Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Engström

Dag 343 med Elvis: Pledging my love

Idag är det 36 år sedan John Lennon sköts ihjäl. Paul Simon dröjde några år med att kommentera det i en av sina låtar – måste man skriva om allt? – men år 1984 kom ”The late great Johnny Ace”, där Simon effektivt fast utan skrikiga effekter binder ihop Lennons dödsbud 1980 med Johnny Aces död 26 år tidigare.
Också Johnny Ace, r&b-sångaren, föll offer för en kula – antagligen sin egen. Juldagen 1954 spelade den 25-årige Ace rysk roulett. Det var ingen god idé.
Eller gjorde han? Dödsskjutningen är lite för spektakulär för att inte väcka konspirationsteorier eller åtminstone alternativa berättelser. Läs mer här.
Helt sant är att Johnny Ace samma månad gett ut singeln ”Pledging my love”, den ballad som vi kommer att minnas honom för. Innan Elvis gav sig i kast med den 1976 hade alla från Kitty Wells till Jerry Lee Lewis och LaVern Baker till Diana Ross (i smörig duett med Marvin Gaye) gett sig på den.
Elvis version låter inte som någon av dessa covers. Däremot har den ganska nära till David Allan Coes version från 1974. Här finns det där dubbelhalsade gitarrpartiet, som hos Elvis påminner om epokens västkustband (Tänk: The Eagles). Fast i David Allan Coes übersmöriga version finns de tvehalsade tonerna i bakgrunden, närmare bestämt i låtens utsträckta intro där sångaren med känslosvall talar om sin sorg efter killen som dött 20 år tidigare.
Också körerna och trumsoundet tycker jag mig känna igen från Elvis version, fast inspirationen förstås gått i andra riktningen i den mån här verkligen finns en koppling.
”Pledging my love” hamnade på den sista singel Elvis gav ut, som baksida till ”Way down”.
(På bilden saknas både Elvis och Johnny Ace, men alla andra kom med.)
Läs alla artiklar om: Ett år med Elvis
Gå till toppen