Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Världsmedborgaren från Malmö

Malmösonen, jazzmusikern, poeten, författaren och estradören Jacques Werup har avlidit 71 år gammal.

Bild: Moa Dahlin
Att Jacques Werup faller ifrån strax efter Leonard Cohen är en av dessa tillfälligheter som ter sig som ett djupt liggande samband.
Ett stycke magiskt tänkande som jag knappast är ensam om. Jag tror att Jacques Werup hade roats av hur den stora världen speglas i den lilla, hur det globala ryms i det lokala.
Leonard Cohen var den kanadensiske poeten som i rocktrubadurens skepnad mässade och grubblade med svärmisk uppriktighet och befriande självironi. Hans tidiga LP-skivor var en återkommande musikkuliss till nattligt tedrickande och sanningssökande världen runt.
Jacques Werup var författaren som gjorde samma sak men med jazzens hjälp. I Malmö. Han väjde inte heller för högstämt lyriskt allvar, vardaglig banalitet eller förlösande komik när han stod på Fredagsbarnens scen – en litterär cabaret som han skapade 1972 i en numera bortsopad lokal på Regementsgatan tillsammans med poeten Lasse Söderberg.
Fredagsbarnen utgjorde en egensinnig blandning av musik, teater, improvisation, poesi, politik och komik där stjärnor delade scen med okända konstnärer. Anspråksfullt och anspråkslöst sida vid sida, rygg mot rygg. Föreställningarna tycktes snarare sprungna ur 1920-talets Berlin än ur 1970-talets Malmö där positionerna var låsta mellan etablissemangets institutioner och den politiserade kulturrörelsen.
Jacques Werup gick runt den där låsningen. Han var borgarsonen av matthandlarsläkt från Drottningtorget som hade vuxit upp och spelat fotboll med arbetarpojkarna på Öster. I 1940- och 1950-talets Malmö levde överklass och underklass mer jämsides, inte sällan bodde arbetarfamiljerna i gårdsfastigheterna medan de bättre bemedlade levde i gathusen. Det fysiska avståndet mellan olika samhällsskikt kunde vara kortare än i dagens mer storskaligt segregerade stadsmiljö.
Insikten om detta heterogena Malmö representerade och hanterade Jacques Werup engagerat och glänsande.
För mig är Jacques Werup författaren som är förknippad med min ungdom. Jag är knappt tio år yngre. Trollbunden av den kompromisslösa uppriktigheten i romanen ”Swiss made” (1975), där han gör upp med sin familj och dess borgerliga konventioner, brottades jag med mina egna politiska krav och ambitioner att verkligen leva som jag lärde.
Han hjälpte mig mycket de där åren. Inte minst med diktsamlingen ”Tiden i Malmö på jorden”, som kom våren 1974. Vankelmodig betraktade jag min framtid. Det var sista terminen på gymnasiet, Malmö tedde sig som en torftig avkrok utan framtid, utan hopp.
Men så kom Werups diktsamling och kastade in Malmö i en virvel som slet itu stadens inskränkta gråhet och förband den med världen. För första gången insåg jag att poesi kunde vara något för mig.
Men det är inte bara som författare Jacques Werup har påverkat mitt liv. Hans nyfikna uppsyn, den malmöitiska pulsen i hans röst, omsorgen om orden, det blixtrande leendet när han stod på scenen eller talade i en gymnasieaula eller hamnade intill vid bardisken eller på ståplats när MFF spelade på gamla stadion.
Den unge Jacques Werup är min sinnebild för poetisk känslighet och absolut ärlighet. Han betraktade världen med den fördomsfria kosmopolitens blick och inkarnerade Malmös bästa sidor.
Hans berättelser och beskrivningar i ”Hemstaden” (1981) blev måttstocken för Malmöskildringar i decennier framöver.
Werup var inte bara malmöit. Han var en världsmedborgare från Malmö. Efter att i nästan fyrtio år ha bott i Paris, på Österlen och i Ystad återvände han för cirka två år sedan till hemstaden.
Han kommer att saknas. Inte bara i Malmö. När amerikanerna väljer en isolationistisk president, när britterna bryter med Europa och nationalismen tar ett allt fastare grepp är Jacques Werups kosmopolitiska blick livsviktig. Den ska inte slockna.
Precis som han måste vi omfamna Malmö – och hela världen.
Läs mer: Vännerna och kollegorna om Jacques Werup
"Du var en stor inspiration, en ordkonstnär och den första att uppmana mig att skriva en bok." skrev artisten Timbuktu på sin Instagram.
Inför hans 70-årsdag 2015 följde HD och Sydsvenskans Per Svensson honom på en promenad genom hemstaden. Läs reportaget här:
Läs mer: En hemstad i staden
Hans senaste diktsamling "Du har funnits här – poesi på liv och död" kom i fjol.
Jacques Werup blev 71 år.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Jacques Werup död
Gå till toppen