För många innebär julen en välkommen paus, lugn och ro och julefrid. En möjlighet att få vara nära familjen och spendera kvalitetstid med varandra. Julen innebär dock inte automatiskt att kvinnofrid och barnafrid infinner sig. Våldet i hemmen tar inte semester och inte heller jullov.

Det går inte att med statistisk säkerhet säga att våld mot kvinnor och barn ökar under jul- och nyårshelgerna. Det vi dock vet är att julen som är en så kallad familjehögtid innebär att familjerna är mer isolerade och att insynen och möjligheten att upptäcka våld därmed minskar.

Det finns även normer kring hur julen bör vara med samhörighet och harmoni som starka ledord vilket kan minska benägenheten att berätta om vad som pågår innanför hemmets fyra väggar. Vi menar att det därför är viktigt att vi som medmänniskor, grannar, förskolepersonal, lärare, socionomer med flera inför julen vågar se och vågar fråga barnen om vi misstänker att de far illa i hemmet.

Barn utsätts både för direkt våld riktat mot deras person samt indirekt våld, våld som riktas mot en omsorgsperson, oftast deras mamma. Det senare våldet definieras idag som "upplevt våld". Barn som upplever våld betraktas sedan 2006 som brottsoffer och har rätt till skydd och stöd av samhället.

Vi menar att det så kallade upplevda våldet många gånger förminskas och glöms bort. Många tycks tänka eller tro att barnen inte är utsatta då våldet inte riktas direkt mot dem.

Otaliga gånger har vi som professionella fått höra att våldsutövaren inte utsatt barnen och att hen därmed är en bra förälder. Vi menar att oviljan att se det upplevda våldets skadeverkningar är ett direkt svek mot barnen, vilka vi som samhälle är skyldiga att skydda.

Carolina Överlien, docent i socialt arbete vid Stockholms universitet, menar att barn som upplever våld i hemmet ser, hör, hör om, och upplever konsekvenserna av det psykiska, fysiska, sexuella, materiella och finansiella våld som en av deras föräldrar/omsorgspersoner utsätter den andra föräldern för. Hon menar vidare att det uppleva våldet ger stora och negativa konsekvenser för barnens hälsa och välmående.

Studier har visat att barn som upplever våld tenderar att utveckla posttraumatiskt stressyndrom i högre utsträckning än andra barn som utsätts för andra trauman. Enligt vissa forskare kan det vara psykiskt mer skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld.

Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) har ungefär tio procent av alla barn i Sverige upplevt våld i hemmet någon gång och fem procent har gjort det ofta. Många barn som upplever våld blir också själva slagna. Tystnad präglar ofta barns reaktioner på våldet, vilket kan leda till att traumat osynliggörs och att skammen flyttas från förövaren till offret.

Vi menar att det därför är än viktigare att vi som möter barn som medmänniskor eller som professionella inte är tysta.

Vi måste våga se att våldet finns och våga fråga. Viktigare än någonsin är detta nu inför jul- och nyårshelgerna då barnens utsatthet riskerar att osynliggöras än mer.