honom ut ur de tyska staterna. I det mer toleranta Paris samlas vänsterfolk från alla håll och kanter. Heine respekteras av den trubbige Marx, men själv har han sina dubier och förblir mitt i politiken en artist och privatman. Sitt sista decennium ligger han förlamad och sängbunden, det viskas om syfilis, men smala kvinnofingrar pysslar om honom in i det sista.
Jag känner inte riktigt igen min erotisk-lyriske Heine i urvalet. Jag känner inte heller igen Malte Persson: i stället för det försiktiga underbarnet möter man numera en mognande innovatör. Heine formar han till en mask för det egna ansiktet och de egna tankarna, i ett slags uppror från mitten.
Ett välskräddat femtiosidigt efterord utvecklar sig till att ge en bild av den egna kultursynen, och söker ledsyn genom en samtid i sönderfall. Malte Persson beskriver polemiskt konflikten mellan en reaktionär marknad beredd att offra all hänsyn för att bibehålla stabilitet och en enkelspårig och konstfientlig vänster. Om det obehagligt välbekanta i Heines 1830- och 1840-tal, för ett "tilltufsat och nervöst Europa", där extrema krafter väntar i kulisserna under "dagens liberala eller socialdemokratiska likgiltighet, så länge den varar, och vilka katastrofer som än kommer efter den".
Vi som trodde att vi kände till Henrich Heine bör nog läsa honom igen.

Heinrich Heine

Allmänt ansedd som en av de främsta tyska diktarna, son till en judisk köpman och juridikstudent i Göttingen, där han bland annat bevistade Hegels föreläsningar.
Heine föddes 1797 och dog 1856, tysk författare, från 1831 bosatt i Frankrike. Heine var son till en judisk köpman och studerade juridik i Göttingen, där han också gick på Hegels föreläsningar och besökte de litterära salongerna.
Konverterade från judendomen till protestantismen på grund av antisemitiska lagar och förföljelse.
Buch der Lieder (1827) blev ett internationellt genombrott- Kärleksdikternas självtvivel och ärlighet har gett honom epitetet "den första post-romantiska poeten".
Gå till toppen