Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Dag 352 med Elvis: White christmas

Är det jul igen? Vad hände med Elvis Presleys påsk-lp? Eller hans album där han med glada toner firade självständighetsdagen? Varför just julen?
Frågan är faktiskt berättigad. När ”White christmas” år 1942 introducerades genom filmen ”Holiday Inn” var julen bara en av åtta högtider som Irving Berlin levererat sånger om. I samma film sjöng Bing Crosby även sådant som ”Easter parade” och ”Let’s sing a song of freedom”. Ja, och så bidrog han med nyårsdängan ”Let’s say it with firecrackers”.
Men, tja – det är något med julen … vad är det nu igen? Givandets glädje? Den härliga pressyltan? Eller de fina snöflingorna som rofyllt lägger sig så smidigt tillrätta och smälter innanför byxlinningen om man böjer sig ner för att leta fram en borttappad cykelnyckel ur snödrivan?
Elvis spelade i alla fall in massor av julsånger. Han är inte den ende. Den första omgången betade han av i september 1957, då han spelade in åtta låtar som sträckte sig från Leiber & Stollers specialskrivna blueslåt ”Santa Claus is back in town” via cowboylåten ”Blue christmas” till hymner och så denna klassiker. Bing Crosbys tagning har förblivit världens bäst sålda skivinspelning.
Elvis och hans medmusiker tog sitt avstamp i The Drifters r&b-version från 1954, fast vi ska inte överdriva likheterna. Tydligt är ändå hur Elvis tagit intryck av Clyde McPhatters partier (han gör sin entré som solist efter lite drygt en minut; Elvis sparar dessa manér till den sista och bästa versen). Men Elvis låter överlag coolare, inte lika sprallig. Det finns något både högtidligt och bluesigt här.
… men vad tyckte Irving Berlin egentligen om det här? Hur Elvis misshandlat hans fina julsång?
En spridd historia berättar om hur Berlin blev så ursinnig över vad han uppfattade som a profane parody of his cherished yuletide standard att han gjorde allt i sin makt för att stoppa den. Han såg till att hans kontorspersonal ringde upp alla viktiga radiostationer och krävde att de upphörde att spela smörjan.
Allihop verkar vara en myt. Engelske bloggaren Shane Brown, som skrivit en bok om Elvis, har spårat desinformationen till en biografi över Irving Berlin, ”As thousands cheer”, som skrevs och 1990 gavs ut av en man som heter Lawrence Bergreen. Engelsmannen har gjort vidare efterforskningar, men inte hittat uppgiften någonstans före 1990. Bergreen uppger som sin källa en branschaktör, Walter Weger på ASCAP, som i ett samtal med Irving Berlin år 1980 ska ha hört om hela saken.
Men före 1990: inte så mycket som en tidningsnotis som skvallrar om hur Irving Berlin ”gick i taket”, som det heter i cd-häftet till Elvisplattan ”If everyday was like christmas” från 1994, eller om hur radio-dj:ar utsätts för påtryckningar.
Gå till toppen