Huvudledare

Ledare: Journalistik i kris. Då krävs mer än vackra ord.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) och medieutredaren Anette Novak vid måndagens pressträff.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Den lokala journalistiken "är navet i vår demokrati", förklarade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) när hon på måndagen tog emot Medieutredningens slutbetänkande.
Vackra ord. Och sanna. Men kanske även ett exempel på politikers benägenhet att säga det hen tror att publiken – i det här fallet i första hand det samlade Mediesverige – vill höra.
Visst är journalistiken och inte minst den lokala bevakningen viktig för demokratin. Vem skulle annars granska makthavare i politik och näringsliv? Var, om inte i den lokala tidningen, skulle de små och stora nära frågorna debatteras, stötas och blötas. En välfungerande demokrati kräver välinformerade och engagerade medborgare.
Men det krävs mer än ord. Inte minst pengar.
Idag är den lokala journalistik Bah Kuhnke hyllar hotad. Det medieutredaren Anette Novak på presskonferensen beskrev som "vita fläckar" blir både fler och större.
Enligt Institutet för mediestudier ligger idag 35 kommuner i total medieskugga, varje form av systematisk, journalistisk bevakning och granskning saknas. 35 kommuner där inga traditionella medier har en lokalredaktion och där det inte heller finns någon lokal gratistidning eller nyhetssajt.Det motsvarar i runda tal var åttonde kommun.
Orsakerna är ekonomiska. Tidningarna tvingas skära ner bevakningen när intäkterna från annonser och prenumerationer krymper, vilket i sin tur förklaras av den tekniska utvecklingen. Digitaliseringen.
De senaste fem åren har dagspressen enligt branschorganisationen Tidningsutgivarna tappat drygt 3,5 miljarder kronor i intäkter medan antalet anställda journalister har minskat med en fjärdedel, från 5 200 till 3 900.
Vart pengarna har tagit vägen? Exempelvis till den globala internetjätten Google, vars annonsintäkter på den svenska marknaden idag motsvarar de samlade annonsintäkterna i Sverige för alla papperstidningar: 4,5 miljarder kronor.
Svar på alla de utmaningar tidningsbranschen står inför ger medieutredningen inte. Det vore också orimligt att begära. Den svåra frågan om finansieringen på längre sikt överlämnas till en ny utredning.
Men den kommer med en del modiga förslag.
Det nuvarande presstödet vill utredningen slopa. Det ska istället ersättas av ett mediestöd som kan sökas för både digitala och tryckta medier, stora som små, öppet för alla som uppfyller vissa grundläggande krav. Samtidigt blir det mer pengar, en ökning med 165 miljoner kronor fram till år 2020, till totalt 732,1 miljoner kronor.
Detta kan ställas i relation till anslagen till public service – Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion – som uppgår till omkring 8 miljarder kronor.
Det är bra att stödet görs om och breddas så att fler aktörer får en möjlighet att etablera sig. Mångfald och konkurrens är värdefullt. Samtidigt är det viktigt att stödet går till journalistik som är genuint granskande.
Men ekonomiskt betyder förslaget inte mycket. Risken är, som Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling påpekar, att det med fler aktörer blir mindre pengar till var och en.
Ett annat förslag i utredningen är att inrätta ett offentligt finansierat mediebolag som ska fungera som ett komplement till marknaden och arbeta i de områden som övergetts av de kommersiella aktörerna. I praktiken ännu ett public service-bolag.
Utredningen föreslår också ett extra stöd som ska kunna sökas för ämnesmässigt eller geografiskt "underbevakade områden".
Här återstår ett antal frågetecken som behöver rätas ut.
Enligt Novak är det nya mediestödet och mekanismen för fördelning av medel utformade med syftet att stärka mediernas oberoende. På liknande sätt betonar Bah Kuhnke att "oberoendet från staten, från politiker som mig, ökar". Men för att ta få ta del av stödet måste kraven på demokratisk värdegrund enligt formuleringarna i radio- och tv-lagen vara uppfyllda, däribland "principen om alla människors lika värde".
Det låter både självklart och oskyldigt. Men här krävs tydliga spelregler för att minimera utrymmet för tolkning och godtycke. Och om en större del av medieutbudet styrs efter samma regler som public service kan följden bli att staten ökar sin makt över journalistiken och åsiktsbildningen.
Gå till toppen