Kultur

Bästa musiken från 2016 – kritikerna tipsar

Årets bästa musik är en knytnäve i nyllet på påståendet att musik inte kan vara politisk. 2016 var ett år som många ville säga något om. Här tipsar nio kritiker om sina favoriter från 2016.

Jonn Palmér Jeppsson

Subrosa, For this we fought the battle of ages (album)
Violinförstärkt doom metal som påminner mer om symfonier i miniformat än om hårdrockslåtar i traditionell bemärkelse. Texter baserade på Jevgenij Zamjatins roman "Vi" från 1924. Subrosas pretentioner är skyhöga, men bandet har full täckning för dem.
40 Watt Sun, Wider than the sky (album)
Numera låter britterna mer som Red House Painters än metal, men stämningsmässigt ligger "Wider than the sky" helt i linje med den doom de sysslat med tidigare. Den känslomässiga tyngden är densamma och det avskalade uttrycket får musiken att låta mer sårbar än någonsin.
Cult of Luna & Julie Christmas, Mariner (album)
Sveriges mästare på storslagen postrock/metal parade ihop sig med röstkonstnären Julie Christmas och började spela in låtar inspirerade av inre och yttre rymdresor. Resultatet blev mer suggestivt och dynamiskt än något som de inblandade gjort förut. 1+1=3.
Kvelertak, Nattesferd (album)
Norrmännen spelar som om hårdrocken aldrig delats upp i smågenrer. Bredbenta Van Halen-riff varvas med black metal-trummor. Skriksång på norska paras med ursnygga rensjungna melodier. Det är primitivt och tekniskt, bistert och festligt, tokhårt och jättecatchy om vartannat.
Ulcerate, Shrines of paralysis (album)
Band som spelar tekniskt krånglig death metal anklagas ofta (med rätta) för att sakna själ. Ulcerate låter inte som om de spelar svår musik för att imponera, utan för att livet är svårt och metal är trions enda sätt att hantera den sorg och frustration som levandet innebär.
Lyssna på musiken här:
------------

Anna Hellsten

King, We are King (album)
Girl group-konceptet har legat i malpåse hela nollnolltalet, men King – en multipotent trio musiker, sångare och låtskrivare från L.A. – skakar liv i det igen med sitt lysande debutalbum. Bubblig, besjälad och infallsrik elektrosoul, ljusår från r&b-fabrikens mittfålla.
Anderson Paak, Malibu (album)
Anderson Paak har en sällsam röst, ett slags gospelgruff med lika mycket råkraft som finess. Andra albumet "Malibu", sammanställt med hjälp av kompisar som Robert Glasper och Pino Palladino, är en efterlängtad påminnelse för alla oss som glömt hur vacker hiphop kan vara.
Nxworries, Yes Lawd! (album)
Anderson Paak en gång till? Jajamen. Det här råa och romantiska samarbetet med producenten Knxwledge från senhösten – bestående av inspelningar gjorda under 2015 och 2016 – är omöjligt att sluta spela.
Babyface, Return of the tender lover (album)
Babyface har låtit likadan ända sen åttiotalet: elegant och melodiös mogensoul, alltid i takt med artisten själv snarare än med genrens senaste soundtricks. Låtarna på hans tolfte album tillhör det bästa han gjort: svängig, innerlig och raktigenom lättälskad r&b för vuxna.
A Tribe Called Quest, We got it from here (album)
Tribens första platta på 18 år. Sånt förpliktigar. Men "We got it from here" är en triumf, vital och visionär men också glimrande av hiphopens långa historia. Bara några veckor gammal men känns redan som ett centralverk.
Lyssna på musiken här:
-------------

Ida Skovmand

Beyoncé, Lemonade (videoalbum)
When life gives you lemons, make lemonade. Det är mottot bakom Beyoncés våralbum som kom att klyva branschen. En specialtillägnad "Lemonade"-kurs på ett amerikanskt universitet är en av många ringar på vattnet runt detta poetiska peptalk. Otrohetsbearbetning var för Beyoncés konst vad oönskade citroner är för god lemonad.
Kanye West, The life of Pablo (album)
Efter ett år av mediebevakade utbrott, och en hel del påminnelser om (den vetenskapligt understödda) kopplingen mellan kreativitet och galenskap, har marknaden blivit mättad på spekulationer rörande Kanye Wests psykiska hälsa. Det vi däremot kan fortsätta prata om är hans briljanta kalejdoskop till album.
Ta-Ku, Wafia, (m)edian (ep + videor)
Mötet mellan dessa stämningsexperter från Australien mynnade ut i ett genialiskt samarbete, en sömlös ep och en grynig videotriologi vars kufiska persongalleri för tankarna till Roy Andersson, konstnären Ron Muecks skulpturer och mänsklig sårbarhet i allmänhet.
Solange, A seat at the table (album)
Solanges efterlängtade, mycket vackra, politiska verk tycks ha gjorts utan kompromisser gällande både form och agenda. I en epok av ovisshet och oro kan vi förslagsvis ta med oss hennes specifika attityd till kreativitet och aktivism: att de hör ihop.
Nao, For all we know (album)
Det ger en särskild känsla av tillfredsställelse när en artists debutalbum är precis så bra som de föregående låtarna antytt. Nao gör elektronisk och poppig soul med funkiga tendenser och hennes debut är som en paketkalender av detta.
Lyssna på en del av musiken här:
-------------

Staffan Storm

Anna Larsson, Schönberg: Gurrelieder (album)
Mezzosopranens gripande tolkning av "Skogsduvans sång" i Schönbergs senromantiskt prunkande kantat "Gurrelieder" bildar ett emotionellt nav i verkets dramatiska förlopp. Dirigenten Edward Gardner koordinerar de väldiga kör- och orkesterresurserna i en laddad tolkning.
Nikolaus Harnoncourt, Beethoven: Missa Solemnis (album)
Den banbrytande dirigenten Nikolaus Harnoncourt gick bort i början av året. Hans karriär sträckte sig från tidigt 50-tal och han har lämnat en rik diskografi efter sig. Vid sin sista konsert sommaren 2015 framförde han och Concentus Musicus en slentrianfri tolkning av "Missa Solemnis".
Barbara Hannigan, Abrahamsen: Let me tell you (album)
Hans Abrahamsen erhöll i år Nordiska rådets pris för sitt verk ”Let me tell you”. Sällan har en pristilldelning varit så okontroversiell – det är ett starkt verk, speciellt skrivet för Barbara Hannigan. Hon är en lysande interpret av den krävande sopranstämman.
Franz Schreker, Orchestral music from the operas (album)
Kungliga Hovkapellet i Stockholm och dirigenten Lawrence Renes framför verk från Franz Schrekers operor, från den tidiga ”Der ferne Klang” till den ofullbordade ”Memnon” från tidigt 30-tal. Sällan har Schrekers raffinerade klangprakt gestaltats så övertygande.
Ruth Laredo, Rachmaninoff (album)
Årets återutgivning är Ruth Laredos ständigt aktuella inspelningar från 70-talet av Rachmaninovs pianoverk. Hon lodar de emotionella djupen i serien "Études-tableaux" och preludierna, gestaltar övertygande variationsverken och de komplexa sonaterna och har glimten i ögat i de mer salongsbetonade verken. '
Lyssna på en del av musiken här:
--------------

Alexander Agrell

E.S.T., Symphony (album)
Den fina ankungen förvandlades till en svan. Tacka Kungliga filharmonikerna, det förstklassiga skandinaviska jazzmusikergänget och särskilt dirigenten Hans Ek, som arrangerat så att E.S.T:s speciella och rätt fantastiska låtar behåller sina karaktärer och samtidigt vinner nya dimensioner.
Dave Holland Quartet, Aziza (album)
65 minuter av tjugofyrakaratig nutidsjazz. Den gränslöse Holland låter gruppen segla igenom funkig groove, glatt västafrikanskt och Weather Report-ekon. Lika intellektuell som råsvängande musik, omväxlande graciös och muskeltung. Saxofonisten Chris Potter är briljant, som vanligt.
Emma Nordenstam, Bästa barnlåtar (album)
Melodistinna och charmspäckade barnlåtar, om läskiga tv-monster, larvig kärlek och hur man mår efter att ha bitit en kamrat. Singer-songwritern och popartisten Emma Nordenstam har dessutom en ostajlad och naket direkt röst som man bara måste lyssna till. Även vi lagom vuxna barn.
The Stray Birds, Magic fire (album)
Det tar 46 sekunder innan trions stämsång tar andan ur en. Och sedan sitter man där, genom tolv spår bluegrassrotad americana med hjärterum för rock, cajun, gospel, solskenspop och steelgitarrcountry. Få har skapat något så fräscht och levande av såpass välanvända gamla prylar.
Lena Willemark, Blåferdi (album)
Lena Willemarks första soloalbum på tio år är fullt av vacker och disciplinerad musik med ett stråk av vildhet. Massor av olika sound och nyanser. Willemark sjunger (på älvdalsmål, förstås) milt och kraftfullt och man känner oerhört starkt att hon verkligen är ett med sin musikaliska tradition.
Lyssna på musiken här:
------------

Johanna Karlsson

Drake, Views (album)
Tillsammans med Justin Biebers "Sorry", som nådde Billboards förstaplats precis när året började, var Drake den som satte egensinniga versioner av dancehall och disco på radiorotation hela året. 2016 hade sett helt annorlunda ut utan hans hits.
Cherrie, Sherihan (album)
Cherries debutalbum skilde sig mycket från debutsingeln. Låtarna handlar denna gång om att förhålla sig sann till sin egen känslighet. På årets många spelningar gick hon från blyg, hes gästartist till en Lisa Nilsson.
Sabina Ddumba, Homeward bound (album)
Brittiska Mnek hjälper Sabina Ddumba att avsluta året i en helt ny riktning som skvallrar om att utländska scener med all säkerhet kommer ha stulit henne från oss 2017. På "Homeward bound" är Sabina Ddumba rak, självklar och mer lättillgänglig än många förväntade sig.
Michael Kiwanuka, Love & hate (album)
Kiwanuka är en av få artister som fortfarande får lyssnare att sitta still till tio minuter långa klipp mitt i Youtubebruset. Öppningsspåret på årets skiva slår allt han tidigare gjort.
Leslie Tay, Skisser & sms 2 (mixskiva)
Leslies skisser har publicerats i lite olika former senaste åren. Den allt annat än skrikiga lanseringen väcker känslan av att det är man själv som grävt fram hans rena hits, men många missar tyvärr också vår lokala Miguel. Sveriges bästa kärlekstexter.
Lyssna på musiken här:
--------

Tobias Lund

J. S. Bach: Das wohltemperierte Klavier (album)
Går det an att spela Bach på en modern flygel? Javisst! Detta visar Niklas Sivelövs färgrika och subtila inspelning av ”Das wohltemperierte Klavier”. Hans sätt att exponera skarvar och revor i Bachs välstrukturerade musik är helt enkelt lysande.
Amanda Maier: Volume 1 (album)
Amanda Maier från Landskrona var en högt begåvad och ibland egensinnig senromantiker. I tredje satsen av hennes pianokvartett trollar hon så att hammarslag blir till smekningar, och så att musikbygget rämnar och sedan uppstår igen.
Hans Abrahamsen: Works & transcriptions for Wind Quintet (album)
Hans Abrahamsens blåskvintett ”Landskaber” undviker att förmänskliga naturen. Men i hans ”Walden” blandas fåglalåt med en uppenbar kulturprodukt: hornkvinter. Vad leder det till? Inget särskilt. Här är människan ännu ett djur bland andra.
Fredrik Hedelin: Ritournelles (album)
När Norrbotten NEO spelar musik av Fredrik Hedelin råder koncentration. Det rör sig om tre lågmälda och tätt sammanfogade verk. Klaustrofobiskt? Jo, men musiken öppnar också öronen för de små skillnadernas stora betydelse. Detta är en skiva att återvända till.
Jacques Offenbach: La belle Hélène (dvd)
Från Hedelin till Offenbach är steget långt. Staatsoper Hamburg placerar ”Sköna Helena” i flower power-miljö. Ordvitsarna och den sprudlande musiken paras med idel sceniska knasigheter. Allt är på skoj utom budskapet: att fri kärlek är allas rättighet.
Lyssna på en del av musiken här:
----------------

Sarah Kittel

Frida Hyvönen, Kvinnor och barn (album)
Med sin första platta på svenska lyckas Hyvönen höja ribban för vad hon kan få sagt i formatet poplåt. Musikaliskt doftar det allt mellan r&b och vaudeville, och textmässigt gör hon i stora delar upp med romantiska föreställningar om kärlek och samliv. Fängslande, om inte nagelbitande, från början till slut.
Jonas Lundqvist, Vissa nätter (album)
Trummisen från Bad Cash Quartet hämtar inspiration från det faktum att han befinner sig mitt i livet. Hans andra soloalbum är ett knippe popnostalgiska låtar med humoristisk touch som frammanar en trallvänlig livekänsla à la Götet, samtidigt som det stämmer till eftertanke.
Cass McCombs, Mangy love (album)
Att lyssna på den här plattan är som att titta på ett konstverk av Dalí. Det snabba första intrycket är oskyldigt lättillgängligt – som något att njuta av som bakgrundsmusik – men snart skymtas en suggestiv dissonans och skevhet, framför allt i texterna. Allt sväller.
Seth Lakeman, Ballad of the broken few (abum)
Multiinstrumentalisten Seth Lakeman bjuder på ett folkmusikalbum i toppklass, som för tankarna till ”Oh brother where art thou”. Med vevande borduntoner från fiolen, suggestiva rytmer ofta markerade av gitarr eller banjo och skira körer ter sig detta övernaturligt lockande.
Peter LeMarc, Den tunna röda tråden (album)
Det smetigt überromantiska är bortslipat och distraherar inte längre. Så det är bara att njuta av varma toner, snygga arrangemang och LeMarcs rikt kontemplativa texter. De skapar – från den svällande bluesen i ”Osynligt bläck” till koralliknande ”Ängel av gem” – en unik helhet.
Lyssna på musiken här:
–––––

Håkan Engström

Max Jury, Max Jury (album)
Att studera musik på Berklee är ingen lek – denna popmakare hoppade av när det blev för akademiskt. Men från studierna på Hogwarts hade han redan en kortlek med fem ess, triss i jokrar och en lurigt flinande svartepetter. Matthew E White möter Lennon i en person – ren magi.
Sturgill Simpson, A sailor's guide to earth (album)
En urbant sinnad cowboy anno 2016 rider inte på någon fånig mekanisk tjur. Han skriver sig en seriös sångcykel om föräldraskap och svek, matchar country med funkblås och tar hem Nirvanalåten "In bloom" till ranchen. Årets gränsöverskridare.
Nick Cave & The Bad Seeds, Skeleton tree/One more time with feeling (album/film)
Åtta sånger sprungna ur bottenlös sorg. Här talar en nollställd och emotionellt helnaken artist vars liv och arbetsmetoder vänts upp och ner av sonens plötsliga död. Musiken låter ibland ofärdig, som om ingen vågat sätta punkt.
Frida Hyvönen, Kvinnor och barn (album)
Där Nick Caves sångtexter cirklar kring ämnet så är Hyvönens sångnoveller desto mer rakt på sak. Ändå står inte det specifika i vägen; här finns fortfarande luft och tolkningsmöjligheter mellan raderna. Och det är fortfarande musik.
Christian Kjellvander, A village: Natural light
Vissa människor skriker. Andra får tyst på omgivningen bara genom att viska. Kjellvanders utgångsläge har med åren blivit alltmer lågmält, med följden att han kan skapa anslående dynamik bara genom lätta antydningar och subtila förändringar i klanger och röstläge. En sann auktoritet.
Lyssna på musiken här:
Läs alla artiklar om: Musiktips
Gå till toppen