Kultur & Nöjen

En annorlunda och stark julkonsert

Sofia Karlsson & Martin Hederos – 26 november 2016, Palladium, Malmö.

Sofia Karlsson och Martin Hederos på PalladiumBild: Patrick Persson
I julens glada för-tid kommer ni att höra många konserter som är väldigt lika många andra konserter, i sångval och framförande. Sedan kan det handla om schlagerstjärnor i arenor eller körer i kyrkor.
För vissa känns detta tryggt och fint, ungefär som julen själv, för andra blir det tjatigt. Sofia Karlsson och Martin Hederos klär hursomhelst granen på ett helt eget sätt. Den kommer förstås inte som en stjärna på en klar himmel, förra årets annorlunda duoalbum "Stjärnenätter" har redan skvallrat. Och den som stöter på en julkonsert till där det plötsligt bärs in en klassisk grammofon som spelar Charles Trenets gamla örhänge "Le soleil et la lune" på 78-varvare får gärna mejla in en rad.
Karlsson & Hederos både överraskar och gör det förväntade. Valet av låtar och dress hamnar på supriskontot, medan Sofia Karlsson sin vana trogen naturligtvis framför allt sjunger på ett avskalat och nära sätt och gärna plockar fram ballader.
Bitvis skapades alltså en andäktig och nästan sakral stämning på Palladium på lördagskvällen, när Sofia Karlsson sjöng till Martin Hederos sparsamt lyhörda spel. Men det bästa med kvällen var hur de två levererade en oerhört brokig samling sånger och sedan växlade mellan dem så att varje byte kändes som den naturligaste sak i världen. Och det hela blev en — helhet.
Egenskrivna låtar från "Stjärnenätter" med en personlig ton ("Julkortet", "Aldrig för sent", "Vinterns passagerare") mötte Christmascarolen "In the bleak midwinter", Frank Sinatras paradnummer "Whatever happened to Christmas", Thad Jones vackra "A child is born" instrumentalt på flygel och Staffan Hellstrands starka hyllning till vanligt hyggligt folk, "Fanfar". Ett excentriskt val var den hawaiianska julsången "Mele kalikimaka", som Bing Crosby gjorde känd en gång.
Sofia Karlsson påminde en om vilken driven multiinstrumentalist hon är, genom flitiga byten mellan tramporgel, elgitarr, tvärflöjt, bouzoukigitarr och en mandolinbas från 1932. Hon bytte kläder också, en gång, och kom ut i ett guldlaméfodral med bar rygg. En överraskning till.
Så när det kom till första extranumret, Dan Anderssons "Julvisa från Finnmarken", fick sångerskan be oss att blunda. Kontrasten mellan guldglittret och texten skulle ha blivit för brutal annars.
Det mesta har redan skrivits om Sofia Karlssons sätt att sjunga, här och på andra ställen. Hon kommer fortfarande under huden på sånger och texter (och på åtminstone mig) som få andra artister. Ett konstnärskap som arbetats fram under många övningstimmar, men som föder okonstlad, naturlig sång som går rätt in.
Ett paradexempel nu var "O helga natt", detta obligatoriska julnummer som lika obligatoriskt ska rytas fram och glänsas med. Vad händer om man i stället sjunger sången lyriskt och eftertänksamt? Jo, plötsligt kommer ordens betydelse och budskapet fram på ett helt nytt sätt. Gissa gärna vilken metod Sofia Karlsson använde. Martin Hederos skuttade mellan flygel, fiol och tramporgel (det stod två på scenen, svenskt rekord?) och agerade mycket smakfullt överallt, med öronen på skaft för att få bästa möjliga kommunikation med Sveriges bästa Karlsson. En likvärdig partner.
Denna söndagskväll hörs de två på Mejeriet i Lund.
Sofia Karlsson på Palladium.Bild: Patrick Persson
Läs alla artiklar om: Julen 2016
Gå till toppen