För att ge 2017 en kreativ och inspirerande start har Dygnet Runt bjudit in Malmös kulturvärld till en idéverkstad där vi har bett ett antal inbjudna personer att drömma fram en satsning inom just deras bransch. I tolv avsnitt kommer vi att få höra om idéer inom film, scenkonst, mode, musik, serier, krog, spel, arkitektur, konst, humor, medier och litteratur. Det kommer att bli en resa mellan högt och lågt, sannolikt och osannolikt, skrytsamt och blygsamt. Dygnet Runt hoppas att idéverkstaden leder till att nya samarbeten startar och fler idéer blir genomförda. Kanske av dig som läser detta …

I dagens avsnitt gäller det film och frågan till några i Malmös filmliv löd: ”Om du får önska dig en filmsatsning i Malmö under 2017 – hur skulle den se ut?”

Jag skulle vilja se en riktigt ambitiös dramaproduktion som skildrar Malmö som den häxkittel staden är idag, på gott och ont. En stad som kommer att komma starkare ur sitt stålbad. En serie som skildrar den segregerade delen av Malmö inifrån, med yrkeskriminella i olika konkurrerande falanger som historiens nav. I centrum kanske en fatal kärlekshistoria mellan en ung man ur X-falangen och en tjej med koppling till Y-falangen.

Perspektivet skulle, till skillnad från ett traditionellt kriminaldrama, primärt vara förlagt till de kriminella och deras anhöriga. Vi får inblick i familjer där äldre bröder successivt leder in sina småbröder i kriminalitet. Vi får lida med maktlösa mammor och pappor som lever med en ständig oro för sina barn. Vi får uppleva hur de unga kriminella konfronterar polisen. Mamman som säger: nu får det vara nog! Vi får tillträde till ”parallella världar” där man lever efter egna lagar. Mitt i allt detta finner vi också värme och kärlek i möten mellan människor. Tjejernas situation lyfts fram. Hur ska de navigera i denna värld? Kanske blir tjejen från Y-falangen våra ögon och den vars vilja driver handlingen framåt. Framtidshoppet tänds när en av de yrkeskriminella börjar ett nytt liv, utan brottslighet.

En sådan här skildring tror jag skulle kunna öka förståelsen för såväl de mekanismer som får unga att bli kriminella som samhällets kamp för att bekämpa våldet och brottsligheten. Det är människor på båda sidor. Samtidigt en manifestation över staden Malmö. Gjord på rätt sätt kommer den också kunna locka en ung publik.

Jag tänker mig en fiktiv skildring men utförd i hudnära dokumentär stil. Researchen i verkligheten blir helt avgörande. ”Bron” möter ”Snabba cash” möter mina egna dokumentärfilmer. Jag skulle gärna vara med och skriva manus, helst i samarbete med någon mera driven manusförfattare, som till exempel Hans Rosenfeldt eller Ronnie Sandahl. Visst kan jag tänka mig att regissera också. I team med två riktigt vassa filmfotografer från regionen. Som klippare ser jag gärna Erik Bäfving. Som musikkompositör: Conny Malmqvist. I första hand en tv-serie men även en långfilm för bio.

Jag vill 2017 se ”secret cinema events” i Malmö där man inte vet filmen eller själva platsen för visningen. Man träffas vid en uppsamlingsplats och går sedan gemensamt mot filmvisningsplatsen och längs vägen sker diverse händelser som har anknytning till filmen man ska se. När ”Omen” ska visas så möter man kanske en stram tant i hushållsuniform med en stor rottweiler… Mer sånt i Malmö 2017!

Jag vill se en talangsatsning i Malmö med internationellt fokus och riktiga pengar i potten så filmerna blir gjorda. Helst med debutfilmare som är hungriga och sitter på bra och annorlunda historier som folk vi se. Det ska inte resultera i någon tråkig manusutveckling, utan färdiga manus ska väljas ut. Ge dessa filmare fria händer och bra support så blir det bra filmer som publiken vill se och kommer att snacka om.

En liten sak jag verkligen önskar är att Möllanhörnet Typografgatan–Friisgatan, där biografen Panora ligger, blir den bubblande sociala mötesplats och filmoas som den har så mycket potential att bli. Att man ska kunna slinka in och hänga vid en bardisk i filmens underbara värld, ta något gott att dricka och äta och på samma gång passa på att se någon av de fantastiska filmer som visas på Panora. Sedan hänga lite till inne i värmen, för att man inte vill gå ur bubblan av möjligheter, utan istället tänka ut fler bra saker med nya och gamla bekantskaper där vid bardisken. Och att man inspirerad och stärkt av hur film kan öppna våra ögon och hjärtan, sedan jobbar vidare för att bemästra och rå på gråzonerna, skuggorna och mörkret som brer ut sig.

Vi glider nu genom mörka tider med en populistisk retorik, en tid då alla samhällsgrupper mer än någonsin verkar hålla sig för sig själva samt har en miljon olika åsikter där alla bråkar med alla. Just därför är det viktigare än någonsin att hitta gemensamma nämnare och stå enade. Lek och samarbete genom lek är alltid det bästa sättet att lära och utvecklas.

Mitt förslag är en interaktiv tv-serie som episodvis på givna ställen spelas likt ett tv-spel där det går ut på att samarbeta med sina medspelare mot ”spelmotorn”. Vikten ligger här på dialog och samarbete i problemlösningen till skillnad från tv-spelens ”hack and slash-action”. Tv-seriedelen tänker jag mig som ett vardagligt såpadrama med mer eller mindre vardagliga problem om 15–30-åriga karaktärer. Förhoppningen är sedan att du själv ska kunna välja vilken tråd av karaktärer du vill följa och hjälpa dem lösa deras problem (beroende på spelarens egen ålder). Speldelen är designad att utifrån din inloggade profil para ihop dig med medspelare från andra stadsdelar och samhällsgrupper än din egen. I en betaversion av tv-serien kan handling utspela sig i Malmö och speltestas av malmöiter men måste oundvikligen ha som ambition att senare kunna bredda sin handling och plattform för att spelas globalt online. Speldelen kommer ha en inbyggd chatfunktion där diskussionerna kring problemlösningen i seriens handling kan föras och förhoppningen skall då vara att detta på sikt kan leda till möten och diskussioner utanför tv-serien och spelets intriger. Syftet är att skapa möten och glädjen i samarbete mot ett gemensamt mål.

Jag vill 2017 se en långfilm med skådespelare från Malmö som är kända från sina egna hemländer och skådespelare från Sverige. Filmen ska regisseras av en svensk regissör och en med en annan bakgrund. Under filmandet ska man se vilka skillnader som kan finnas i regiarbetet och i hur skådespelare tar emot information och skapar sina roller. Men framför allt ska det skapa ett riktigt kulturutbyte.

Jag skulle också vilja se en kortfilm om det bästa med Malmö. Filmen ska såklart visas på MUKFF. Den ska innehålla intervjuer med invandrare som blivit kända i Malmö får något de gjort inom litteratur, konst, musik eller skapat ett företag eller butik. Filmen skulle även kunna göras till ett tv-program på olika språk.

BoostHbg:s filosofi är att utgå från användarna, så när jag frågade filmarbetare i Malmö vad de önskar sig inför 2017 så var ett svar att etablera Malmö som ett alternativ till London nu när Brexit fått internationella filmbolag att söka nya huvudkvarter i Europa. Malmö är billigt och det finns kompetens, kreativa filmare, bra infrastruktur och närheten till Köpenhamn är ett guldläge. Ingen dum idé.

Men oavsett vilken filmsatsning som görs i Malmö så kan vi inte vinna om inte den regionala finansieringen ökar i Skåne. Film i Skåne och vi har länge drivit ett fruktbart samarbete kring talangutveckling inom film. Flera av dessa filmare har haft stor internationell succé. Nu är vi på väg att tappa dem för det inte finns tillräckligt stor kritisk massa av filmproduktion för att försörja sig på årsbasis i Skåne. Regionens investering i Film i Skåne ger bara 15 miljoner till ren filmproduktion. Jämför det med Film i Väst som kan lägga 102 miljoner på produktion!

Det är inte konstigt att produktion efter produktion som vill filma här landar i Västra Götaland. Våra skånska filmarbetare bor på hotell i Trollhättan för att kunna försörja sig. Och nu med Stockholms nya filmfond så ser vi att våra talanger flyttar dit där de både kan få jobb och stöd för sina egna produktioner. Vi är på väg mot en braindrain utan like. Och då ska vi inte heller glömma de sidogrenar som filmbranschen försörjer och vad "Wallander" och "Bron" har bidragit med. Den goda nyheten är att det räcker med 10-12 miljoner om året i extra finansiering för att få ett fungerande ekosystem och locka till oss externa bolag.

Så en filmsatsning i Malmö kanske kunde börja med ett gemensamt upprop från de skånska filmarbetarna? De e nock nu.

Dags att knyta ihop säcken, Malmö stad. Tydliga mål med filmpolitiken frigör energi. Film är en väldigt ung kulturform om man jämför med teater, musik eller bildkonst. Alltså borde filmen passa väldigt väl med den unga energirika staden Malmö. Ändå har kommunen aldrig lyckats kommunicera en samlad filmpolitik. Det saknas inte goda ambitioner, men låt 2017 bli året då Malmö träder fram som en filmstad med tydliga mål.

I alla högtidstal talar stadens representanter om satsningarna på Spegeln och Panora. Det är fina biografer, men var är Malmöborna? Sätt publikarbetet i mitten och fyll salongerna. Skapa Sveriges bästa biostad – vi ligger långt efter Lund, Stockholm och Göteborg. Jag reser över hela världen med mina filmer och ser med egna ögon hur fantastiskt det är när publiken fyller salongerna. Vilken kraft som skapas. Doc Lounge, Nordisk Panorama och Buff är på god väg men de behöver hjälp för att kunna växa ytterligare. I Köpenhamn har festivalerna på kort tid vuxit ut till starka internationella mötesplatser – tack vare en tydlig kommunal strategi.

Malmö – Sveriges dokumentärfilms huvudstad. Den rubriken har seglat omkring i över tio år utan att staden egentligen har gjort så mycket. Hoppas 2017 kan vara året då Malmö äntligen kommer loss med sin produktionsfond för dokumentärfilm efter många år av snack.

Malmö Högskola blir nu universitet. Dags att samla ihop filmsatsningarna och skapa något som kan konkurrera om de bästa talangerna i dokumentärfilmsregi, filmklippning, produktion och publikarbete.

”Bron” och ”Wallander” har skapat mycket filmjobb i Skåne de senaste åren. Makten över produktionerna och de flesta A-funktioner har dock stannat i Stockholm. Om Malmö ska satsa mer pengar så bör man förhandla bättre. Det utvecklar branschen här.

För 2017 skulle jag önska en storsatsning på mer synlighet, stimulans och samordning av allt det oerhört fantastiska som vi redan har på filmområdet i Malmö; högkvalitativa produktioner, modiga filmare, ambitiösa produktionsbolag och visningsorganisationer och festivaler som sliter för att förnya sig och skapa filmupplevelser som inkluderar alla Malmöbor. Alla förtjänar, förutom en skopa extra finansiering, mycket större uppmärksamhet och mer uppskattning.

Jag ser framför mig en satsning i form av en Näringslivsgala, fast för Malmös filmbransch, där speciella insatser kan lyftas och premieras, och därigenom synliggöras i större sammanhang. Gärna i kombination med branschdagar för att mobilisera projekt, se över framtiden och öppna upp för lokala och regionala samarbeten. Därtill vidare satsningar från region och stad för att knyta band och internationella samarbeten så att fler initiativ med bas i Malmö får synlighet runtom i världen, även utanför filmfestivalerna. Mer pepp och skryt över film-Malmö till nästa år, för det är verkligen befogat.

Här är fyra filmer jag vill se göras i Malmö nästa år:

1. En dokumentärserie om människorna bakom gängkriminaliteten i Malmö. Låt dokumentärfilmare djupgående skildra kriminella ungdomsgäng i olika stadsdelar i Malmö under ett år. Samtidigt som andra dokumentärfilmare skildrar polisens arbete med dessa kriminella gäng. Detta för att få en insyn i en värld och verklighet som finns mitt ibland oss, som många talar om, är rädda för och arga på, men som få vet lite om. Serien är tänkt att bidra till ökad förståelse, förändring och förhoppningsvis en ökad trygghet i Malmö.

2. En dokumentär-tv-serie om mänskliga rättigheter. Låt högt uppsatta Malmöpolitiker och andra viktiga beslutsfattare under längre perioder leva med människor i utanförskap i Malmö. Kanske Inne på psykiatrin eller på gatan tillsammans med hemlösa eller på härbärgen, akutvårdsavdelningen, flyktingförläggningen, sprutbytet, beroendevården eller på tvångsvården. Programmen kommer att ge en ökad förståelse för människor som lever i utanförskap på olika sätt. Samtidigt som programmen kommer att inspirera till hur vi kan förbättra vården och livsvillkoren för dessa människor och deras anhöriga.

3. En dokumentärserie eller långfilm om musik i Malmö. I filmen lär vi känna spännande musiker ifrån olika delar av världen och olika genrer, men som har det gemensamt att alla bor i Malmö. Artisterna ska sedan tillsammans skapa ny musik med blandade musikstilar i.

4. En dokumentärfilm om djurens perspektiv. I filmen får vi följa med till tre stora gårdar i Malmötrakten där man arbetar med köttindustri. Kanske föder upp tjurar, grisar eller fågeldjur inomhus. Vi får följa djuren från att de föds till slakt. Filmen ska ha med en djukommunikatör och vara ur djurens perspektiv och se till deras rättigheter.

Jag önskar att SVT Malmö producerade en dramaserie som skildrar fyra nyanlända latinamerikanska familjers liv i 70-talets Malmö. Regissör skulle vara kungen av tidsskildringar, Mikael Marcimain (”Lasermannen”, ”Upp till kamp” med mera). Alla skådisar skulle vara streetcastade förutom Gonzalo Del Rio från Advance Patrol som skulle spela huvudkaraktären – storebrodern Enzo. Enzos karaktär är löst baserad på Abelardo Gonzalez som var med och startade den legendariska nattklubben Club Trocadero i Malmö.

Malmö är rikt på kreativitet och det finns enorm potential i staden. Det kan finnas olika vägar och forum för det, men jag tycker att Malmö ska satsa på en professionell manusutbildning på Malmö Universitet. Vi har idag har så många möjligheter med många plattformar och fönster där berättelser kan få liv. Och just därför behövs riktigt bra storytellers.

Jag önskar mig fler riktigt dåliga idéer. Det kanske låter lite motsägelsefullt. Men precis så är det. För när jag själv börjar med en ny film så ursäktar jag mig alltid med "Jag vet att det är en riktigt dålig idé... MEN." och det är så det måste börja. För annars hade jag aldrig någonsin vågat mig vidare i den galna handlingen att försöka få liv i något från ens innersta fantasi. Så Malmö: Ge mig en ordentlig filmsatsning på era unika, knasiga, fantastiska, finurliga, halvgalna och framförallt, riktigt dåliga idéer... MEN. Det är precis där vi faktiskt kommer lära oss någonting, det är där vi kommer bli bättre på att berätta historier och göra filmer, i plural. Det är bara på den gränsen vi kommer våga skapa något fantastiskt och framförallt så är det där vi kommer upptäcka guldkornen från helt nya röster med unika perspektiv som aldrig tidigare vågat berätta någonting förut.

Sen önskar jag även att det i Malmö skapas en svensk sci-fi-julfilmskomedi som utspelar sig i en enda tagning. Om när alla vuxna blir levande döda på julafton och några kids bokstavligt talat har nittio minuter på sig att rädda deras föräldrar, julen och kanske resten av världen. Fast den "riktigt dåliga idén... MEN" jobbar jag redan på. Så om ni löser resten, så lovar jag att fixa jag denna.

Jag önskar mig att vi i Malmö använder engelska mer i alla olika filmsammanhang. I Malmö har vi precis fått ett stort tillskott till filmbranschen i och med nyanlända proffs från till exempel Syrien. Men ansökningssystem, informationstexter, visningar, workshops och till och med Q&A:s på internationella festivaler är på svenska. Det finns visningar där filmen har engelska textremsor men infon i eventet är på svenska så att det ändå inte når ut. Om vi alla använder engelska oftare så kan folk börja jobba snabbare. Det är på tiden att fler berättelser får plats i vanliga finansieringssytem utan att behöva ingå i satsningar som "Nya röster" (som informerades om i Malmö enbart på svenska).

Min önskan inför nya året är att det dyker upp en filmmakare som verkligen använder Malmö som spelplats. Till 100 procent. Någon som gör för Malmö vad Woody Allen gjorde för New York. Någon som faktiskt romantiserar Malmö på film.

När jag inte själv filmar tycker jag om att titta på film, i synnerhet serier och film som riktar sig till barn och unga. De flesta av dessa filmer vänder sig till små barn eller tonåringar. Tyvärr görs det inte så mycket svensk film som riktar sig till barn i mellanstadieåldern, trots att det är en så viktig och spännande tid. De flesta elvaåringar är för stora för att ta småbarnens problem på största allvar och för små för att helt kunna identifiera sig med tonåringarnas livstrassel. Inför 2017 har jag därför två önskningar: På både ett regionalt och nationellt plan hoppas jag att det satsas extra resurser till barn- och ungdomsfilm, så att det kan göras film för alla åldrar. Och i väntan på att dessa nya spännande filmer släpps, önskar jag att någon av alla Malmös fina biografer börjar visa barnfilmsklassiker på daglig basis. Tänk om man en vanlig, regnig torsdag skulle kunna smita in och se ”Den oändliga historien”, ”Ronja” eller ”E.T.” på bio.

Jag vill börja med att rikta tankarna till Tromsö, en ganska liten ort i norra Norge. En stad där kulturlivet idag är en del av människornas vardag och där 5 000 barn samlas påpälsade på torget för att se ”Frost sing-along” sittandes i en snöhög en helt vanlig lördag. I Tromsö har man skapat något som jag drömmer om att Malmö en dag ska ha. Ett Tvibit.

Tvibit är ett hus dit vem som helst kan komma, för att hänga, träffa människor men också för att skapa. Väl där har man möjlighet att presentera sina idéer och får även en chans att förverkliga dem. En samlingspunkt där alla genom skapandet kan forma sin identitet och därmed skapa en bättre värld för sig själv och för andra.

I Malmös Tvibit ska det liksom det i Tromsö finnas anställda med kompetens inom film, speldesign, design samt andra kreativa områden. Det ska även finnas utrustning att låna vid behov, pengar att söka till produktion av film, spel, teater, marknadsföring eller arrangemang samt personer som kan möta framför allt unga personer som bär på massvis med idéer. Personer som kan förstå och se potentialen i berättelser och hur dessa kan förändra samt även förbättra livet för många.

Malmös Tvibit ska vara ett ställe där alla är lika välkomna, såväl unga som gamla samt erfarna som nybörjare. Ytterligare en viktig aspekt är att det ska vara centralt beläget i Malmö för att på så sätt vara nära stadens övriga ”kulturfinsalonger” såsom biografer, konsthallar, konserthus och museum.

Malmös Tvibit är det ställe som jag aldrig hade. Den plats som kunde ha uppfyllt min kreativa dröm. I Tromsö är Tvibit en verklighet och med tanke på allt driv och all kreativitet som finns i Malmö idag borde en liknande plats finnas även här. För att drömmar ska kunna förverkligas.

1. 2017 skulle jag vilja se att Malmö stad instiftade ett specifikt manusstöd för att hjälpa manusförfattare i staden att få tid att utveckla sina historier på allvar. Att utveckla manus för film och tv tar tid så stödet får gärna vara något större, gärna i storleksordningen 50 000–100 000 kronor. Kravet skulle kunna vara att historien i manuset utspelar sig i eller runt Malmö. Endast manusförfattare som utvecklar sin första eller andra långfilm kan söka och det ska vara möjligt att söka utan producent.

2. 2017 skulle jag även vilja se att Malmö stad, kanske tillsammans med Region Skåne eller annan aktör, instiftade ett större stöd för dokumentärfilmare i staden. Även här vore det gynnsamt med ett större stöd (50 000–100 000 kr) för att ge filmskaparna utrymme och tid att utveckla och arbeta med sitt projekt. Man söker med en pilot på max 5 minuter och sedan får stadens invånare under begränsad tid rösta på sin favorit.

1. Ett filmhus för unga och barn - där man kan lära sig skapa, producera, se och diskutera film. Ett ställe som även fokuserar på att, som ung, få bättre förståelse för bildens och filmens makt i tider då sociala medier och att vara exponerad är ett villkor för ens existens.

2. En biograf ämnad för dokumentärfilm där ett öppet forum för diskussion och dialog är fokus.

3. En lokal ”dagens film-app” som föreslår en kort- eller långfilm dagligen. Och som genom appens forum engagerar och kopplar samman en mångfaldig publik för att diskutera och kommunicera om relevanta ämnen som just rör den lokala befolkningen och ger en anledning att föra dialog med personer man vanligen inte diskuterar med.

4. En riktig filmskola på universitetsnivå.

Jag tänker mig en tv-serie på youtube eller kanske på Sydsvenskans webb som heter ”Pariorna i hyresrätt”, vilket såklart är en parafras på ”Stjärnorna på slottet”. Middags- och aktivitetsupplägget är snarlikt det i det kända tv-programmet.

Men i ”Pariorna i hyresrätt” vill jag se fem stycken väl valda parior från Malmö, Skåne eller kanske övriga Sverige. Däremot måste alla som minimum ha nåt slags band till staden. Dessa våra parior, ska samlas i en sekelskiftesvåning under fem dagar och alla har de varsin dag, där vi tittare får ta del av deras liv och leverne som parior.

Pariorna får själva välja bland de aktiviteter som bjuds i staden och närområdet. Kanske går de en tur i Folkets park, kanske kör de för fort i en BMW på Amiralsgatan eller kanske äter de en kaka på nåt Espresso House. Detta bäddar för intressanta och kanske till och med gripande samtal pariorna emellan. Det kommer även att finnas nån slags ciceron som leder serien framåt och håller pariorna i schack under vistelsen. Kanske han från ”Solstollarna”.

Jag tror att ”Pariorna i hyresrätt” kan bli en trevlig blandning av Astrid Lindgrens tabberas-scener med hjonen, von Triers ”Idioterna” och det spännande och magiska i 90-talsklassikern ”Ensam Hemma 2”.

Jag skulle vilja se elever i nionde klass i en rad skolor i Malmö delas upp i olika produktionsteam, som alla leds av en filmpedagog och en filmare. Varje team består av sex tjejer och killar från två olika skolor – tre från en skola och tre från en skola i en annan del av staden. Varje team ska under två månader skriva ett manus och spela in det. Eleverna ska stå såväl framför kameran som bakom, ljudlägga, skapa och välja filmmusik samt klippa ihop filmen med stöd från den praktiska filmutbildningen vid Malmö Högskola.

Alla manus ska ha samma grundstruktur, en ung person A från en del av staden träffar en annan ung person B från en annan del av staden. En konflikt uppstår mellan dem, som A och B kan lösa först med hjälp av personerna C och D. Vid filmens slut ska A ha fått en insikt för livet. Varje film ska vara runt 5 minuter lång. Alla filmer visas vid en gemensam festival och festlighet med de deltagande skolorna.

Tanken är att eleverna ska lära känna och samarbeta kreativt med människor de aldrig skulle ha träffat och umgåtts med om det inte varit för filmprojektet och därigenom bygga broar mellan människor som bor i stadens olika delar.

En jury bestående av branschfolk och ungdomar som inte deltagit projektet väljer ut de tre filmer som bäst skildrar hur en människa kan förändras och lära sig något av ett möte med en annan person. Dessa tre filmer och projektet som helhet blir sedan utgångspunkt vid skrivande av ett manus för en tv-serie som spelas in i Malmö av ett stort lokalt produktionsbolag med team och skådespelare från Malmöregionen.

1. Malmö stad har en stor attraktionskraft vad gäller film- och tv-inspelningar och dess miljöer har nu hamnat i hela världens alla hem genom inte minst tv-serien ”Bron”. Jag anser att Malmö har ett ansvar att ta tillvara på detta unika tillfälle och fortsätta att locka och satsa på inspelningar. Detta gör man bäst genom att starta en filmfond. Mer inspelningar skapar mer jobb och direktinvesteringar i kommunen men samtidigt skapar de ytterligare exponering av en i Sverige och till och med i Europa unik mångfaldsstad som Malmö. Hela världen finns här.

2. Med tanke på Malmös historia som både svenskt och danskt så finns det fantastiska möjligheter att göra en storfilm baserad på en av de många makalösa historiska händelserna där Malmö spelat en huvudroll.