Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Försvunna Malmö

Återställ den glömda saluhallen!

Malmö har fått en ny saluhall. Gott så. Men vad är det för fel på den gamla?
Det är något visst med saluhallar. Det inser vi inte minst när vi besöker saluhallar i utlandet, i Barcelona, Florens, San Sebastián, London, Budapest, Madrid. Där har man lyckats förvalta traditionen. Även i Stockholm, Göteborg och Lund finns det hyggliga exempel.
När man numera försöker återskapa inomhusmarknaderna resulterar det i en flådig foodcourt. Torvehallerne i Köpenhamn är ett ovanligt bra exempel på en läcker tummelplats för en modern, smart och penningstark medelklass. Men så har det inte alltid varit – som på den tiden då vi hade tre saluhallar i Malmö. De inrättades av kommunen i syfte att ersätta gamla marknadstorg och därmed skapa en bättre arbetsmiljö och förbättra hygienen vid livsmedelshantering. Deras funktion var inte att servera lunchmat eller att sälja rysk kaviar, ostron och exklusiva ostar från när och fjärran.
På senare år har det höjts röster för en ny saluhall i Malmö. För några år sedan föreslogs det att husarernas gamla ridhus på Drottningtorget åter skulle få bli saluhall. Istället blev det en boulebar. Och i dagarna har vi fått en ny hall  i det gamla Godsmagasinet.
Läs mer: Saluhallen i godsmagasinet med anor.
Ritning på Södra saluhallen, av stadsarkitekten Salomon Sörensen.
Den gamla saluhallen Lilla torg revs redan 1968. Den tredje saluhallen i Malmö har rönt ett ännu värre öde och helt fallit i glömska. Den så kallade Södra saluhallen uppfördes 1907 och ersatte då den torgmarknad som förekom tidigare på platsen, på Föreningstorget även kallat Södra Förstadstorget eller Södra torget.
Idag säljer en dansk lågprisjätte mestadels stapelvaror i vad som vid uppförandet ansågs vara den förnämsta saluhallen i landet. Den monumentala tornförsedda byggnaden är till stort sett oförstörd i sin exteriör, men interiören är närmast en skymf mot gamla dagar.
Stor vy över interiören i Södra saluhallen år 1913.Bild: Sydsvenskan.
I den nästa 1 200 kvadratmeter stora hallen inrättades inte mindre än 98 butiker samt 10 fiskstånd i källaren där det också rymdes 32 förvaringsrum. Ljuset kom bland annat från ett stort centralt beläget glastäckt ljusschakt i taket, allt efter ritningar av den dåvarande stadsarkitekten Salomon Sörensen. En löpande fris runt taket pryddes av konstnären P H Hagens färgglada freskomålningar från åkerbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske. Till vänster om entrén, under ett av tornen, inreddes ett kafé, och till höger under det andra toner, en toalett. Där fanns också en gemensam köttvåg.
Sex försäljerskor i Södra saluhallen 1919.Bild: Sydsvenskan.
Saluhallen var framför allt en arbetsplats för kvinnor. Många av dem bodde på Lugnet och arbetet gav dem en möjlighet att försörja både sig själva och sina barn. En av de kvinnor som hade saluhallen som födkrok var Anna Stenberg, den första kvinnan i Malmö stadsfullmäktige. Hennes förtroendepost kostade henne jobbet som smörförsäljerska för firma Hugo Lindgren.  Istället blev hon sin egen ”handelsidkerska” i Södra saluhallen.

”Anna Stenberg minns jag som en frodig, rödblom­mig och glad –men litet sträng–tant som gärna sa något roligt till en unge och samtidigt rufsade om henne ganska hårdhänt. Hon var majestätisk där hon stod i sitt salustånd i den vackra tegelborg som var Södra Saluhallen, och hennes runda ansikte lyste som ett grant juläpple mellan ostarna som travades på disken.” (Anne Marie Rådström minns den kvinnliga politikern från sin barndoms morföräldrahem och saluhallen, ur ”Min morfar byggde Sveriges första Folkets Hus” (Elbogen, 1996).

Läs mer: Första kvinnan i politiken.
Eric Nilssons kötthandel i Södra saluhallen år 1918, med säljarna från vänster: Iris Nordkvist, Alma Andersson och Axel Jakobsson.Bild: Otto Ohm.
Försäljningen i fiskkällaren gick tydligen knackigt, konkurrensen från enskilda fiskförsäljare från rullebörar i portgångar och gårdar var påtaglig. 1940 gjordes delar av källaren om till skyddsrum. Den övriga kommersen upphörde året därpå – sannolikt på grund av brist på hyresgäster – närmare bestämt den 30 september 1941. Tiderna och vanorna höll på att förändras. Handlarna etablerade sig i egna affärer på stan och Solidar öppnade kooperativa butiker och snabbköp både i när- och ytterområden.
Johanna ”Nanna” Piltz var försäljerskan i Södra saluhallen, här tillsammans med barnbarnet Stina 1920.Bild: Privat.
Förutom några utställningar kom hallen i Malmö stads ägo att stå outnyttjad fram till den 23 september 1952 då Södra sporthallen invigdes. Säljarnas vitmålade bås hade rivits ut för att ge plats åt olika rum för en badmintonbana och ringar för boxning och brottning. Det södra tornet blev utrymme för vakt och skåpförvaring, det norra förblev wc. Två år senare inrättades utrymme för bordtennis och en träningslokal för cyklister i källaren.
Verksamheten i Södra idrottshallen skedde under fyra sekel i Gymnastik- & atletklubben Enighets regi. På 1970-talet påtalade hälsovårdsmyndigheten brister i tvätt- och duschrummen. En ombyggnad visade sig för dyr och en idé föddes att åter blåsa nytt liv i den gamla saluhallen.
Action i Södra sporthallen.Bild: Sydsvenskan.
Men samma år dök det upp ett annat projekt, ett privat initiativ. Makarna Märta och Torsten Bergström planerade att öppna en ny saluhall i Esseltes nedlagda fabrikslokaler vid Lilla torg – istället för den som tidigare hade uppförts torget 1903 och rivits 1968. Samtidigt ville man öppna en saluhall i köpcentret på Claesgatan (ja, redan 1979!)
Påsken 1980 slogs portarna upp till den ambitiösa hallen vid Lilla torg. Det blev en succé, åtminstone till en början. Mindre tryck var det i Möllevångens köphall. Alltmedan saluhallsplanerna på Föreningsgatan vacklade. 1981 lanseras istället idén att byggnaden tillsammans med en nybyggnad (idag bostäder och parkeringshus) skulle bli nytt stadsbibliotek.
År 1984 skulle Enighet ha lämnat sporthallen på Föreningsgatan och byggnadsingenjör Harald Nilsson AB skulle få byggnaden gratis mot att saluhallen nyöppnade. Två år senare är det Tekton Bygg AB som skulle öppna Lugnets saluhall, men så blev det inte. Under 1986 höll Skånes konstförening en utställning i lokalen.
Renovering av saluhallen våren 1987.Bild: Bitte Yue/Sydsvenskan.
Men så, 1987, öppnade hallen på nytt. Efter en kärleksfull renovering av den q-märkta byggnaden kom livsmedelshallen att förestås av bröderna Bertil och Lennart Nilsson som tidigare hade drivit delikatessbutiken Eric Lundbladhs Eftr på Baltzarsgatan.
Bröderna Bertil och Lennart Nilsson öppnade saluhallen 1987, efter en noggrann renovering.Bild: Rolf Olsson/Sydsvenskan.
Redan året efter visade det sig svårt att få lönsamhet i bröderna Nilssons verksamhet. 1991 var konkursen ett faktum. En ny livsmedelsbutik öppnade 1993, men tvingades stänga efter ett år. Malmborgs tog över några år. Idag är det Netto som äger och driver försäljning i lokalen som inte längre står att känna igen. Taket är sänkt och de ombyggnader som gjorts de senaste åren har utförts utan någon som helt känsla för historiska värden.
En tröst är möjligen att det idag, liksom för hundra år sedan, ingalunda är de välbärgade borgarna som uppsöker hallen. Men nog hade man kunnat önska sig någonting annat av denna i grunden så vackra byggnad. Snålvattnet kan gå för mindre: Tänk en läckert återställd saluhall, full av dofter från diskar med färsk fisk och oplastat kött, fågel och vilt, nybakat bröd, dagsfärska och närproducerade grönsaker, mogna ostar och allehanda delikatesser – mitt i stan, nära Triangeln och där människor bor och passerar dagligen.
Vykort med okänt årtal.
Ritning av stadsarkitekten Salomon Sörensen.
Södra saluhallen, 1948 då den redan var stängd.Bild: Sydsvenskan.
Saluhallen vid Föreningsgatan i julbelysning 2001.Bild: Uno Andersson/Sydsvenskan.
Gå till toppen