Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Engström

Dag 350 med Elvis: A mess of blues

Doc Pomus och Mort Shuman skrev en ansenlig mängd bland Elvis bästa 60-talslåtar: ”His latest flame”. ”Little sister”. ”Suspicion”. ”Long lonely highway”. ”Viva Las Vegas”. ”I need somebody to lean on”. ”Doing the best I can”.
Men det var med denna det började. ”A mess of blues” var en av arton låtar som Elvis färdigställde under två långa sessioner i Nashville i mars och april 1960. Tolv av låtarna kom att utgöra lp:n ”Elvis is back”. Resten lades på singlar; just denna hamnade på baksidan till ”It’s now or never”. Av dessa båda låtar föredrar jag tveklöst blueslåten framför den italienska smörsången.
Den 24-årige Mort Shuman och hans elva år äldre låtskrivarpartner var vid den här tiden stigande stjärnor. ”Save the last dance for me” skrevs samma år och blev en jättehit för The Drifters. ”Teenager in love” hade klättrat på listorna 1959.
Allt gick alltså som smort? Inte riktigt, ändå. Duon hade allra först kommit med låten ”Turn me loose”, som Elvis gav tummen ner. Istället kickstartade den Fabians karriär.
Men ”A mess of blues” är bättre: ett perfekt mellanting av poporienterad r&b och tvättäkta blues. Har The Jordanaires någonsin sjungit bluesigare än i de där dissonanta utropen som låter som en vresig tågvissla?
Plus också för Floyd Cramers pianospel, som är bekymmerslöst pådrivande och bluesigt på samma gång. Och så har vi Elvis sång, lös och ledig och med en obetalbar avslutning i falsetten. Något säger mig att de där fyra Liverpoolkillarna som brukade spela i Hamburg snappade upp något där.
Läs alla artiklar om: Ett år med Elvis
Gå till toppen