Kultur

Annika Gustafsson: Gräver i såriga minnen

Brasilianskan Sandra Koguts ”Campo grande”, som visas på Latinamerika i fokus, skildrar hur en överklasskvinna tvingas hjälpa två fattiga barn. På bilden Rayane do Amaral.Bild: Latinamerika i fokus
Den latinamerikanska filmen behandlas styvmoderligt i Sverige om man tittar på bio- och tv-repertoaren, trots framgångar som ”Wild tales” härom året. Framför allt Argentina men också Brasilien och Chile har lång filmtradition med stort kunnande inom branschen. De mest uppmärksammade verken dyker ofta upp på Göteborgsfestivalen. I Malmö–Lund hålls dessutom varje höst sedan tretton år tillbaka Latinamerika i fokus med gediget filmprogram. En av höjdpunkterna i det är förhandsvisningen av argentinaren Santiago Mitres ”Paulina” som nästa vecka går upp på bio. Missa inte den!
Politisk turbulens med militärdiktaturer ingår i Latinamerikas historia. Teman som berör detta återkommer. Ofta dyker filmerna ned i obearbetade såriga minnen och traumatiska upplevelser. Årets argentinska invigningsfilm ”Eva sover inte”, i regi av Pablo Agüero, är ett exempel. Den handlar om mytomspunna, både älskade och hatade, presidenthustrun Evita Perón. Titeln är ironisk eftersom filmen på ett surrealistiskt, ibland humoristiskt, ibland skrämmande, vis skildrar ett utdraget arbete kring balsameringen av liket. Kända skådespelare som mexikanen Gael García Bernal och fransmannen Denis Lavant medverkar i de mörka, hallucinatoriska scenerna vilka varvas med intressanta dokumentära klipp från Evita-tiden. För att full ut uppskatta en film som ”Eva sover inte” krävs förkunskap både om kulten kring henne och om den dåtida argentinska politiken, trots Madonnas populära gestaltning av Evita i musikalfilmen med samma namn.
Den peruanska thrillern ”Magallanes”, i regi av Salvador del Solar, är betydligt enklare att ta till sig även utan djupare kunskaper om den kommunistiska rörelsen Sendero Luminoso och hur den bekämpades av armén. Huvudpersonen Magallanes känner en dag igen en ung kvinna i sin taxi i Lima. Minnen från den period då hon hölls fången som sexslav hos en hög officer kommer tillbaka. Det är en tät, spänningsfylld historia som just berättar om obearbetade känslor som skuld och skam, men som trots en specifik politisk kontext blir allmängiltig.
Brasilianskan Sandra Koguts ”Campo Grande” tar åskådaren till dagens Rio de Janeiro och det välbeställda området Ipanema. En dag står två fattigbarn utanför dörren till en överklasskvinnas lägenhet. De har en adresslapp med hennes namn på. Sedan följer en omvälvande resa i både yttre och inre bemärkelse för kvinnan, då hon försöker spåra barnens mamma. Här finns inga historiska eller politiska referenser utan ”Campo Grande” är främst ett skarpt, socialrealistiskt porträtt av en stad i förändring och samtidigt en skildring av en kvinnas väg till större ödmjukhet och klassmedvetenhet.
Från så anonyma filmländer som Guatemala och Colombia kommer två av festivalens främsta filmer, dels Jayro Bustamantes ”Vulkan” (2015), dels César Augusto Acevedo Garcias ”Jorden och skuggan". Huvudpersonen i den första filmen är en ung indiankvinna som i likhet med ortens befolkning sliter under usla förhållanden på en kaffeplantage. Hon ska gifta bort med en äldre änkling men förälskar sig i en annan och blir gravid. Historien griper tag och berättas poetiskt och avklarnat i ett klassiskt, vackert filmspråk.
Det sistnämnda gäller också för den colombianska filmen, ett långsamt, stilla gestaltat drama om utsatta lantarbetares kamp för överlevnad och om familjesplittring till följd av globaliseringens negativa effekter på miljö och klimat. Inte oväntat har ”Jorden och skuggan” kammat hem en rad priser på festivaler runt om i världen.
Hallå svenska biodistributörer?
Gå till toppen