Hon sade det argt men också uppgivet: "Jag har blivit våldtagen." Som ett konstaterande. Hennes fråga till mig, som politiker, var enkel och brutal i sin avslöjande logik: ”Varför ska jag gå till polisen? De gör ändå inget."

Vi träffades utanför en folkhögskola i Malmö 2014, men hennes fråga har aldrig varit så relevant som nu. Jag vet inte vad jag svarade då, men kommer ihåg hennes eget svar. "Om jag går till gängen kommer de slå sönder honom och han kommer aldrig röra någon igen."

Polisen kan inte hjälpa. Men gängen kan skipa rättvisa. Det var hennes bild. Och tyvärr har den blivit sann. Åtminstone för en stor del av Malmös befolkning.

I helgen förlorade jag och många andra det sista hoppet om att rättssamhället kan ta tillvara alla Malmöbors intressen. Mordet på en nyutexaminerad tandläkare blottlägger polisens maktlöshet.

Den mördade mannen blev bara 24 år. Han bodde i Malmö och sköts till döds på en av stadens gator den 8 december. Det var det tolfte mordet i staden i år.

Redan dagen efter mordet på 24-åringen stod det klart att det inte skulle utredas ordentligt. Polisens metodstöd föreskriver att 25 till 30 poliser ska avdelas i en mordutredning. Men under de avgörande första 48 timmarna var bara tre poliser avdelade, under ledning av en oerfaren utredare. Efter några dagar var bara en polis avdelad.

Det är skandal. Och ett svek, ett svek mot Malmö, men först och främst ett svek mot den mördade mannens familj. Jag kan inte föreställa mig deras sorg över att ha förlorat en son, en bror, en kusin på detta sätt – till det meningslösa våldet. Och att sedan få veta att polisen inte kan prioritera hans fall.

Hur ska man kunna lita på polisen och rättsväsendet efter det?

Att inte utreda mordet på den 24-årige tandläkaren ordentligt är ett hån mot alla dem som älskade honom. Och ett hån mot rättssamhället. Det är att låta kriminella gäng vinna över alla Malmöbor som bara vill leva ett liv i fred och frihet. Det är något som inte kan tillåtas.

Jag har de senaste dagarna tagit upp omständigheterna kring polisutredningen av mordet på den unge tandläkaren med min partiledning och mina partikollegor i riksdagen och sett till att både inrikesminister Anders Ygeman (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) tvingas bryta sin tystnad om rättslösheten i Malmö. Det är inte mycket, men alla måste vi bidra till att få regeringen att inse djupet av poliskrisen – eller kanske bättre uttryckt: samhällskrisen – i Malmö.

Tillsammans med tusentals Malmöbor gick jag och min familj tysta genom Malmös gator i lördags för att hedra den mördade mannens minne. I tåget fanns en mamma som hade förlorat båda sina söner till gängvåldet. Det är en del av verkligheten i dagens Malmö. En stad där utanförskap, arbetslöshet och meningslöshet har tillåtits breda ut sig över hela stadsdelar, medan prestigeprojekt i andra delar av staden har rest sig mot himlen.

De kriminella gängens makt är stor i de delar av Malmö där framtidsutsikterna är få. Det finns kanske de som inte ser vad som händer. Möjligen vet de inte vad de ska titta efter.

Men många Malmöbor vet vem gängledarna är och vem de ska vara rädda för. Vem som får parkera överallt, vem som får göra som de vill. Det är självklart vem som har makten i området. Och det är inte politikerna, polisen och rättsapparaten – som det borde vara. De kriminella gängen har tagit över.

Rikspolischefen och regeringen måste skicka alla nödvändiga resurser till Malmö. Helst skulle det ha skett igår. Och det får inte vara en kortsiktig insats. Vad som behövs är en permanent förstärkning så att rättssamhället åter kan regera i Malmö.

Malmö håller på att förlora kriget mot de kriminella gängen. Förra veckan var det en nyutexaminerad tandläkare och hans familj som betalde priset. Hur många fler måste dö innan regeringen och polischefen reagerar?