Nöje

Årets filmer – här är 21 av kritikernas favoriter

Från hajpad humor till drabbande dokumentärer – våra filmrecensenter har valt en spretig bukett från 2016 års breda utbud. Här är filmerna du bör se.

Annika Gustafsson

Annika Gustafsson rekommenderar ”Bortom Lampedusa”, ”Flickan, mamman och demonerna”, ”Min pappa Toni Erdmann”, ”Mr Gaga”, ”Sieranevada”.
Bortom Lampedusa – Gianfranco Rosi, Italien
En säregen, drabbande dokumentär om livet och döden på och i havet utanför ön Lampedusa, ett centrum för den alljämnt pågående flyktingkatastrofen. Rosis till synes enkla bildspråk har en djupdimension som tvingar åskådaren att se det som händer med nya ögon.
Läs mer:Mästerligt om flyktingkrisens Lampedusa
Flickan, mamman och demonerna – Suzanne Osten, Sverige
Dramat om åttaåriga Tis liv med en psykiskt sjuk mamma är hemsk, gripande och samtidigt rolig, lekfull och visuellt slagkraftig. Med hjälp av ett lysande skådespeleri visar Osten sin unika förmåga att gestalta en tillvaro som publiken sällan får tillgång till.
Läs mer:Otäck – men djupt originell och rörande
Min pappa Toni Erdmann – Mare Ade, Tyskland
En flerbottnad far–dotterhistoria som överraskar rakt igenom och växer till något större än enbart tragikomiska kollisioner mellan generationer, ideologier och jobbkulturer. Det är en komedi men lika mycket en tragedi då Mare Ade skoningslöst skildrar Västs exploatering i en gammal öststat.
Läs mer:Årets filmsensation
Mr Gaga – Tomer Heymann, Israel
En närgången studie av koreografen Ohad Naharin, chef för Batsheva Dance Company i Tel Aviv, och en av den moderna dansens mest hyllade och kontroversiella förgrundsgestalter. Här ges en djup förståelse för dansens särart som konst och vad dans kan uttrycka.
Läs mer:Fångar dansen på unikt sätt
Sieranevada – Cristi Puiu, Rumänien
Under en familjemiddag för att minnas en död far flyter samtalen fram och tillbaka mellan personer i lägenhetens olika rum, allt suveränt fångat i kamerans koreografi. Religiös tro likaväl som kommunistisk, svek och lögner avhandlas och Puiu når ända in till individens existentiella smärtpunkt.
Läs mer:Rumänerna surfar igen

Malin Krutmeijer

Malin Krutmeijer rekommenderar ”Agent Carter”, ”Creed”, ”Min pappa Toni Erdmann”, ”Sommaren 71” och ”The night of”.
Agent Carter – Christopher Markus, Stephen McFeely, USA
I superhjältegenren är denna Marvel-spinoff en frisk fläkt. Den utspelar sig 1946 i New York där brittiska Peggy Carter jobbar på en underrättelsetjänst som, upptäcker hon, inte har helt rent mjöl i påsen. Efterkrigskänsla, galna vetenskapsmän och en smart dubbelspelande huvudperson gör serien väldigt underhållande. Två säsonger finns att se.
Creed – Ryan Coogler, USA
Med levande bildspråk och flott berättarstruktur gjuter Coogler (manus och regi) nytt liv i Sylvester Stallones boxningssaga om Rocky Balboa. När Rocky tränar sin forne motståndare Apollo Creeds oäkta son sätts frågor om klass och arv i gungning. Det vilar en befriande ärlighet över filmen, och en stor värme.
Läs mer:Ny generation gjuter liv i Rocky-serien
Min pappa Toni Erdmann – Maren Ade, Tyskland
Hajpen var nästan oroväckande stor, men förväntningarna infriades. Detta är den bästa film jag sett i år: djupt originell, en sorts samtidsdepression genombruten av sprakande intelligent humor. Peter Simonischek och Sandra Hüller är superba som far och dotter i huvudrollerna.
Läs mer:Årets filmsensation
Sommaren 71 – Catherine Corsini, Frankrike
En intagande, insiktsfull film om jublande förälskelse och feministisk aktivism. I denna komma ut-berättelse är kvinnors förhållanden till varandra vitala, intressanta och komplexa. Flicka från landet möter självsäker, frigjord Paris-tjej och deras sommar på den konservativa landsbygden förändrar dem för alltid.
Läs mer:Smått underbart om kärlek och aktivism
The night of – Richard Price, Steven Zaillian
Årets bästa thrillerserie med en ljuvlig John Turturro i rollen som småbrottsadvokat som tar chansen att spänna musklerna i ett komplicerat mordfall. Ingen vet vad som egentligen hänt när den unge Naz vaknar och hittar kvinnan han mötte kvällen före död. Nervkittlande och genomtänkt av författare bakom "The wire" respektive "Schindler's list".
Läs mer:Nagelbitande närstudie av mordfall

Camilla Larsson

Camilla Larsson rekommenderar ”A bigger splash”, ”Heart of a dog”, ”Min pappa Toni Erdmann”, ”Mitt liv som Zucchini” och ”The get down”.
A bigger splash – Luca Guadagnino, Italien
En rejäl spark upp i skrevet på vårt kalla Norden. Tilda Swinton äger bioduken som rockikon med bråkiga stämband, på semester i Italien. Och Guadagnino lyckas skapa en dallrande erotisk thriller, med både en stor dos humor och, det bästa av allt, oförutsägbarhet.
Läs mer:Dallrande het spänning med Swinton och Fiennes
Heart of a dog – Laurie Anderson, USA
Med terriern Lolabelle som utgångspunkt gör ikonen Anderson stor film med intimt tilltal och väver samman barndomsminnen, drömmar, buddistisk filosofi, amerikansk övervakningskultur, Wittgenstein och Kierkegaard till en klok och rolig essäfilm om döden, kärleken och språket.
Läs mer:Experimentell hyllning till pianospelande jycke
Min pappa Toni Erdmann – Maren Ade, Tyskland
Originellt och roligt om det stora och lilla i livet. Ja, hysteriskt roligt till och med, men med stort allvar och pricksäker samhällskritik därunder. Vem hade trott att en tysk komedi skulle bli filmen som tog alla med storm? Men ändå inte fick Guldpalmen i Cannes.
Läs mer:Årets filmsensation
Mitt liv som Zucchini – Claude Barras, Schweiz
Fantastisk stop motion-animation och fint manus av Céline Sciamma i en film full av värme, humor, hopp och humanism. Ingen kan annat än älska Zucchini och hans olycksdrabbade kompisar på barnhemmet. Påminner om att mitt i allt det mörka finns det också ljus och gemenskap.
Läs mer:Stark och rolig dockanimation
The get down – Baz Luhrmann, Stephen Adly Guirgis, USA
Luhrmanns sex avsnitt långa Netflix-serie om hiphopens födelse i ett kaotiskt Bronxkanske gapar över alldeles för mycket. Men framför allt innehåller detta överdådiga musikaldrama ett stort antal fantastiska scener som är en njutning för precis alla sinnen.
Läs mer:Med Baz Luhrmann i dj-båset

Mattias Oscarsson

Mattias Oscarsson rekommenderar ”Anomalisa”, ”Elle”, ”Min pappa Toni Erdmann”, ”Room” och ”The witch”.
Anomalisa – Charlie Kaufman och Duke Johnson, USA
En medelålders författare livskrisar på hotellrummet. Storyn låter allt annat än originell – men när manusförfattaren Charlie Kaufman ("Eternal sunshine of the spotless mind") gör comeback med en fullvuxen dockanimation dras vi in i en mardrömslik men också livsbejakande labyrint av identitetskris och kärlekstörst.
Läs mer:Dockor på desperat kärleksjakt
Elle – Paul Verhoeven, Frankrike
Medelålders kvinna våldtas brutalt, men går varken till polisen, eller söker hämnd – utan ger sig istället in i ett farligt rollspel med förövaren. Holländaren Paul Verhoeven ("Basic instinct") har alltid opererat på gränsen, och i sin första franska film – med en strålande Isabelle Huppert i huvudrollen – lyckas han göra en smart, oroande och svart humoristisk thriller om ett fruktansvärt ämne. Svensk biopremiär i januari.
Min pappa Toni Erdmann – Mare Ade, Tyskland
Maren Ade väger lika delar befriande humor, besk samhällskritik och hjärtsnörp i sin berättelse om den pensionerande pappan som försöker reparera kontakten med sin vuxna businessdotter. Årets bästa film, den vi skriver in i historieböckerna när 2016 ska sammanfattas.
Läs mer:Årets filmsensation
Room – Lenny Abrahamson, Kanada/Irland/Storbritannien
Drama om ett Joseph Fritzl-fall där de verkliga prövningarna startar efter frigivningen. Fungerar både som nagelbitande spänningsfilm, känslostarkt mor-son-drama och vacker, tillspetsad betraktelse över hur vi alla förr eller senare måste klippa navelsträngen. Brie Larsson belönades välförtjänt med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
The witch – Robert Eggers, USA/Kanada
En skräckfilm för den som tröttnat på klichémonster och simpla skrämseleffekter. Regidebutanten Robert Eggers "The witch" är ett suggestivt – och till skillnad från de flesta skräckfilmer: otäckt – drama om puritanska nybyggare i 1600-talets USA dras ner i en häxvirvel av sorg, skuldbeläggande, patriarkalt förtryck och religiöst skrock.
Läs mer:2010-talets bästa skräckfilm?

Michael Tapper

Michael Tapper rekommenderar ”Jag, Daniel Blake”, ”The mermaid”, ”The night of”, ”Pärlemorknappen” och ”13th”.
Jag, Daniel Blake – Ken Loach, Storbritannien
Ett destillat av Loach när han är som bäst. Ilska och humor blandas i detta porträtt av nyfattigdomens Storbritannien som på ett elegant sätt anknyter till hans genombrottsfilm för femtio år sedan: ”Cathy kom hem” (1966).
Läs mer:Loach räcker lång näsa åt förtrycket
The mermaid – Stephen Chow, Kina
Surrealistisk actionkomedi om ett gäng havsvarelser på krigsstigen mot en nyrik skitstövel som ska exploatera deras hemmavik. Modern slapstick i Buster Keatons anda med lika halsbrytande dramatiska nålkurvor som actioninslag. Inte ett öga förblir torrt, inte en käft förblir oskrattad.
The night of – Richard Price & Steven Zaillian, USA
Kriminalserie där rättvisa stavas pengar och konsten att dra den bästa storyn. Fantastisk skådespelarensemble och iskallt mardrömslik iscensättning trollbinder med en sällsam blandning av socialrealism, skräckthriller och komedi.
Läs mer:Nagelbitande närstudie av mordfall
Pärlemorknappen – Patricio Guzmán, Chile
Poetisk resa längs Västra Patagoniens kust, platsen för folkmord på indianer och massgrav för militärdiktaturens offer. Under vattnet vilar bortträngda minnen, som emellertid har den ovanan att dyka upp igen. Till exempel i form av en pärlemorknapp från en ihjältorterad fånge.
Läs mer:Blodig historia flyter upp till ytan
13th – Ava DuVernay, USA
Skakande dokumentär om den privatiserade amerikanska fängelseindustrin som modern slavekonomi med storföretag som kunder. Med stöd av forskare och politiker framtonar bilden av ett segregerat rättssystem, där klass och hudfärg avgör straffpåföljden.
Läs mer:Bästa filmen? En allt svårare fråga
Läs alla artiklar om: Årets filmer 2016
Gå till toppen