Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Engström

Dag 358 med Elvis: Viva Las Vegas

Från julklassikerna vet vi exakt hur illa det kan gå. Jag tänker främst på ”Daddy’s drinking up our christmas” av Commander Cody & His Lost Planet Airmen. Barnen får ingen jul, för far har först grävt djupt i fickorna och sedan tittat djupt ner i glaset. Kosingen är slut.
I viss utsträckning tänker jag också på Peter Himmelstrands kokain-ode ”Snöa på, snöa på!”, insjungen av bland andra Commander Charlotte Perrelli med Malmö symfoniorkester.
Men det finns så många laster som gör att lyckan står oss bi. Nästa gång far går iväg för att köpa tidningen – se till att han inte går ner till kvarterskrogen där Svenska Spel eller någon annan skojare har sina maskiner.
På en av reklamkanalerna i tv går ständigt en kasinoreklam där någon sångerska försöker låta som Nina Persson i The Cardigans. Hur hamnade vi där? Hur har den sunkiga kasinokulturen blivit rumsren?
Man hade ju kunna tänka sig att någon Elvisimitatör hyrdes in för att sjunga om hur
Oh, there’s black jack and poker and the roulette wheel
A fortune won and lost on ev’ry deal
All you need’s a strong heart and a nerve of steel
Det hade väl varit nog så säljande. Fast sanningen är att låten ”Viva Las Vegas”, som med åren blivit en av Elvis Presleys mest kända, sålde rätt dåligt under de första åren. Ursprungligen lades den på en singelbaksida, bakom Ray Charles ”What’d I Say”, samt givetvis som titelspår på soundtracket till en film från 1964. Och i Storbritannien hette den inte ens så, eftersom det fanns en annan film på repertoaren med den titeln. ”Love in Las Vegas” fick det bli (fast i Sverige gjorde vi som amerikanerna).
Staden Las Vegas försökte i början av 00-talet göra låten till sin officiella sång. Elvis Presley Enterprises sa nej. Förvånande? Egentligen inte. Jag är mer förvånad över att Las Vegas ville omfamna denna låt, som ju då rakt inte ger ett helt igenom smickrande porträtt av staden där ständigt modnattmörker råder och Speldjävulen regerar.
Viva Las Vegas with you neon flashin’
And your one armbandits crashin’
All those hopes down the drain,
tycker jag låter som rader ur en protestsång.
”Viva Las Vegas” skrevs av Doc Pomus och Mort Shuman och är som sådan rätt typisk, även om latinbeatet är lite hårdare och mer påstridigt än vanligt. Fast det finns något sofistikerat ändå över alltihop. Åtminstone i Elvis original finns en oliv i martinin.
Då är det lite mer fulsprit i flertalet av coverversionerna. ZZ Tops. Dead Kennedys. För att inte tala om svenska Black Jacks. Andra som spelat in eller åtminstone spelat den den är The Residents, för föreställningen ”The King & Eye”, Nina Hagen och plojbandet Dread Zeppelin. Och Las Vegas-bandet Killers.
Elvis gjorde förstås fler låtar om Las Vegas för den där filmen. En av de bästa är ”Night life”, som av någon anledning ratades. Den där fuzzade gitarren är nästan förkrossande avantgardisk för 1964. Det tog fyra år innan inspelningen gavs ut.
Läs alla artiklar om: Ett år med Elvis
Gå till toppen