Inpå livet

Därför är vi redo att hjälpa medmänniskor

Det har inte alltid med empati att göra när vi hjälper andra. Det kan lika gärna handla om att vi gör det för att vi ser nyttan med hjälpen, eller för att vi tycker att vi har ett ansvar.

Medkänsla är inte den enda drivkraften vi har för att hjälpa våra medmänniskor, säger Arvid Erlandsson, forskare i psykologi.Bild: Lunds universitet
Det säger Arvid Erlandsson, vars doktorsavhandling i psykologi handlade om vilka mekanismer som får oss att vilja hjälpa.
När han skulle börja doktorera funderade han över moralfilosofiska frågor, som klassiska dilemman kring om det kan vara rätt att låta en människa dö om det gör att flera andra kan räddas.
– Inom hjälparbete finns nästan samma slags dilemman. Hur hjälper man mest effektivt? Man kan inte hjälpa alla utan måste välja, säger han.
Det behöver inte automatiskt vara så att jag hjälper mer för att jag känner mer.
Hans avhandling kom att handla om vilka mekanismer som ligger bakom att och om vi vill hjälpa andra. Han utgick från att det ofta finns ett antagande att det är våra känslor som avgör om vi hjälper, att vi gör det på grund av empati.
– Jag trodde inte riktigt på det där utan har tänkt att medkänsla bara är en av flera drivkrafter för hjälpande, men inte den enda. Det behöver inte automatiskt vara så att jag hjälper mer för att jag känner mer.
Läs mer:"Jag försöker klara mig själv så länge jag har ork"
När medkänsla är drivkraften kallar han det för att hjälpa med hjärtat. De två andra drivkrafterna han har tittat på är att hjälpa med hjärnan och att hjälpa på grund av att vi känner ansvar.
– Hjälp kopplad till hjärnan handlar om upplevd nytta, att vi vill hjälpa om vi ser att hjälpen gör skillnad.
Människor känner ett ansvar för att hjälpa personer som finns i deras närhet, säger Arvid Erlandsson.Bild: Amelie Herbertsson
Därför är det till exempel inte säkert att vi skänker mer pengar för att en hjälporganisation talar om att miljontals människor är på flykt. Tvärtom kan sådan information öka känslan av hopplöshet och vi tycker inte att vi kan hjälpa. Eller för att vara ännu tydligare: Om vi kan hjälpa 30 av 35 personer är vi mer benägna att göra det, än om vi kan hjälpa 30 av 300 000, även om vi hjälper lika många.
Läs mer:"Enklare och roligare om man kan trivas tillsammans och skratta"
Den tredje mekanismen handlar om att vi hellre hjälper dem som vi på något vis tycker tillhör vår egen grupp.
– Vi är till exempel mer benägna att hjälpa behövande i Sverige än behövande i Kanada. Det beror inte på att vi känner mer empati för dem i Sverige, utan att vi upplever att vi har ett ansvar att hjälpa dem, förklarar Arvid Erlandsson.
Att ha ett rykte om sig att bara hjälpa för att det ser bra ut kan nästan ses som värre än att inte hjälpa alls.
Han säger att de tre mekanismer han har tittat på bara är några av de saker som påverkar om och när vi är beredda att hjälpa.
– Det finns definitivt fler, till exempel sociala mekanismer som hur ens rykte påverkas av om man hjälper. Överlag ökar vårt hjälpande när vi vet att vi blir observerade, men vi vill inte att andra ska tro att vi hjälper för att det ska synas. Att ha ett rykte om sig att bara hjälpa för att det ser bra ut kan nästan ses som värre än att inte hjälpa alls. Det är ett hett ämne inom forskningen just nu.
Nu forskar Arvid Erlandsson om hur villiga vi är att hjälpa tiggare.Bild: Hussein El-alawi
Arvid Erlandsson skrev sin avhandling vid Psykologiska institutionen i Lund. Han är fortfarande delvis knuten dit men arbetar nu främst vid Linköpings universitet, där han deltar i flera olika forskningsprojekt parallellt. Ett av dem handlar om när vi är villiga att hjälpa tiggare.
– Det är ett område som det har forskats ganska lite på.
Det räcker med en dålig sak för att vi ska bli negativt inställda, till exempel om den som tigger visar missnöje med att inte bli hjälpt.
I studien undersöks hur personer reagerar på tiggare utifrån en mängd olika faktorer, som kön, hur tiggaren är klädd, hur personen tar kontakt, om hen sitter eller står och så vidare.
Läs mer:Diakonin anpassar hjälpen efter nöden
– Vi har inte så mycket klart än men har redan sett några aspekter. En tydlig sådan är att det räcker med en dålig sak för att vi ska bli negativt inställda, till exempel om den som tigger visar missnöje med att inte bli hjälpt. En som är trevlig även om den inte blir hjälpt, tycker folk relativt sett bättre om, säger Arvid Erlandsson.
Om det sedan gör att den personen får mer pengar i koppen vet forskningen inte än.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl eller på telefon 040-281338.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: En hjälpande hand
Gå till toppen