Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Låt oss visa våra nya landsmän att arabiskan har en självklar plats i vårt samhälle

Köttbullar på arabiska. Det är dags att göra arabiskan, som nu är det mest talade språket efter svenskan, till officiellt minoritetsspråk, tycker Daniel Lindeberg.Bild: Sonny Thoresen
I somras inträffade det språkvetare väntat på: arabiska är nu det efter svenskan mest talade språket i landet. Finskans cirka 200 000 modersmålstalare i 2012 års sammanställning förväntas ha krympt i takt med stigande ålder, och den massiva asylinvandringen från arabisktalande länder tros ha ökat på 2012 års siffror – 155 000 – rejält. Få har uppmärksammat detta historiska trendbrott, finskans ställning som störst bland minoritetsspråken har länge varit ohotad.
Finskan har en särställning bland minoritetsspråken, trots att de flesta som har finska som modersmål inte tillhör den historiska minoriteten i Norrbotten, som ju är den grupp vi oftast talar om i dessa sammanhang. De flesta finsktalande kom som bekant hit under rekordåren, som en del av arbetskraftsinvandringen.
Detta borde innebära att vi kan ge utrymme för att fler senkomna invandrargruppers språk, som arabiskan, skyddas på samma sätt.
Sedan år 2000 och ratificeringen av Europeiska minoritetsspråkskonventionen omfattas fem språk i Sverige av ett särskilt skydd: Finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch. Arabisktalande svenskar är på väg att bli en stark grupp, såväl i antal som i inflytande. I och med stora flyktingvågen från Syrien har Sverige förstärkts av högutbildade människor som talar arabiska – hit kommer tandläkare så väl som lärare och journalister. Denna minoritet kommer inte att acceptera en skuggliknande tillvaro där deras modersmål alltid placerar dem i socialt underläge – och varför skulle de det?
Språkforskningen är entydig: när ett språk marginaliseras och förbjuds skapar vi motsättningar och samhällsproblem, det klassiska exemplet är tornedalsfinskan, meänkieli, som svenska staten aktivt försökte utrota för hundra år sedan. Dessa negativa attityder kvar, språket överförs inte till nya generationer.
Vi håller på att göra samma misstag idag – flera Malmöskolor förbjuder eleverna att tala arabiska, vi ger inte undervisning i modersmålet och möter inte eleverna på deras eget språk. Arabiska har låg status. När jag ber mina SFI-elever om glosor förstår de inte varför jag skulle vilja lära mig deras språk.
Jag tycker att det ointresse jag möter bland lärare och lärarstudenter är bedrövligt – inte minst med tanke på att alla vet, eller åtminstone borde veta, att modersmålet är nyckeln till fortsatt lärande.
Om vi menar allvar med mångkultur, om vi anser att Sverige ska vara ett land som rymmer många olika sätt att vara – då måste vi också slå vakt om språken. Som alla språkvetare kan intyga är modersmålet nyckeln till lärande.
Vi vet idag att myter om flerspråkighet är just myter – 60-talets ”halvspråkighetsdebatt” är ett tydligt exempel. Forskningen visar att den som får utveckla sin flerspråkighet har större möjligheter att ta till sig andraspråket, det vill säga svenskan.
Den svensklärare som vill göra sig förstådd och respekterad i ett mångkulturellt klassrum gör bäst i att lära sig någonting av elevernas språk; ett ord, en hälsningsfras. För det är så vi människor gör, och alltid har gjort. Vi anpassar oss till den vi talar med.
Låt oss se till att arabiskan i framtiden omfattas av samma speciella skydd vad gäller modersmålsundervisning och samhällsinformation som de övriga minoritetsspråken. Låt oss visa våra nya landsmän att deras språk är värdefullt och har en självklar plats i samhället.

Daniel Lindeberg

Daniel Lindeberg är 42 år och trebarnsfar, omskolar sig just nu till lärare i svenska och samhällskunskap. Vikarierar som SFI-lärare och på etableringskurser för nyanlända.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen