Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vemodet drivs på flykt

Sofie Arfwidson, "H Clintons dream of sleeping beauty".Bild: Galleri Thomas Wallner

Sofie Arfwidson och Peter Wallström

RECENSION • KONST. "Thou are not thyself..." och "Scenario". Galleri Thomas Wallner, Simris, t o m 6/1.
Färgerna twistar och svingar sig över duken i Sofie Arfwidsons måleri. Där frodas neon och barbierosa, cowboys och dödskallar. Obekymrat blandar hon allvar med galna upptåg, fabler med politik. I elektrifierade nyanser låter hon humorn löpa amok, men förlorar aldrig skärpan. Jag har alltid gillat hennes kaxighet, hur hon utan krusiduller vänder ryggen åt all måttfullhet. När hon nu återvänder till Galleri Thomas Walllner finns inga tecken på att hon låtit sig dompteras av den goda smakens påbud. Muntert kostar hon på sig att med slösande penseldrag måla ett par frejdiga sportmotiv, där tennismatchen antar surrealistiska dimensioner.
Kanske är Arfwidson ändå som bäst när hon kommenterar samtiden i burleska, oroande tablåer. Här dukar hon upp scenerna en efter en, prövar masker och klichéer, och låter aktörerna ta plats. I sällskap av bland annat en clown vakar Uncle Jack bekymrat vid bädden i "H Clintons dream of sleeping beauty", där huvudpersonen försänkts i djupaste sömn. Strax bredvid intar en brokig samling figurer "Malmö är mycket mer", där en riddare - eller möjligen kravallpolis - vilset blir stående bland barn och bilbränder medan en kvinna skurar gatan. Tveklöst anas spåren av det nerviga tyska måleri som hon sökte upp under åren i Düsseldorf och Berlin, medan tidiga expressionister som Gabriele Münter tassar i kulisserna. Men uttrycket är enbart hennes, och räcker hela vägen.
Det senare gäller även Peter Wallström som samtidigt visar sitt måleri. Hans arbete är lika eget, men där Arfwidson sprakar glöder hans bilder med en dämpad intensitet. Gåtfullt och precist mejslar han fram landskap som hämtade ur drömmens parallella verklighet. Konturerna är distinkta, linjerna raka och färgerna mättade i cerise, violett, ockra och turkos som dovt lyser mot den ogrundade dukens grova gräng. Gärna klistrar han in målade fragment som med sina klippta silhuetter förstärker känslan av skuggspel. Det är en tillvaro som skiktar sig, och gäckar förnuftets försök att skapa mening och sammanhang. Ändå fångar han i ett verk som "Destination Utopia" något djupt mänskligt i båtsällskapets färd mot hägrande mål. Det vilar en eftertänksamhet och längtan över hans karaktärer som får tiden att hejda sig. I nästa stund drivs vemodet på flykt med en skur glittrande färg.
Gå till toppen