Kultur

Lars-Eric Jönsson: Skamligt bra tv om ungdomar

"Skam" - en sond in i 2010-talets tonårsliv. Säsong ett finns på SVT Play nu, säsong två släpps den 13 december.Bild: NRK
Den norska ungdomsserien "Skam" har fått oväntat stor internationell uppmärksamhet och spridning. I Norge och NRK avslutas nu säsong 3. I Sverige kan vi se den första säsongen på SVT Play (den andra säsongen släpps redan den 13 december efter fansens påtryckningar). Danmark håller på att erövras liksom Storbritannien.
Serien handlar om en grupp ungdomar på ett gymnasium i Oslo. Fokus ligger på deras sociala relationer, förälskelser och kamratskap, fnurror på tråden och reparerade relationer. Känslan av dokumentär är påträngande samtidigt som vi vet att det är fiktion som bygger på noggranna och vardagsnära observationer.
Låter det trist? Det är det inte. Det här är en serie med fantastiska skådespelare och ett fingertoppskänsligt manus.
Den realistiska känslan förstärks av att de centrala rollerna har Instagramkonton. Sociala medier är ju, en aning motsägelsefullt, ett tydligt tecken på realism. Finns du inte på Facebook, Twitter eller Instagram är existensen oklar.
Läs mer:”Skam” får mig att vilja tillbaka till mina not so sweet sixteen
Varje säsong kretsar kring en av karaktärerna. De två första handlade om Eva respektive Noora och inte minst deras kärleksaffärer. Den tredje säsongen sätter ljuset på Isak som arbetar hårt med att komma underfund med sin sexualitet. När Even kliver in i handlingen står det klart att Isak nog mest är intresserad av pojkar i allmänhet och Even i synnerhet. Men är han homosexuell? Och inte längre intresserad av flickor?
"Skam" tar undantagslöst ungdomarnas perspektiv. De vuxna är i det närmaste konsekvent frånvarande. En lärare hörs ibland, men syns endast i form av sin torso. Bara en skolsköterska framträder med ett talande ansikte. Flera av huvudpersonerna bor ensamma eller i någon form av kollektiv. Några verkar övergivna av sina föräldrar.
Vuxenblivandet sker paradoxalt nog utan vuxna. Lika paradoxalt är att skolan bildar utgångspunkt för denna frånvaro. Här, och tillsammans med andra jämnåriga, byggs identiteter, relationer och nätverk.
Vi har sett det tidigare i svenska serier som "Lära för livet" (1976) och "Spung" (2002). Tillsammans med "Skam" bygger dessa och andra föregångare en historisk sekvens över fyrtio år där skolans betydelse är konstant medan de vuxnas tycks minska. I "Lära för livet" var lärarna och föräldrarna närvarande. I "Skam" saknas vuxna förebilder och knappt ens några att ta avstånd ifrån.
Denna frånvaro bidrar till ett något klaustrofobiskt intryck. Det är ett kammarspel, en tryckkokare, som få eller ingen slipper ur. Vill vi hitta något jämförbart leds mina tankar till "Peanuts", eller "Snobben" på svenska, som på liknande sätt uteslöt de vuxna från barnens sociala liv, med lärare och föräldrar som endast var närvarande med konstiga läten som från en dragbasun. Barnen levde i sin egen värld.
Och så är det måhända att vara barn och ungdom. I den upplevda livsvärlden reduceras de vuxna till ett slags bakgrundsbrus. Den sociala kategorin ”ungdom” är påfallande stängd och öppnas endast med den ritual som kallas för skolavslutning.
"Skam" är en sond in i 2010-talets tonårsliv, ett tidsdokument som framtiden kan undersöka när vi vill veta hur det var att växa upp 2016. Och i en tid när Pisamätningar styr vårt sätt att se på skolan är serien en god påminnelse om att skolan är så mycket mer än mätresultat av kunskaper.
Gå till toppen