Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ett rike utan like

Mary Beard vräker museernas kejsarbyster över ända och placerar de skriftliga vittnesmålen på deras plats. Anna Blennow läser en unik och levande historia om det antika Rom.

”Cicero fördömer Catilina”, målning av Cesare Maccari, 1889.

Mary Beard: SPQR – historien om det antika Rom. Övers Marina Weilguni. Norstedts.

Poeten och biskopen Hildebert de Lavardin, som reste till Rom i början av 1100-talet, skrev i dikten "De Roma" de ord som präglat beskrivningar av staden fram till våra dagar: Par tibi, Roma, nihil …”Likt dig, Rom, är ingenting, fastän du är nästan helt och hållet ruin. Bruten visar du, hur stor du var i din helhet.”
Och Roms tydligaste egenskap är kanske just dess enorma storlek, från dess överväldigande byggnadsverk till rikets geografiska omfattning. Men Rom är inte bara fysiskt stort. Dess symboliska roll som ideal för riken och regenter, politik och litteratur, har genomsyrat västvärldens historia. Arvet efter Rom tycks lika evigt som Rom självt.
Men om tanken om Roms storhet är synonym med okritisk beundran, invänder Mary Beard, professor i klassiska studier i Cambridge, mot detta i sin bok "SPQR – historien om det antika Rom". Rom är viktigt, inte för att det är stort eller beundransvärt, menar hon, utan för att det fortfarande hjälper oss ”att skapa det sätt på vilket vi förstår världen”.
När akademin i stort, och humaniora i synnerhet, anklagas för att inte nå ut med sin forskning, har Beard lyckats göra just det. I tv-serien "Meet the Romans" och bloggen "A don’s life" har hennes entusiasm och djupa insikt om den antika världen blåst nytt liv i de romerska ruinerna.
"SPQR" börjar mitt i händelsernas centrum: Ciceros tal mot konspiratören Catilina år 63 f Kr i Jupitertemplet på Forum. Catilinas sammansvärjning förebådade republikens fall och hotade Roms själva motto, Senatus Populusque Romanus (”Senaten och det romerska folket”), vilket också gett boken dess namn. Vid den tiden var Rom större än någon annan europeisk stad före 1800-talet, men det är inte därför Beard börjar här. Lika viktig som den territoriella utbredningen är nämligen mängden skriftliga källor som bevarats från den här perioden. Inte förrän i renässansens Florens får vi något som motsvarar denna möjlighet att lära känna en historisk plats inifrån.
Och det är här som bokens stora kvalitet ligger, även när den återgår till den traditionella kronologin från Romulus och framåt: den utgår alltid från källorna. Snarare än säkra fakta om Roms grundläggning får vi veta vad romarna själva tänkte om sin historia: Det här är vad Livius skrev, vad Suetonius insinuerade, eller vad någon klottrade på ett dass i Pompeji. Och istället för traditionella personporträtt och tendentiösa biografier presenteras antikens huvudpersoner genom sina litterära verk. Caesar är "De Bello Gallico". Augustus är "Res Gestae". Mary Beard vräker museernas kejsarbyster över ända och placerar de skriftliga vittnesmålen på deras plats. På så sätt fungerar "SPQR" i lika hög grad som en romersk litteraturhistoria. Och genom att lyfta fram romarnas skildringar av sin samtid och sitt förflutna får vi perspektiv på hur vi ständigt fortsätter att diskutera och återberätta Roms historia.
Där texter fattas eller åsikter går isär introducerar Beard ännu ett kraftfullt verktyg för förståelse: arkeologin. Efter att ha dekonstruerat de skriftliga källorna låter hon Roms ruiner tala: den nyfunna jordvallen vid Palatinen, som av optimistiska arkeologer tolkats som Roms äldsta stadsmur, Hadrianus villa som täckte en större yta än hela Pompeji, och ”Krukskärvsberget”, soptippen av kasserade amforor från Roms import av olja och vin. Författaren riktar sitt förklarande trollspö mot såväl konstföremål som anspråkslösa vardagsobjekt och får minsta sten att gnistra. Inte bara individer, utan hela epoker förklaras genom monument och dokument.
Det är framför allt första delen av boken, fram till republikens slut, som är den stora behållningen. Från kejsartiden blir mängden information kompakt, samtidigt som skildringen ibland blir för kortfattad. Troheten mot textkällorna, och de tvära kronologiska kast det innebär, kan också ge ett splittrat intryck. Och just bokens fokus på originaltexter gör det beklagligt att vissa av de latinska termer som Beard använder översätts på ett felaktigt eller omotiverat sätt till svenska.
Boken belyser, trots sina brasklappar, hur Rom faktiskt i många avseenden var och är större än något annat. Men Mary Beards största bedrift är ändå att visa hur fragmentarisk vår kunskap om den antika världen är, samtidigt som historien lever och andas just för att den innehåller så många luckor och lager, och för att vi ständigt interagerar med den. "SPQR" är lika mycket en grundkurs i historia som en utbildning i forskningens förutsättningar, och ett lysande försvarstal för att Rom, än idag, är viktigt.
Gå till toppen