Spjälsängen är monterad, barnvagnen står redo i hallen. Keenan Allen dukar fram saffransbullar medan Frida Bengtsson pustar ut i soffan efter jobbet. Magen är tung nu, det är bara en dryg månad kvar tills deras barn är beräknat att ta sitt första andetag.
– Vi längtar. Och vi förbereder oss, säger Frida Bengtsson.
Förbereder sig på det nya livet som mamma och pappa. Men också på hur de ska tackla omvärldens bemötande, den som styrs av människors syn på andra människors nivå av pigmentceller i huden.
– Det går inte att skydda sitt barn från rasismen. Istället pratar vi mycket om hur vi gör för att ge redskap att hantera den. Jag vill att vårt barn ska bli så tryggt att det aldrig viker undan utan tvärtom tar ett steg fram, säger Frida Bengtsson.
Nu tvingas amerikanerna blicka inåt mot landets egna problem och visa sitt rätta ansikte för världen.
För fyra veckor sedan vaknade de till nyheten att Donald Trump blir USA:s näste president. I Sverige och resten av EU kom det som en chock för många. Men inte för Keenan Allen.
– På sätt och vis var det lika bra att han vann, säger han. Nu tvingas amerikanerna blicka inåt mot landets egna problem och visa sitt rätta ansikte för världen.
Keenan Allen är uppväxt i East Saint Louis, llinois. En fattig, övergiven stad där det nästan uteslutande bor afroamerikaner. Bara sex, sju år gammal insåg han att enda sättet att nå framgång i livet var att så snabbt som möjligt ta sig därifrån.
– Ojämlikhet och rasism är djupare rotat i USA än vad jag tror att folk förstår.
Han lyckades. Efter att ha klarat high school riktigt bra tänkte han att bästa sättet att klättra på samhällsstegen var att ta den akademiska vägen. Bli läkare. Han kom in på utbildningen i New Orleans och hann läsa där i en månad. Då svepte orkanen Katrina in och tog en stor del av staden och många av dess invånare med sig ut i havet.
– Jag blev så förbannad. Vi ska vara världens mäktigaste land men kunde inte evakuera en befolkning som inte är större än Malmös. Och det av en enda anledning: att det handlade om afroamerikaner och fattiga vita.
Det finns mörka moln över vårt samhälle också. Det är exempelvis numera mer okej att vädra främlingsfientliga åsikter.
Orkanen fick Keenan Allen att bestämma sig för att göra en längre resa, längre än att lämna East Saint Louis och bli läkare. Han ansökte om ett pass och flyttade till Japan för att plugga.
– USA har bluffat på så många vis. Nu blir vi avslöjade internationellt för vad vi verkligen är.
Frida Bengtsson är inne på samma linje, och menar att det finns liknande mönster här i Sverige. Ett land som också glorifierats, fast av andra orsaker.
– Det finns mörka moln över vårt samhälle också, säger hon. Det är exempelvis numera mer okej att vädra främlingsfientliga åsikter. Men precis som i USA är det kanske lika bra att det kommer upp till ytan att det finns strukturell rasism även i vårt samhälle, fast på en annan nivå.
De har bott och studerat i länder runt om i världen och de jobbar båda med migration. Keenan Allen, 30 år, på ett hem för vård eller boende (HVB) för ensamkommande samtidigt som han studerar internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola. Frida Bengtsson, 32 år, på Rädda Barnen i Malmö, med fokus på barn och unga i migration.
Det finns mycket att oroa sig över i dag, menar de. Ojämlikhet, klassklyftor, protektionism och rasism. Men de enas också i hoppet om en bättre framtid. För ju skakigare samhälle, desto starkare anledning att organisera sig, gå samman och kämpa.
– Det finns så många människor runt mig som ger mig hopp och kraft, säger Frida Bengtsson.
Ju mer vi flyttar och rör oss - fysiskt, mentalt, konceptuellt – desto bättre blir vi, och hela samhället.
– Vad som händer i USA och världen nu får vi ju se. Men, mitt i allt, så måste man se till vad man faktiskt kan göra själv, just där man står, för att göra livet bättre för sig själv och andra, säger Keenan Allen.
Han klappar mjukt på Fridas mage. De blivande föräldrarna är överens om vad de vill ge sitt barn. Mod att våga gå utanför sin egen trygghetszon. En uppväxt där hen får möta olika människor med olika bakgrund i olika samhällen, få lära känna andra länder och kontinenter. Samma önskan som de har för framtiden i stort.
– Nationalism är gammaldags. Vi kan inte isolera oss. Ju mer vi flyttar och rör oss - fysiskt, mentalt, konceptuellt – desto bättre blir vi, och hela samhället, säger Keenan Allen.