Reaktionerna på att socialtjänsten i Malmö har lämnat ut uppgifter om utvisade personer till polisen är många och starka. Enskilda personer och myndigheter har gett uttryck för frustration och socialtjänsten har av både företrädare för myndigheter och forskare uppmanats att inte följa lagen. Socialarbetare har hamnat i ett svårt läge mellan utlänningslagstiftningen och socialtjänstlagens uppdrag att ge stöd till utsatta människor. En familj har utvisats, andra gömmer sig.

Den situation som har uppstått lämnar ingen oberörd. Inte heller mig.

Hade socialtjänsten i Malmö kunnat agera annorlunda? Svaret är entydigt nej. Socialtjänsten i Malmö stad tar inte lätt på den starka sekretess som råder på socialtjänstens område. Huvudregeln att uppgifter hos socialtjänsten inte ska lämnas till utomstående respekteras. Det betyder inte att man utan vidare kan strunta i de skyldigheter som finns att i vissa situationer på begäran lämna ut uppgifter till en annan myndighet.

Enligt kapitel 17, första paragrafen, i utlänningslagen ska socialtjänsten lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden om polisen begär det och om uppgifterna behövs för att verkställa ett utvisningsbeslut.

Anna Lundberg, forskare vid Malmö högskola, har gjort gällande att socialtjänsten kan vägra lämna ut uppgifter till polisen (Sydsvenskan 1/12). Hon menar att det utifrån barnets bästa finns ett tolkningsutrymme. Låt oss då titta på hur principen om barnets bästa, som återfinns i såväl Barnkonventionen som utlänningslagen och socialtjänstlagen, kan användas.

Principen om barnets bästa används som en grundsats i alla åtgärder som rör barn och innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet. För lagstiftaren innebär principen att hänsyn till barns intresse ska tas redan när en lag stiftas. För en kommun som har att tillämpa viss lag innebär det att när det finns utrymme för olika tolkningar, , eller när en avvägning mellan olika intressen ska göras, ska den lösning som är den bästa för barnet väljas. I kapitel 17, första paragrafen, i utlänningslagen finns inga intressen som ska vägas mot varandra och det går inte att tolka på något annat sätt än att uppgifter ska lämnas ut. Principen om barnets bästa kan inte användas för att strunta i lagen eller för att bryta mot den. Detta grundläggande sätt för hur principen om barnets bästa ska användas torde även Anna Lundberg, som är väl bevandrad på området, känna till.

Malmö stad har under flera år värnat principen om barnets bästa för utvisade barn. Redan innan lagstiftning på nationell nivå infördes om rätt till skola för utvisade barn fick de gå i skola i Malmö.

Utvisade barn beviljas ekonomiskt bistånd med full norm på samma sätt som andra barn som bor i Malmö. Det är en praxis kommunfullmäktige slagit fast just med hänvisning till Barnkonventionen och barnets bästa.

Anna Lundberg säger att det finns en konflikt mellan statsmaktens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring och barns rättigheter. Uttalandet ger intryck av att det hon invänder mot är Sveriges rådande migrationspolitik. Det är ett missnöje som inte ska riktas mot Malmö stads socialtjänst. Rätt instans är lagstiftaren, alltså de politiker som sitter i riksdagen där landets lagar stiftas.

Malmö stads socialtjänst befinner sig, som många andra socialförvaltningar, i ett ansträngt läge där medarbetarna med stort patos gör sitt yttersta för att utföra ett gott socialt arbete för utsatta människor. Jag är ytterst stolt över det arbete som socialarbetarna i Malmö utför.

Polisens begäran är ur ett medmänskligt perspektiv ingen lätt uppgift för en socialarbetare att förhålla sig till. Att i den situationen påstå att det finns utrymme för socialtjänsten att vägra utföra denna arbetsuppgift när det inte stämmer, utgör missriktad kritik som skapar orättfärdig press på socialarbetarna.

Socialtjänsten anger inte självmant enskilda personer till polisen. Socialtjänsten samarbetar inte med polisen för att genomföra utvisningar. Socialtjänsten arbetar med att lindra nöd och ge stöd till behövande. I arbetsuppgiften ingår att i vissa föreskrivna situationer lämna ut uppgifter till andra myndigheter. Om man tycker det är fel är det lagstiftaren man ska vända sig till.