Minnesord

Mikael Fabri

Doktor Mikael Fabri, har avlidit i sitt hem i Johannesburg i en ålder av 79 år. Närmast anhöriga är sönerna Michael och Henrik samt barnbarnen Fredrika, Viktor och Filip.

Mikael Fabri föddes i Retság, Ungern, och tog studenten 1955 på Balassi Bálint Gimnáziums som skolans bästa elev. 1956 deltog han i studentrevolten mot den sovjetiska ockupationen och kom i januari 1957 till Sverige.
1959 tog han veterinärkandidatexamen och blev samma år medicinstudent i Lund. Han gifte sig 1962 med läraren Eva Åstrand, född i Hästveda, och fick med henne sina två söner.
1969 blev han medicine licentiat och legitimerad läkare och därefter dubbelspecialist i kirurgi och medicin.
Efter tjänstgöring vid kvinnokliniken i Kristianstad bedrev han egen praktik i Malmö i femton år, parallellt med tjänst vid Malmö allmänna sjukhus. Hans orubbliga princip var att varje dag arbeta tills väntrummet var tomt, oavsett hur många som satt där.
Sommartid bodde han i Skateholm, annars i Höllviken och sedermera i bildhuggaren Axel Ebbes ”Villa Clythia” i Hököpinge. Han gifte om sig med sjuksköterskan Eva Egly 1985.
Efter åren i Malmö fortsatte hans läkargärning i Sydafrika och han blev överläkare vid Baragwanath Hospital, då världens största sjukhus med 3500 bäddar. Hans medicinska fokus var kniv- och skottskador. Han utvecklade en egen kirurgisk metodik för de som skjutits eller knivhuggits i bröstkorgen.
SVT:s Marika Grieshel skildrade i ett tv-reportage hans arbete bland offren för våldet i Sydafrika.
Efter pensioneringen blev han fartygsläkare på Royal Carribean Cruise Lines med uppdrag över hela världen och förblev yrkesverksam in i det sista som hyrläkare i bland annat Sverige.
Han största intressen var storviltjakt, poesi och historia samt schack, sällskapsliv, idrott och gastronomi. Hans kärlek till ungersk kultur förblev mycket stor.
Mikael Fabri var en synnerligen rikt begåvad människa, med exceptionell professionell integritet och arbetskapacitet och aldrig sviktande optimism, energi, charm och värme.
Det fanns under ytan en sårbarhet och tillbakadragenhet, som bara de närmaste kunde ana. Han kunde vara fantastiskt generös och det är detta vi minns allra mest, när ingenting sparades för att glädja dem som stod honom närmast.
Han blickade alltid framåt och uppåt, aldrig bakåt. Hans favorituttryck var hans livsfilosofi: ”Mot nya djärva mål.”
Gå till toppen