Kultur

Coppola känner sig som Strindberg

Francis Ford Coppola är i Sverige för första gången – för att ta emot pris på Stockholms filmfestival. Och han pratar hellre om August Strindberg än om Donald Trump.

Francis Ford Coppola, känd för "Gudfadern"-filmerna, är i Stockholm för att ta emot ett pris för sin livsgärning. "Jag är alltid lite cynisk när det gäller priser, men det här var kul", säger regissören.Bild: Stockholms filmfestival
Coppola? Nuförtiden är det nog många som främst tänker på Sofia. Men även pappa Francis Ford fortsätter att göra film, om än lite i skymundan.
När "Gudfadern"-legendaren besöker Stockholms filmfestival är det dock inte för att presentera något nytt, utan för att ta emot ett pris för sin livsgärning – ett sådant där pris som festivaler gärna delar ut till berömda föredettingar som kan generera uppmärksamhet.
Presskonferensen vid Norrmalmstorg i Stockholm råkar vara samma morgon som Sverige har vaknat upp till chockresultatet av det amerikanska presidentvalet. Men Francis Ford Coppola, som alltid stött Demokraterna, har ingen lust att göra några utfall mot Donald Trump, som han säger sig känna lite grand och som han mötte redan i tonåren då de gick samma militärakademi.
– Jag är lika förvånad som alla andra att han vann. Men om nu så många röstade på honom, hoppas jag att det finns en mening med det. Jag är en optimistisk person och tror gott om alla. Så om jag ska säga något gott om Trump är det att han inte är en ideolog eller högervriden tänkare, utan uppfinningsrik och resultatinriktad. Det kanske är bra.
Få regissörer i filmhistorien har haft ett sådant flyt som Coppola på sjuttiotalet. Allt han rörde vid blev guld: "Gudfadern", "Avlyssningen", "Gudfadern 2", "Apocalypse now". Tillsammans med kolleger, och kompisar, som Steven Spielberg, Martin Scorsese och George Lucas revolutionerade han Hollywood.
– Vi ses fortfarande, men mest träffar jag George eftersom vi båda bor i norra Kalifornien. Jag brukar tjata på honom att han ska göra de där små personliga filmerna han alltid har pratat om. Riktiga filmer.
I denna kvartett vänner var Francis Ford Coppola äldst, och något av en gudfader. Men om de andra på 80-talet gick vidare till nya stordåd, hamnade Coppola i en kräftgång efter att ha satsat allt på den kostsamma musikalfloppen "One from the heart". Han fick tillbringa många år med att betala av skulderna och ta de regijobb som erbjöds. Han medger att vissa filmer blev sisådär, exempelvis "Gudfadern 3".
– Den sista filmen i en serie är alltid svagast, för man har använt upp det material som startade allt. Men jag behövde pengarna.
1997 gick han i filmpension, och gjorde sig istället en förmögenhet på sina vingårdar i Napa Valley i Kalifornien – Coppolas vin är numera ett av de populäraste restaurangvinerna i USA.
– Det är lätt att vara ung och uppmärksammad, men svårt att hålla igång framgången. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna göra något som mätte sig med "Gudfadern".
Dottern Sofias filmframgångar med bland annat "Lost in translation" gav honom inspiration att återvända till registolen. Pengarna från vinimperiet gör att han nu kan finansiera sina egna filmer.
– Jag ville återuppfinna mig själv, och jag hade pengarna.
Denna andra halvlek i karriären med filmerna "Youth without youth", "Tetro" och "Twixt" – ingen av dem biovisade i Sverige – har fått ett blandat mottagande, men vitaliserat Coppola som nu utvecklar ett pionjärprojekt som han kallar live cinema. Ett slags direktsänd teater som visas på biograf, men med känsla av riktig biofilm. Historien ska kretsa kring hans egen familjs historia, tillbaka till rötterna i Italien, och den kopplas med tv-mediets framväxt. Tv-reklam är Coppolas främsta hatobjekt.
– Jag tror att den skur av tv-reklam som sköljer över oss påverkar den mentala hälsan i samhället. Den säger till oss att vi inte ska vara nöjda med våra liv. Och presidentvalet visar vad som händer när tv gör allt till en realityshow.
Han vill se sig som en nytänkare och innovatör och drar paralleller till Strindberg som experimenterade med fotografi och alkemi. Det visar sig att den svenske författaren är en av Coppolas stora konstnärliga förebilder. Han pratar överraskande mycket om Strindberg under presskonferensen.
– Jag var väldigt imponerad av Strindberg som ung teaterstudent, och tyckte att det fanns många kopplingar mellan våra liv, som en olycklig barndom – jag flyttade jämt, hade inga vänner och fick dessutom polio. Och han kände sig traumatiserad av framgångar. Det känner jag igen mig i.

Stockholms filmfestival

Pågår i Stockholm fram till och med den 20 november, då förstapriset Bronshästen delas ut. Många kända regissörer är på plats för att presentera sina nya filmer, som Ken Loach ("Jag, Daniel Blake"), Cristian Mungiu ("Prövningen") och François Ozon ("Frantz").
Läs alla artiklar om: Filmfredag 11 november
Gå till toppen