Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Olof Åkerlund: I nästa liv

Olof Åkerlund tar del av glädjande zenbuddistisk livsvitsdom.

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
För många månader sedan kom ett mejl från förlaget Nya Doxa. Det var delvis ett ganska vanligt meddelande från ett förlag som ville göra reklam för en bok, men det var också en varning. Eftersom boken vägde över fyra kilo och portokostnaderna var dyra bad de: "att ni via svarsmejl beställer ett recensionsex endast om ni överväger att recensera verket".
Jag svarade aldrig.
Att skicka fyra kilo och drygt två tusen sidor läsning till en frilansmedarbetare kändes omoraliskt. Att någon på redaktionen skulle få tid var uteslutet.
Men så kom boken ändå. Den var uppdelad i två blå band, författad av Lundabon Sten Barnekow och betitlad "Än Zen då".
Eftersom jag har en svaghet för märkliga böcker, galenskap och ordvitsar så ställde jag volymerna i mina hyllor och där har de stått och stirrat på mig. Än Zen då. Bokryggarna är som blå vågor som binder samman Stilla havet med Göteborgs hamn.
Sten Barnekow, doktor i teologi och författare. Han har skrivit om och sysslat med zenbuddhism länge. 1989 blev han lärling hos Shohaku Okumura och det är i denne zenprästs Sverigebesök 2008 som boken tar sin utgång. Okumura stannar i tretton dagar och Barnekow är med honom så gott som hela tiden. Han låter diktafonen stå på och transkriberar sedan under tio månader, åtta timmar om dagen, deras samtal. Men boken följer också resorna runt i Skåne och andra platser, föreläsningar och vidare korrespondens.
Allt är lidande, brukar man slarvigt sammanfatta den buddhistiska läran. Men det där stämmer mer på Lars Noréns dagböcker. Likheterna finns förvisso med dramatikerns "allt ska med"-koncept, men ett slumpmässigt bläddrande i Barnekows bok vittnar mer om glädje, ja till och med en och annan zenbuddistisk livsvitsdom (sic).
Jag betvivlar fortfarande att jag kommer att få tid att läsa hela boken i detta liv. Men det kommer ju ett nytt.
Gå till toppen