Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Löfven måste ta ställning till tiggeriet. Även politiskt.

Statsminister Stefan Löfven under sitt jultal i Enköping.Bild: Pontus Lundahl/TT
Sällan bli konstrasterna lika tydliga som nu under julhandeln. Konsumenter skyndar in i och ut ur butiker med välfyllda mat- och julklappspåsar. Kvar på trottoarerna sitter tiggare och vädjar om några kronor. Många i vimlet funderar kring om de bör lägga något i pappmuggarna och i rikspolitiken väcker tiggandet än större huvudbry.
"Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga, det är så förnedrande och fjärran för socialdemokratisk ideologi, så på något sätt måste detta få ett stopp", sade statsminister Stefan Löfven (S) till Aftonbladet i helgen. Det kom att få större uppmärksamhet än hans jultal i Enköping.
I första hand måste de länder som merparten av tiggarna kommer ifrån – Rumänien och Bulgarien – ta större ansvar för sina medborgare, påpekar Löfven. Samarbetsavtal har tecknats med de båda ländernas regeringar i avsikt att lösa frågan, men praktiskt sett har väldigt lite hänt. Statsministern vill därför titta på andra lösningar. I Aftonbladet tycktes han ställa dörren på glänt för ett framtida tiggeriförbud. Dessutom öppnade han för möjligheten att införa krav på tillstånd för att tigga.
Den tanken lanserades redan i fjol av tidigare justitieministern Thomas Bodström (S). Tiggeriet har blivit en del av vårt samhälle och måste kontrolleras, resonerade han.
Problemet är att ett samhälle som tillståndsbelägger tiggeriet i någon mening också måste anses acceptera det, vilket vore vanskligt. Tidigare statsministern Göran Persson (S) formulerade det väl i SVT:s Agenda tidigare i år:
"Har man en gång accepterat principen att människor ska ned på knä för att klara sin försörjning, då är det bara fråga om vilken som är nästa grupp att tvingas stå på knä."
Likväl har Löfven naturligtvis rätt i att det måste gå att föra teoretiska diskussioner om hur tiggeriet ska hanteras. Men det är inte lätt. Knappt hade intervjun med Löfven publicerats förrän regeringens samarbetspartner Vänsterpartiet gick ut och gjorde en stark markering mot vad han sagt.
Lika snabbt kom protesterna från koalitionspartnern Miljöpartiet när civilminister Ardalan Shekarabi (S) i somras öppnade för tiggeriförbud och som första steg ville studera vilka vägar våra nordiska grannländer har valt. Men han hade en viktig poäng.
Liksom Sverige har svårt att avvika allför mycket från övriga EU när det gäller flyktingmottagning kan det bli svårt att avvika i fråga om tiggeri. Olika former av förbud har införts på många håll i Europa. Danmark har tiggeriförbud på nationell och Norge på lokal nivå. I Finland har tidigare regeringar arbetat med lagförslag.
Sveriges regering måste också kunna hantera frågan även om någon ny ordning inte bör hastas fram. Statliga utredningar har redan presenterat förslag om att göra det lättare att avvisa tiggare från privat mark och öka möjligheterna att straffa personer som utnyttjar deras svåra situation. Att driva igenom dessa förslag kan vara en god början.
I grunden har Löfven också rätt i att samarbetet måste öka med regeringarna i Rumänien och Bulgarien. I synnerhet på EU-nivå. När de båda länderna stod på unionens tröskel ställdes krav på krafttag mot korruption och förbättrade villkor för minoriteter. Sedan släpptes de in i EU utan att villkoren uppfyllts. Det misstaget måste unionen ta större ansvar för att rätta till nu i efterhand.
Samtidigt är det uppenbart att ytterligare åtgärder måste vidtas även i Sverige. Det får inte börja ses som ett normaltillstånd att flera tusen personer från andra EU-länder tigger på svenska gator för att försörja sig.
Löfven har slutat att lägga pengar i muggarna till förmån för gåvor till en hjälporganisation, men betonar att det i sammanhanget inte finns något rätt eller fel.
"Alla väljer att göra som de vill, jag har berättat hur jag gör."
Mer behöver han inte säga på det privata planet. Men det återstår för honom, och hans regeringskollegor, att ta tydligare ställning på det politiska planet.
Gå till toppen