Kultur

Glaset är fullt

Ludvig Löfgren, "Bossy II".Bild: Ludvig Löfgren

Crossing Borders: Mästarna bakom glaset 2016, Österlens Glashytta, Fabriken Bästekille, Drakamöllan Gårdshotell, Kiviks Musteri, t o m 6/11.

Med bister min håller den näpna flickan ett basebollträ i handen. Själv är hon gjord av glas, och den knappt tyglade aggressiviteten står i skarp kontrast till materialets skörhet. Amy Krüger gillar att spela med motsatser och förväntningar. Hennes flickor hör till höjdpunkterna på årets "Mästarna bakom glaset". Tyst hävdar de sin vilja, och rätten att säga stopp. Det är ett kraftfullt budskap som bara är alltför aktuellt.
"Crossing Borders" är temat för den fjärde upplagan av den ambitiösa satsningen, med glaskonstnären Elna Jolom vid Österlens Glashytta som drivande motor. Hon vill förankra glaset i en samtid av flykt och migration, och visa vad som kan skapas när människor möts. I hyttan hanterar glasblåsare från Italien, Taiwan, Storbritannien och Sverige den heta glasmassan i ett nära och smidigt samspel, trots att de just träffats. Men det är inte bara geografiska gränser som korsas. Med fyrtiotalet deltagare möts även skilda generationer, tekniker och uttryck, briljant hantverk och konceptuell konst i utställningar och workshops på fyra platser runt ett höstskönt Österlen.
I år har fyra konstnärer, däribland serietecknaren Liv Strömquist, bjudits in för att prova att arbeta i materialet. Elin Maria Johansson och Etta Säfve, som annars har ateljé vid Gylleboverket, låter sin pågående berättelse om "Besvärjarna" ta form med erfarna glasblåsares hjälp. Suggestivt lockar de fram spår av gåtfulla ceremonier och rituella objekt på Österlens glashytta.
Där hänger även glaskonstnären Ludvig Löfgrens gorillor fångade i ett ljudlöst vrål. Tillsammans med Rasmus Nossbrings personliga skulpturer pekar hans mumier och dödskallar på det kaxiga egensinne som här och var sjuder inom glaskonsten i Sverige. Samtidigt visar Anna-Linda Gabriel i samlingsutställningen på Fabriken Bästekille, hur det lågmälda inte sällan berör starkast, när glaset blir kropp och landskap, som med skikt och hålrum öppnar sig mot färgens djup.
Spännvidden är i vanlig ordning stor, vilket både är en styrka och svaghet. Här finns såväl det harmlöst dekorativa som gnistrande mästarprov, smältande skönhet och obändigt nyskapande. Längst dröjer jag på Kiviks musteri där Krügers flickor får sällskap av australiensiska Tillie Burdens glänsande trädstubbar. Raffinerat och humoristiskt utmanar de glaskonstens förväntningar på ett sätt som bådar gott för framtiden.
Gå till toppen