Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Thomas Frostberg: Digital vård löser inte allt, men är ett steg på vägen

Den som tror att e-hälsa är ett val vi kan göra istället för att fortsätta som hittills missar poängen. Förändringen kommer, men det är en ledarskapsfråga för det offentliga hur och när skiftet genomförs.

Thomas Frostberg, ekonomisk krönikör på 8till5 och HD-Sydsvenskan Näringsliv.
Innovationer i vården och e-hälsa som lösning på några av alla utmaningar har väckt många tankar och kommentarer efter våra texter om temat med efterföljande debattartiklar här på 8till5.
Det började rätt oskyldigt med ett reportage om skånska företag som jobbar med nya lösningar inom e-hälsoområdet, en intervju med den ledande digitala vårdgivaren Min Doktors vd Charlotta Tönsgård och en krönika av undertecknad om risken att Region Skåne kastar pengar i sjön på en missriktad satsning inom e-hälsa. Men ingen kunde ana vad som skulle hända sedan…
Flera av dem som jobbar med e-hälsofrågorna menade att brist på samordning mellan landstingen förhindrar eller i alla fall försenar införandet av nya digitala lösningar i vården.
När jag bollade över frågan till närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) sköt han snabbt ifrån sig ansvaret och passade bollen tillbaka till de frustrerade innovatörerna och entreprenörerna igen. De borde inte vänta på att det offentliga fixar regelverken, menade han, utan köra på ändå. Oklart hur dock, eftersom problemet var just att regelverken gjorde det svårt att köra alls.
Det ironiska var att han dessutom gjorde dessa uttalanden i en intervju minuterna efter att ha medverkat på Region Skånes konferens om innovationsupphandlingar, där han hyllat nya och mer flexibla upphandlingsmetoder för att kunna ta till vara innovationskraften i näringslivet.
Där stod de lovande e-hälsoföretagen och undrade vad han menade. De försöker ju göra precis det Damberg som önskar, bygga framgångsrika bolag som utvecklar vården och har potential att gå på export – men ministern vill inte bjuda till vad gäller ersättningssystem som kan stimulera nya, mer effektiva vårdlösningar.
Ovanpå det – och det är kanske det allra allvarligaste – luftade näringsministern ett synsätt som handlar om att kunden är kommuner och landsting, inte slutanvändarna av vården. E-hälsoföretagen måste därför förstå hur landstingen fungerar som köpare av teknik och tjänster, menade han.
Formellt sett är det förstås korrekt att det offentliga köper in, men ett sådant fokus missar samtidigt själva poängen med mycket av det som e-hälsoföretagen tar sikte på: Patienternas behov och önskemål i en digital värld.
Kraven kommer bara att öka på att vården ska vara tillgänglig när patienterna önskar det, på samma sätt som vi redan vant oss vid att via nätet själva kunna välja tid och plats för banktjänster, inköp och annan service som tidigare skedde på en fysisk plats under öppettider någon annan bestämt.
Ur det perspektivet handlar inte e-hälsa om att ersätta dagens fysiska vårdmöten rakt av, utan lika mycket om att skapa nya vårdmöjligheter som idag inte finns eller är för dyra.
Det handlar alltså inte bara om möjligheten att spara pengar, utan i minst lika hög grad om att alls ha råd att ge effektiv vård i framtiden.
Eller som regionpolitikern Niels Paarup-Petersen (C) konstaterade i ett svar på en debattartikel från en grupp läkare i regionen: ”Så länge de anställda inom vården arbetar som de gör idag räcker inte resurserna. Det är ett större hot mot patientsäkerheten än någon e-hälsosatsning riskerar att vara.”
Det ska samtidigt självklart balanseras mot patientsäkerheten, som läkarna lyfter i sin debattartikel. All vård kan inte ske digitalt på distans – men så är inte heller fallet hos Min Doktor och andra digitala aktörer. Däremot skulle många patienter kunna få en första bedömning betydligt snabbare än vad som i dag är fallet på grund av långa köer i så väl telefon som till en tid på en vårdmottagning, vilket innebär att människor allt för ofta landar på akuten helt i onödan istället.
Det handlar alltså minst lika mycket om organisatoriska problem som om ny teknik. Här skulle det gå att både spara pengar och onödigt lidande när patienter får vård tidigare och potentiellt kan bli friska snabbare.
Läs våra tidigare artiklar om e-hälsa i Skåne:
Reportage: Skåne tar täten i jakt på bättre e-hälsa (19 nov).
Porträtt: Charlotta Tönsgård flyttar ut vårdmötet på nätet (19 nov).
Krönika: Regionens satsning på e-hälsa kan bli pengar i sjön (19 nov).
Nyhet: Damberg ger skånska e-hälsoföretag svar på tal (23 nov).
Debatt: ”Det offentliga måste sluta sätta plåster på gamla system” av Charlotta Tönsgård, vd Min Doktor (30 nov).
Debatt: ”Utred riskerna med e-hälsa innan ni satsar våra skattepengar” av 14 skånska läkare (1 dec).
Debatt: ”Vården saknar mod – inte pengar att satsa på e-hälsa” av Centerpartiets regionfullmäktigeledamot Niels Paarup-Petersen (2 dec).
Gå till toppen