Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Färg, ljus och material i samspel

Olof Nimar: Rain delay.

Mårten Nilsson: Mårten Nilsson: Spaced light ground. Olof Nimar: Rain delay. Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 12/11.

Jag drar mig för att använda orden undersöka och utforska i konstrecensioner. Få glosor är så överanvända och laddade med nonsens som dessa. Därmed inte sagt att de inte här och där kan vara på sin plats och skapa förståelse för vad en konstnär sysslar med. När det gäller Claude Monets många målningar av höstackar i olika ljusförhållanden (1890–1891), skulle man till och med kunna sträcka sig till att tala om forskning. I sin bok ”K G Nilsons färglära” påpekar författaren att vissa upptäckter inom färgens och ljusets värld främst kan tillskrivas konstnärerna – inte fysikerna.
I denna anda undersöker Olof Nimar hur färg, material och belysning samspelar i olika kombinationer. Han kommer inte fram till något sensationellt, men arbetar metodiskt och säkert med medel som han behärskar till fullo.
Av frigolit skulpterar han fram sfäriska och bulliga objekt, som placeras på underlag av olika färger och fotograferas. De mjuka formerna är besläktade med Ingemar Svenssons kopparskulpturer, där mjukheten ofta får markera något levande och organiskt. Men hos Nimar kan objekten lika gärna representera något hårt, som saltbitar, ädelstenar eller alabaster.
Hur reflekteras underlagets och objektets färger i varandra? Hur faller skuggorna? Vilken effekt ger ramens kulör? Det är enkelt, snyggt och – när det presenteras i serie som på Ping Pong – lätt meditativt.
Mårten Nilsson jobbar också med upprepning, både bildligt och bokstavligt. Han använder gamla virkade eller knypplade smådukar, som färgas, sprättas upp och placeras innanför glas och ram i mönster som efterliknar naturens: tång, sjögräs och spröda strandväxter.
Dessa verk kompletteras med en mångtydig installation, där de återanvända dukarna slingrar sig som otyglad växtlighet över en trästruktur. Det kan vara ett utsnitt ur en djungel där den ljust bruna färgen skapar en känsla av ruttnande växtdelar och frukter.
Eller så är det en berså, där färgen i så fall påminner om hur kaffe verkar på vitt tyg. Då blir verket en hyllning till farmor och mormor, och deras hantverk och obekymrade kafferepande. Och kanske ryms här också ett fantasifullt förslag från konstnärens sida: att de abstrakta och geometriska mönstren i dukarna i hemlighet är ritningar över molekylerna i livets byggstenar.
Gå till toppen