För att ge 2017 en kreativ och inspirerande start har Dygnet Runt bjudit in Malmös kulturvärld till en idéverkstad där vi har bett ett antal inbjudna personer att drömma fram en satsning inom just deras bransch. I tolv avsnitt kommer vi att få höra om idéer inom film, scenkonst, mode, musik, serier, krog, spel, arkitektur, konst, humor, medier och litteratur. Det kommer att bli en resa mellan högt och lågt, sannolikt och osannolikt, skrytsamt och blygsamt. Dygnet Runt hoppas att idéverkstaden leder till att nya samarbeten startar och fler idéer blir genomförda. Kanske av dig som läser detta …
I dagens avsnitt gäller det musik och frågan till några i Malmös musikliv löd: ”Om du får önska dig en musiksatsning i Malmö under 2017 – hur skulle den se ut?”
Idé: Musikhus i Rosengård, Mix Art och en skånsk jättejukebox
Elin Alvemark, projektledare till jämställdhetssatsningen Makten Över Musiken i Malmö:
1. Jag vill se ett stort musikhus byggas i Rosengård eller Lindängen. Musikhuset ska vara i stil med Fryshuset på det sättet att det ska vara stora lokaler samt helt drog- och alkoholfritt. Stället ska uttalat jobba med att bryta ner hämmande mans- och kvinnoroller. På Musikhuset ska man ha skitroligt och känna sig trygg och fri. Stället ska boka bra P3-aktiga band och utgöra en verklig scen för samtida popmusik i Sverige idag. Ledarskapet på Musikhuset ska vara baserat på insikt i konflikter och behovet av mycket konsekvent regelimplementering. Glädje, stolthet och humor under one groove.
2. Jag vill se något vi kan kalla Mix Art. En helg där nyutexaminerade masterelever på konstmusikprogramen som tagit examen inom de senaste tre åren träffas och framför ett verk var eller som konstellation. Detta sker i ett samarbete med scenproduktionutbildningen på Malmö Högskola och Teaterhögskolan. Gärna i Malmö Lives lokaler inför allmänhet och svenska och internationella bokare och programsättare.
3. Jag vill se en gigantisk jukebox bakom Centralstationen. Malmös enda och första turistattraktion? Den maskinen ska vara sprängladdad med all skånsk punk, Mikael Wiehe, The Cardigans, Timbuktu plus all annan fantastisk musik som fötts i den skånska myllan. Tillgänglig för den som orkar stå i kö att spela utan kostnad.
Idé: Musikmässan ”Malmö – Small is Big!”
Anders ”Theo” Theander, ägare till Roastinghouse AB som driver musikförlag, skivbolag och musikstudiokomplex med tolv olika studior:
Jag upplever att många som sysslar med musik i Malmö har siktet inställt på den internationella marknaden. Däremot dras de aktörer som riktar sig till den nationella marknaden till huvudstaden. Det är ganska naturligt i sig, men det är just detta som gör Malmö lite unikt.
Så kanske Malmö Stad skulle kunna tänka sig att finansiera en musikmässa för alla som håller på med musik i någon form? Bjuda in diverse representanter från nationella och internationella musikbolag från de olika verksamhetsdelarna såsom skivbolag, förlag, produktionsbolag, bokare, management, musiker, producenter med mera för att hålla föredrag, frågestunder, lyssningspaneler, "speed meetings” med mera. Och i samband med det anordna livekonserter och showcases på de olika klubbarna i stan så banden och artisterna kan visa upp sig.
Jag vet att det gjorts några försök till branschträffar tidigare men man måste “go all in”, så det blir intressant för alla. Dessutom kan det dra in en och annan skattekrona som aldrig annars hittat hit. Malmö – Small Is Big! Det kan bli namnet på mässan…
Idé: Konsertbonuskort och evenemangsguide
Annika Westman, konsertarrangör:
Mina förslag handlar om kulturens infrastruktur. Bra innehåll finns det gott om, inte minst i Malmö, men jag ser flera brister när det gäller kanalerna för att sprida det från producent till konsument.
1. Hur det funkar med bonuskort vet alla som har ett sådant kort i sin matbutik. Min idé är att ett antal musik- och kulturställen går samman i ett nätverk där bonuskortet bara är en av möjligheterna till samarbete. Enklare än ett elektroniskt system i entrén vore att detta personliga kulturbonuskort stämplades varje gång man betalade entré på ett kulturevenemang inom nätverket. Efter till exempel tio stämplar skickas en bonuscheck ut, giltig på de ställen som har gått med i nätverket.
Syftet är att öka motivationen för att betala entré. Visst, fri entré är ett bra sätt att fylla en konsertlokal, men gagerna på sådana gig är ofta eländiga. Musikern får betydligt lägre lön än diskaren.
2. Även vi som försöker hålla oss informerade om vad som händer missar ofta evenemang vi hade velat gå på. För att dagspressens kalendarier är så ofullständiga och för att vi just den dagen inte scrollade genom Facebook tillräckligt nitiskt eller inte råkade bli inbjudna till ett evenemang. Lätt att saker ramlar mellan stolarna.
Danskarna har sedan 20 år sitt Kultunaut.dk som hålls uppdaterat även i de sociala mediernas tidevarv. Musik, teater, konst, film, dans – bara att kryssa i, välja region/stad och kanske gå in på ”avancerad sökning” och välja genre. En svensk motsvarighet till Kultunaut skulle fånga upp det som ramlar mellan de båda stolar som heter dagspress och sociala medier. Finansieringen kan lösas genom att arrangörerna betalar en årlig medlemsavgift och genom annonsintäkter. Och till att börja med kan vi ju använda danska Kultunaut. Just nu är 7 av de 77 000 evenemang som ligger där skånska. Det gäller bara att få arrangörer och publik att börja använda detta utmärkta verktyg.
Idé: Ett eget lokalt ”Så mycket bättre” med 90-talsband
Amir Aly, musikproducent vars inspelningar med Jill Johnson nyligen grammisnominerades:
Det är något speciellt med retro. För en del innebär det 30-talsswing, Sinatra eller kanske Elvis. För en annan generation är det snarare ABBA eller Depeche Mode som gäller. Just nu verkar det som om 90-talet blivit retro för många. I somras anordnades festivalen ”Vi som älskar 90-talet” i Pildammsparken med tidstypiska eurodanceakter, men jag kände inte riktigt igen mig i musikvalet. För där jag växte upp fanns det egentligen inget som var hetare än rocken.
Folk några årgångar äldre än mig pratade om Kal P Dal, men jag lyckades aldrig hitta någon skiva med honom i skivbutiken. Däremot hittade jag Wilmer X. Och The Sinners. Och The Creeps. Och Beagle. Och jag var helt såld. 15 bast och jag kunde inte förstå hur det var möjligt att världens bästa band (så kändes det) fanns på så nära håll. Jag tog varje chans jag kunde att gå på konserterna och festivalerna. Lyssnade på skivorna tills de gick sönder.
Tänk om det 2017 hade anordnats en festival med 90-talets bästa rock och pop? En heldag med ”Teknikens under”, ”I Wanna Love You”, ”Ooh - I Like It!” och ”The Things That We Say”? Några timmars reunion med regionens och periodens stoltheter. Nostalgin vore total.
Ett önskemål skulle kunna vara att banden gjorde egna tolkningar på de andra bandens hits. Malmös version på ”Så mycket bättre”. Gärna översättningar. Jag hade inte heller gråtit blod om representanter från dagens musikgeneration hade bjudits in och gjort sina egna versioner à la 2017 på de här bandens fenomenala låtskatt. Kanske till och med. spelat in en samlingsplatta tillsammans? Jag ställer upp med studiotid! Det är något speciellt med retro.
Idé: En uppdaterad Öresundsfestival, fler spelställen och integrationsprojekt
Emma Elstner, grundare av bokningsbolaget Blackbird Artists:
1. Jag önskar mig en ny, uppdaterad variant av Öresundsfestivalen (med nytt, bättre namn). En festival som förenar Malmö och Köpenhamn och musikscenen i regionen är ett jättebra koncept men behöver backas upp av en större satsning. Idealt vore att de båda städerna drog igång ett samarbete där man involverade lokala aktörer inom regionens musikbransch med kompetens inom artistbokning, konsert- och festivalarrangemang som erbjöds finansiell uppbackning för att sy ihop projektet. Görs det på rätt sätt tror jag man kan slå två flugor i en smäll – dels genera uppmärksamhet för regionen, såväl nationellt som internationellt - dels främja både svensk och dansk musikexport.
2. Min andra önskan är ett projekt i syfte att öka integrationen mellan musikintresserade ungdomar i Malmös förorter och innerstan. Musik som språk och gemensam nämnare har ofta en tendens att skapa närhet och samförstånd istället för distans och skiljaktigheter. Jag skulle själv gärna vara delaktig i ett sådant projekt.
3. Generellt önskar jag även fler spelställen. Framför allt ställen med kapacitet på 200-400 besökare. Många mindre konsertlokaler har klappat igen de senaste åren och det har blivit betydligt tuffare för mindre band att växa långsiktigt och bygga upp en publik. Det här sker inte bara i Malmö utan är en trend i hela Sverige. Det är extremt tråkigt och bidrar till att musikscenen och utbudet urholkas.
Idé: Mindre konsertlokaler och afropunk-satsning
Daniel Novakovic, konsertbokare på Grand Öl & Mat samt klubbarrangör bakom ”Too Cute To Puke”, ”B’Dum B’Dum” och ”No Time For Us”:
1. Malmö skulle under 2017 behöva satsa på mindre lokaler där unga musiker, dj:s, kulturproducenter och konsertarrangörer kan prova på att göra sin grej. Få göra sina nybörjarmisstag och utvecklas i sin egen takt, utan press på sig att behöva dra över 600 personer till en etablerad lokal och ansvara för att dra in tiotusentals kronor i entré- och barkassa för att få lov att arrangera något igen. Tänk er ett Malmö där detta är ett fortlöpande projekt. Där även arrangörerna är unga kreatörer. Sätt ett producentteam som kan bedöma folks idéer, styra dem i en jämställd riktning och låta dem genomföra arrangemang utan personligt ekonomiskt risktagande, och backning i form av teknik och erfarenhet. Så kan vi få en bättre plattform och grogrund för det framtida musiklivet. Hade Malmö kunnat stödja unga med lokaler som tog 75-150 personer så tror jag att vi hade fått se ett bredare, mer kvalitativt och ett mer jämställt och jämlikt musik- och kulturliv i stan. Vi kanske hade sluppit svartklubbar och framförallt hade vi fått in nytt blod i vårt musikliv och sluppit se samma gamla dj-namn på varenda affisch.
2. Som en partisk “popare” med invandrarbakgrund som verkar inom indie-, rock- och punk-sfären skulle jag vilja se en satsning i Malmö på inkludering i likhet med amerikanska och brittiska rörelsen “Afropunk” som arbetar för att få in fler rasifierade inom dessa genrer. Lika viktigt som det de senaste åren har varit att få in fler icke-mansidentifierade personer, lika viktigt är det att få in människor med olika bakgrunder i Malmös musikliv.
Idé: Ny stor indiefestival, antologiskiva med Malmöartister och mer musik+fotboll.
Anna Storåkers, konsertproducent på Malmö Live:
1. Den enkla och självklara som inte ens behöver sägas: Att vi får en pampig indiefestival till stan igen. Att Music & Arts, Way Out West, Bråvalla, Umeå Open, Peace & Love existerar i städer som både är mindre och större än Malmö hade väl varit okej om vi hade haft en egen liten Primavera Sound här. Men det verkar omöjligt och har gjort sedan Accelerator lade ner. Nu när Luger/Live Nation valde att lägga sin nya festival i Jämtland blev det väl lite extra sorgligt. Dags att ta upp pucken igen 2017!
2. Malmö 2017 är en stad i vild förändring. Det är politiska vindar som skrämmer, samtidigt som stan blir med universitet, bygger mer än någonsin och förenas i både idrott, kultur och att hjälpa alla de som kommer hit flydda från hemlandet. Låt oss göra en antologi-skiva med Malmöartister som blir ett samtidsdokument att spela för barnbarnen. Ja, Jason ska vara med men också Arre! Arre! och Jaqe.
3. Sluta polarisera musik och fotboll. Bägge gör arrangemang i staden som drar till sig idioter, men 99 procent är malmöiter som förenas kring bultande hjärtan och kärlek till klubben, festivalen, laget, bandet. Här kan man hitta möten. Öppna upp Swedbank Stadion för fler konserter och låt Anton Tinnerholm & Adu spela på Babel.
Idé: Musik i otippade Malmömiljöer
Michael Jonsson, musikbloggare på Gangster Says Relax:
Under 2017 vore det grymt att se ett eller flera musikprojekt växa fram som använder sig av lite otippade Malmömiljöer att verka i. Tänk vad fint med till exempel popkvällar på biblioteket, jazzsalong på äldreboenden öppna för både boende och besökare och opera på Ribban under varma nätter. Jag bor nära Noix de Vie och Il Topolino och det är fantastiskt att se uppslutningen på Bergsgatan och hur ett kreativt tillskott kan påverka ett gathörn så positivt och kraftfullt.
Idé: Jazzfestival till Malmö
Fanny Gunnarsson, arrangör i Bullret jazzklubb och musiker i Fanny Gunnarsson Quartet, Cure-a-Phobia och We Float:
Jag skulle vilja se en jazzfestival i Malmö liknande den i Köpenhamn eller Ystad. Det finns många ställen utöver de etablerade scenerna där det passar att ha jazz på i Malmö, exempelvis Malmös alla mysiga innergårdar, hoppbryggan i Västra hamnen, kaféer, restauranger, parker, teatrar med mera. Det som är så bra med just jazz är att det ofta går att vara lite var som helst, det krävs inte alltid en stor rigg med scener och anläggningar.
Drömmen är att staden fylls med musik under några dagar från alla hörn och kanter med både lokala och internationella akter. Många spännande samarbeten hade kunnat skapas. Till exempel hade en festival gett öppningar till att bjuda in musiker från andra länder för att gästa musiker härifrån och skapa nya spännande projekt mellan olika musiktraditioner. Dessutom hade fler Malmöbor fått upp ögonen och öronen för Malmös alla grymma jazzmusiker och fler ställen kanske hade inkorporerat jazz och levande musik i den vanliga verksamheten.
Idé: Mer musikundervisning i skolorna
Marika Fältskog, violinist i Malmö symfoniorkester och professor i violin vid Malmö musikhögskola:
Jag önskar att Malmö stad satsar mer på musikundervisningen i skolorna och på dagis. Gärna i ett samarbete med Malmö symfoniorkester. Som världen ser ut idag, är jag helt övertygad om att alla behöver mer "vackra upplevelser" i sina liv för att klara av all stress, oro och stökiga miljöer. Barnen i skolor behöver få varva ner, och lära sig att uppskatta exempelvis klassisk musik och dess positiva påverkan på hjärnan. I Finland diskuterar man detta aktivt, hur musik och matematik hör ihop, och hur barn som aktivt antingen spelar ett instrument eller sjunger i kör, lär sig snabbare i skolan.
Idé: Starta en professionell musikförmedling
Thor Ahlgren, musiker i banden Alligator Gumbo och Pöbel, samt arrangör på folk- och rootsklubben Folksy:
Den rådande synen på musik i Malmö idag är att den ska vara gratis. Att allting ska vara som på Malmöfestivalen, där allt bara serveras. Samtidigt lever myten om att vi som lever med aldrig har tagit ett riktigt yrkestag i våra liv, vi varav många sliter dagligen för att kunna leva på den konst som alla njuter av, som människor bygger sin identitet och sitt samhälle på.
Idén om att gratis kultur är god är inte bara fel, den är också skadlig. Hur ska en kulturstad kunna blomstra om ingen är intresserad av ett jämlikt utbyte, där det fortfarande finns professionella kulturutövare som efter en spelning erbjuds betalning i form av en öl , ett mål mat och en löjlig summa?
Därför vill jag se en slags musikförmedling. En organisation som arbetar för att främja konsert-, performance och liveverksamhet i Malmö. Dit man som till exempel krögare eller kaféägare enkelt kan vända sig för att ta del av ett smörgåsbord av kvalitativ musik och konst. En organisation som skapar jobb, bra arbetsvillkor och samtidigt arbetar för ett frodigt och kulturellt Malmö samt uppmuntrar stadens befolkning att gå ut och uppleva liv.
Vi behöver göra det lättare och tryggare för uteställen att oftare våga satsa på bra, gedigen livemusik. För belöningen kommer som ett brev på posten – bra musik lockar mycket folk. Alla gynnas av att kvalitét blir lättillgängligt.
Jag önskar mig en stark och pulserande musikscen och publik – ett Malmö fullt av färg och liv.
Idé: Lägre åldersgränser och möten mellan genrer och områden
Anna Palmer, musiker i Malmöbandet Arre! Arre! och musikhandläggare på Studiefrämjandet:
Jag tycker att de olika föreningar och organisationer som jobbar med musik och ungdomar i Malmö ska försöka samverka. Utbyta erfarenheter med varandra, inte konkurrera. Hur kan en göra vissa satsningar och projekt långvariga? Vad funkar bra, vad funkar mindre bra? Jag tycker att det borde anordnas konserter och arenor där ungdomar från olika bostadsområden och genrer möts och lär sig av varandra. Hiphopare, punkare, poppare och metalheads som peppar varandra och berättar om vad som driver dem i musikskapandet. Allt måste inte vara genrenischat hela tiden.
Jag tycker också att de stora kommersiella spelställena har ett ansvar att göra sig mer inkluderande för ungdomar. Så många konserter är inte tillgängliga för de under 18 år, eller i vissa fall 20 år, och det känns väldigt exkluderande. Jag blev själv skitsur när jag var tonåring och jag inte kunde gå på vissa spelningar på grund av min ålder. Tacka vet jag de band som gjorde en spelning med 13-årsgräns runt klockan 20 och en senare på klubb för de över 18 år. Det kanske borde komma tillbaka? Fast samtidigt gillar jag när människor i olika åldrar möts, så kanske inte…
Idé: Oväntad ljudkonst på offentliga platser
Behrang Mohammadi, arrangör och dj på klubben Spazio:
Min önskan inför kommande år i Malmö är att fler av Malmös offentliga platser ska tonsättas antingen med musik eller ljudkonst av både etablerade och oetablerade artister och konstnärer. Tanken är att ge fler chansen att få höra och uppleva musik och konst i en stadsmiljö som mest är förknippat med vardagligheter. Det bör helst göras så att allmänheten kan ta del av det gratis, samtidigt som det sätts upp oannonserat.
Jag tror att detta kan göra att musiken och konsten blir mer demokratiserad och kravlös för människor och lättare att ta till sig oavsett hur man tar den till sig. Genom att det sker oannonserat kan man även ta del av verken utan några geografiska och ekonomiska barriärer eller psykologiska spärrar. Det kanske bara blir ett sus i ens vardag eller så kanske man stannar upp och lyssnar, oavsett så tror jag det hade gett människor en annorlunda syn på vad musik och konst kan vara.
Några förslag på detta är till exempel att ha Malmö Symfoniorkester spelandes på Stortorget utan en scen. Eller låta ljudkonstnärer som exempelvis Susan Philipsz tolka någon av Malmös offentliga platser och installera verket där. Eller ha en ljud- och ljusinstallation med någon form av alternativ klubbmusik nere på mellanplanet i Triangelns tågstation. Eller låta lokala artister, musiker och ljudkonstnärer spela på olika ställen i Malmö. Men mest önskar jag att musik och konst ska vara mer lättillgängligt för alla i Malmö.
Live: En mellanstor scen
Elin Hörberg, musiker med artistnamnet Feivel och tidigare i bandet Skilla:
Jag önskar mig en mellanstor scen för musik. En där hundra personer skulle kännas mycket och 250 skulle kännas smockfullt. Det finns ju en på Grand men i övrigt är det mest pyttesmå eller jättestora scener. Det finns så många bra band här i stan och Musikmalmö är tillräckligt stort för två mellanscener.
Idé: En ambulerande livemusiksatsning
Pether Lindgren, musikproducent och bokare med bolaget Ajabu:
Jag skulle vilja se en ambulerande livemusiksatsning av och för ungdomar som genomförs där ungdomarna bor och rör sig. Det ska vara en långvarig satsning med musikupplevelser och konserter hela året runt, tillsammans och i nära samarbete med Malmös olika stadsdelar. Kanske skulle det kunna vara i form av en stor audiovisuell musikbox som är föränderlig och anpassar sig efter årstiderna och som kan dyka upp på olika platser i staden. Satsningen ska drivas och programsättas av ungdomar från hela Malmö. Ett inkluderande koncept i framkant där ungdomar möter musiker med helt olika bakgrund och inom olika genrer och musikaliska uttryck och där ungdomar kan fördjupa sig i olika musikkulturer från precis hela världen. Ungdomarna ska känna tydligt att staden satsar på dem och visar förståelse för deras önskningar och att de är en del av staden. Kanske är det inte en stor musikbox som turnerar runt? Det kommer vara upp till dem hur hela konceptet ska utformas. Jag är övertygad om att Malmö skulle må bra av att med musiken som grund arbeta närmare stadens ungdomar.
Idé: Ordentliga gager och Paul McCartney
Anna-Lena Laurin, kompositör:
Idag finns det många scener i Malmö där musiker, tonsättare och kulturarbetare utnyttjas. Jag önskar att Malmö kommun tillsammans med Region Skåne under 2017 ser till att gå i bräschen för att betrakta just musiker, tonsättare och kulturarbetare som en yrkesgrupp.
Idag kan musikarrangörer som stöds av Malmö stad anlita mycket väletablerade musiker till ett gage som är en bråkdel av vad som rekommenderas som minimigage. Om Malmö stad skulle ge stöd i form av skattepengar och ställa krav på att tariffer följs för att man ska få stöd, då kan man förvänta sig att även privata arrangörer följer efter. Arrangörer som får stöd av Malmö stad erbjuder idag så usla gager att det inte är rimligt att kunna försörja sig som musiker. Istället erbjuds man öl- och vinbiljetter, vilket är en plantskola för alkoholism.
Sen önskar jag att Malmö Live bjuder in Barbara Hannigan för att framföra Ligitis ”Mysteries of the Macabre” med MSO samt att de bokar Paul McCartney. Som kompensation för alla år av usla löner kan Malmö stad och regionen bjuda alla professionella musiker, tonsättare och kulturarbetare på dessa konserter.
Idé: Fler undergroundställen i centrala Malmö
Viktor Höber och Carlo Emme, konsertarrangörer på undergroundklubben Plan B på Norra Grängesbergsgatan:
Malmö har ett oerhört rikt kultur- och musikliv, men tyvärr får vi ta del av alldeles för lite av det. Vi får dagligen alldeles för många mejl för att hinna gå igenom alla klubbar, artister och arrangörer som söker lokal. Vi skulle bli stolta över Malmö om vi såg att fler undergroundställen ploppar upp och skapar mötesplatser för utövande av konst. Vi vill se en mer jämlik livescen och ett tydligare avståndstagande från sexuella trakasserier. Vi vill se fler alternativa klubbar dit folk kan gå och vara precis som dom är. Om ett år skulle det vara fett att om någon öppnade en ny rockklubb i en gammal kyrka kanske eller en moské i en park, Någonstans centralt så även lata personer kan ta sig ut på grymma konserter. Men framförallt klubbar som drivs av passion framför ekonomiska intressen.
Idé: En platta och spelning med Annika Jessen
Eva Omagbemi, arrangör på Mix Musik:
Annika Jessen, mest känd som klarinettist i Tummel, är en doldis i Malmös musikliv. 2011 var jag på en galainvigning på Malmö Opera, när Assitej höll sin världskongress i Malmö och Köpenhamn. Där framträdde bland annat ett band, jag tror att de fortfarande kallades World Mix Orchestra då, under ledning av Pär Moberg. De var placerade ganska långt bak på den enorma scenen. I en av låtarna börjar klarinettisten röra sig mot scenens framkant. I ett fantastiskt solo erövrar hon hela scenen och förtrollar publiken med sin magiska klarinett. Då kände jag; wow, Annika Jessen är en världsstjärna, jag vill höra mer av henne. Hon borde ha sitt eget band. Det är inget som görs av sig själv och det krävs tid och resurser. Så nu önskar jag mig att Annika får tid och utrymme att sätta ihop sitt eget band, skriva egen musik, tid för repetitioner, få möjligheter att spela in en platta och slutligen framträda på Malmöfestivalen, Malmö sommarscen eller varför inte på Malmö Live?
Idé: En jazzklubb och betalande kulturpublik
Elena Wolay, musikproducent på Inkonst:
Efter mitt spännande år på Inkonst lämnar jag Malmö och tar med mig att jazzarna behöver ett regelbundet stabilt hem och att besökarna normalt inte har livetraditionen i märgen. Malmö behöver få betalande besökare till kulturen för annars finns det inte mycket kultur kvar. Något måste hända under 2017.
Idé: En riktig jazzklubb och en pianobar
Anna-Lena Bergelin, sångerska och komiker:
En dröm jag burit på sen jag flyttade till Malmö är att här skulle finnas en genuin jazzklubb att slinka in på, vardag som helg. Som Montmartre i Köpenhamn till exempel, Nefertiti i Göteborg, Fasching i Stockholm eller Birdland i New York. En klubb där man kan boka bord, sitta tätt i värmen, nära musiken och äta gott. Eller bara sitta på en barstol med en öl. Eller stå.
Ett rum där den bistra verkligheten stängs ute, där borden har vita dukar och där väggarna pryds av svartvita foton av musiker som betytt och betyder något. Musiker som bidragit och bidrar till en varmare och roligare värld. Varför har vi inte det i Malmö? Är vi så mycket mer småstad än Göteborg?
Programmet ska vara varierat, tisdag till lördag, där en av kvällarna kanske kan fungera som en ståupp-klubb, fast med musik istället för ståupp. En så kallad ”open mike", ett slags organiserat jam där en skicklig konferencier eller kapellmästare håller ihop kvällen. Nya förmågor blandas med rutinerade, nyskrivet blandas med standards. Härliga kreativa och gränsöverskridande möten musiker emellan och mellan musik och publik. Och instrument. Det ska vara riktiga instrument. Akustiskt. Kontrabas och flygel.
Kanske dyrt för de som tror att musik är gratis. Som under de svenska stadsfestivalerna. Men musik är inte gratis. Musiker är människor som behöver betala hyran som alla andra. Musik måste få kosta annars har vi snart ingen musik kvar längre. Ingen levande musik i alla fall.
Och på tal om det: Tänk om en enda bar av alla barer runt Lilla Torg vågade skippa dunkande loungemusik och istället bjuda på skön jazz. Ha en kunnig jazzjockey i ett hörn som spelade allt från gamla stenkakor till dagens r&b. En bar att slappna av på i goda vänners lag, där man kan samtala i normal samtalston. Och tänk om en enda bar i Malmö kunde bli pianobar igen. Som det var på S:t Jörgen en gång i tiden. Det var ju inte för inte som Tom Jones tillbringade en helnatt där!
Tidigare avsnitt i Malmö drömmer:
Regler för kommentarer
Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!
Tänk på att:
Det här är inte ok:
Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.