Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Regeringen Löfven saknar krisinsikt

Anna Carlstedt, ny samordnare mot våldsbejakande extremism, och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP).Bild: Fredrik Sandberg/TT
Ännu ett terrordåd i Europa, nu mot en julmarknad i hjärtat av Berlin. Minst tolv döda. Närmare femtiotalet skadade.
Ofattbart och samtidigt väntat.
Efter varje terrordåd upprepas dessa sanningar: det kommer att hända igen, det kan hända också här.
Upprepas därför att det är sant. Dessvärre. Det kommer att hända igen. Det kan hända även här.
Säkerhetstjänster runt om i Europa har varnat för ökande attentatsrisk, varnat för att terrorhotet i Europa växer i takt med Islamiska statens motgångar på slagfälten i Syrien och Irak.
Måndagskvällens lastbilsattack i Berlin har många likheter med dådet mot nationaldagsfirandet i Nice i Frankrike i somras där över 80 människor dödades och mer än 200 skadades.
Grupper som IS har länge uppmanat sina anhängare till man-tager-vad-man-haver-terror, till exempel en bil. Bara fantasin sätter gränser.
Och bara fantasin sätter gränser för den oro människor kan känna. Oro för att ta flyget, för att ta tunnelbanan, för att gå på konsert, för att besöka en festival.
En annan sanning som behöver upprepas efter varje terrordåd är att vi inte får låta oss styras av rädslan, inte får låta den begränsa våra liv. Den dag vi inte vågar delta i ett nationaldagsfirande, gå på en julmarknad, besöka en festival eller en konsert – den dagen har terroristerna vunnit.
När det öppna samhället sluts, när friheter beskärs genom lagar och förordningar eller genom att människor helt enkelt känner sig tvingade att ändra sitt beteende, när misstänksamheten växer och tilliten eroderas, då har terroristerna tagit hem segern eller åtminstone en seger.
Att även dessa varningar upprepas beror på att också de äger sin giltighet.
Att säga "var inte rädda" är lätt. Att inte påverkas är betydligt svårare. Det är klokt att vara vaksam. Hotet är reellt. Men det finns en avgörande skillnad mellan den rädsla som är rimlig, naturlig och som kan vara en tillgång, och den rädsla som förlamar, som lockar till oförnuftiga beslut och handlingar, rädslan som leder oss i den riktning terroristerna stakat ut, mot inbördes motsättningar, misstänksamhet och hat.
I den meningen är det verkliga hotet inte terrorn i sig utan vad terrorn riskerar att göra med oss och med vårt samhälle.
Berlin är nästgårds, bara några timmars resa bort. En europeisk storstad som många svenskar besöker, har minnen från och en relation till. Statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte i en kommentar på tisdagen sitt deltagande med offren. Vad Sverige nu framför allt ska göra är att delta i arbetet mot terrorism, lovade han:
"Terrorismen ska bekämpas."
Men om det är något som präglar de svenska insatserna mot terrorism så är det valhänthet och senfärdighet.
Sverige framstår i mångt och mycket som en skyddad hamn för våldsbejakande islamistiska extremister. Trots att hundratals unga män de senaste åren rest ner till olika krigsskådeplatser för att strida på extremisternas sida har arbetet för att få en effektiv lagstiftning mot olika former av stöd till terrorism och terrororganisationer knappt hållit styrfart.
Istället för att på allvar diskutera hur terrorresenärerna kan stoppas och straffas har fokus legat på – det i och för sig angelägna – hur de ska få hjälp och stöd när de återvänder.
När den nya lagen mot terrorresor, som trädde i kraft den 1 april i år, mötte verkligheten i tingsrätt och hovrätt höll inte åtalet. Domen i hovrätten innebär sannolikt att det fortsättningsvis – trots lagen – är fritt fram att ansluta sig till mördarsekter som IS.
En av de mest omtalade åtgärderna, en stödtelefon, blev ett fiasko. Mindre än hälften av samtalen besvarades och de som jobbade med att svara saknade kunskaper om problematiken.
På tisdagen meddelade demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) att Anna Carlstedt blir regeringens nya samordnare mot våldsbejakande extremism.
Carlstedt kommer närmast från uppdraget som ordförande i Röda Korset. Någon erfarenhet av arbete mot terrorism och våldsbejakande extremism har hon inte.
Det är en provocerande utnämning med tanke på omständigheterna, det är som om insikt om hotets allvar saknas. Fortfarande.
Gå till toppen