Dygnet runt

Malmös litteraturliv drömmer om en mörk festival, bokparty och den definitiva Malmöromanen

Litteraturfestivalen Malmö Dark. Den definitiva Malmöromanen. Fler boklådor. Ett storskaligt poesiförlag. Och Malmö Book Party. Dygnet Runts idéverkstad "Malmö drömmer" ger sig idag in i litteraturen.

Bild: Stefan Ed
För att ge 2017 en kreativ och inspirerande start har Dygnet Runt bjudit in Malmös kulturvärld till en idéverkstad där vi har bett ett antal inbjudna personer att drömma fram en satsning inom just deras bransch. I tolv avsnitt kommer vi att få höra om idéer inom film, musik, spel, mode, arkitektur, litteratur, scenkonst, serier, konst, medier, krog och humor Det kommer att bli en resa mellan högt och lågt, sannolikt och osannolikt, skrytsamt och blygsamt. Dygnet Runt hoppas att idéverkstaden leder till att nya samarbeten startar och fler idéer blir genomförda. Kanske av dig som läser detta …
I dagens avsnitt gäller det litteratur och frågan till några i Malmös litteraturliv löd: ”Om du får önska dig en litteratursatsning i Malmö under 2017 – hur skulle den se ut?”
Gabriella Håkansson.Bild: Anders Meisner

Idé: Litteraturfestivalen Malmö Dark

Gabriella Håkansson, författare och litteraturkritiker:
Malmö behöver en egen litteraturfestival som sätter oss på kartan internationellt. Den handlar inte som alla andra festivaler om prosa eller poesi, deckare eller finlitteratur, utan är en genreöverskridande tredagarsfestival i samarbete med Malmö högskola, Malmös vitala teaterliv och folkbildningsorganisationerna som istället utforskar en enskild trop inom litteraturen. Som ämne har vi valt mörkret.
Vi bjuder in författare som på något sätt arbetar med människans mörkersidor, och vi omfattar alla litterära genrer från berättande skönlitteratur, dramatik och serier till hårdkokta deckare och samtida fantasy. Varje år undersöker vi ett tema som exilens smärta, medelklasshatet, den erotiska besattheten, förfrämligandet, diktaturen, hemlösheten, ruset, kusligheten, apokalypsen, monstret, utanförskapet, urban noir, city noir, gothic noir, southern gothic, skåne gothic, döden, monomanin… för att bara ta några exempel.
Det litterära programmet är på kvällstid ute i udda lokaler på Norra Grängesberg som man promenerar mellan, a la Lasse Söderbergs poesidagar, medan det på dagtid hålls seminarier i samarbete med högskolan. Högskolan driver samtidigt ett forskningsprojekt om mörkret i samtidslitteraturen, som resulterar i en studie som presenteras när festivalen efter tio år avslutas. Programmet omfattar både samtal, uppläsningar och föreläsningar, på gästlistan står givetvis lika många kvinnor som män, och vi arbetar självklart med alla världens språkområden.
Malmö DARK. Lite coolare. Lite smartare. Lite mörkare.
Kristian Lundberg.Bild: Izabelle Nordfjell/TT

Idé: Väck liv i den internationella poesifestivalen och gör en Jean Hermansson-bok

Kristian Lundberg, författare till bland annat ”Yarden” och ”Och allt ska vara kärlek”:
Det är framför allt två saker som jag önskar mig. Det första är en önskan om att stadens olika litterära föreningar och organisationer skulle sluta sig samman till en internationell litterär scen tillägnad lyriken. Det avgörande med en sådan plattform skulle vara att väcka Lasse Söderbergs skapelse ”Den internationella poesifestivalen” till liv igen. Det skulle kunna varvas med mindre, tematiskt orienterade uppläsningar, exempelvis en festival för den samtida nordiska lyriken.
Det är svårt att tänka sig att en enda person skulle kunna axla det specifika arvet efter Söderberg. Men en kollektiv rörelse, med röster från olika generationer och språk, hade utan tvekan kunnat skapa en scen för den samtida internationella dikten. Det är i det närmaste genant att det ännu inte har skett. Vi fick världen till Malmö. Nu när festivalen är borta är det uppenbart hur mycket den kom att betyda för Malmö, litteraturen och invånarna. För arvet vidare och omskapa det.
Det andra är att Malmö Stad borde samarbeta med ett lokalt förlag och vara finansiär till en bok om det Malmö som Jean Hermansson kom att fotografera under så många år. Hans arkiv finns numera på Landskrona Museum. Det blir, fördolt i pärmar och dokumentskåp, till en labyrint av bilder som på flera olika vis låter oss se ett Malmö som nyss var här. Det är stadsbilder, människor, scener, händelser. Jean Hermansson är utan tvekan en viktig del av stadens litterära historia, även om vi aldrig ser honom på det sättet. Att man efter hans död inte på något som helst sätt har sammanställt en dokumentation över hans arbete i bokform är faktiskt pinsamt. Och ja, en sådan bok – med sina bilder – hade utan tvekan krävt sin egen berättelse, sina egna författare. Det är bara för staden att inrätta ett sådant projekt. Det är ett värdefullt arv, en del av stadens historia.
Karin Waller.Bild: Julia Lindemalm

Idé: En bokhandel och en fantasy-kongress

Karin Waller, butikschef för Science Fiction-bokhandeln i Malmö:
Dels en välsorterad allmänbokhandel i city – saknaden efter Hamrelius är stor. Dels ännu en science fiction- och fantasy-kongress. Malmöfandom har två år i rad arrangerat kongresser – en i Malmö och en i Lund – med många givande paneldiskussioner och föredrag om science fiction, fantasy och skräck – huvudsakligen inom litteraturen. Jag hoppas att det blir en även i år, och jag hoppas att många kommer och upptäcker glädjen i att diskutera böcker med andra som är lika entusiastiska.
Kalle Lind.Bild: Anders Wiklund/TT

Idé: Den definitiva Malmöromanen med litterär vandring

Kalle Lind, författare och komiker:
2017 skulle jag vilja läsa Den Definitiva Malmöromanen. Jag önskar att någon tar vid det som Ekelund, Werup, Bakhtiari och Flygt påbörjat och med sociologin och erfarenheten som verktyg skildrar en stad med gängkrig och framtidsoptimism, knarkrondeller och skrytarenor, skyskrapsbyggen och nyfattigdom. En roman som inte i första hand blickar bakåt utan borrar sig ner genom de lager som utgör stadens fundament här och nu.
Malmö hade kunnat vara en lika självklar litterär plattform som New York och Berlin. Varje dag uppstår möten. Ibland blir det krockar, ibland legeringar. Underifrånperspektivet gentemot Stockholm och Köpenhamn kan utgöra en av de mest fruktbara konstnärliga motorerna: frustration. Svartmålandet i riksmedier och av dunkla nätkrafter borde skapa viljan till en motbild. En roman kan ge plats åt komplexiteten, motsägelserna som gör stan lika älskvärd som irriterande.
I min önskan ingår också att den romanen lika mycket skulle bli en sammanhållande kraft, som Malmöbor kan hålla fram som just sin berättelse, som en guide för världen utanför. Jag ser framför mig litterära vandringar, där vi som bor i stan pekar ut för romanen viktiga platser för människor som vallfärdar hit för att se romanen i verkligheten. Jag ser hur människor på en viss gata bråkar om i vilken, i romanen aldrig definierad, lägenhet som viktiga händelser tilldrar sig. Jag ser hur nyblivna föräldrar, stolta över att vara en del av den stora romanen, döper sina barn efter huvudpersonerna. Och lika självklart som indiegruppen Bear Quartet döpte sig efter ett jazzband som flimrar förbi i Klas Östergrens ”Gentlemen”, lika självklart ska morgondagens houseakter döpa sig efter en fiktiv krimskramsbutik som nämns i förbifarten på sidan 142.
Jag inser att den romanen är svår att skriva. En stad som rymmer så många städer, så många parallella subkulturer, så många vitt skilda erfarenheter, låter sig omöjligt fångas så att alla känner igen sig. Men uppdraget var att önska sig och önskan är fri.
Alexandra Nedstam.Bild: Emma Larsson

Idé: Ett Strand i Malmö-format och möten mellan olika språk

Alexandra Nedstam, ägare av Vertigo förlag:
Den litterära scenen i Malmö har vuxit till sig ordentligt de senaste åren. Fler och fler arrangerar författarsamtal och öppnar upp dörrarna för bokcirklar. Samtalen har börjat spetsas till något och allt sker inte längre enbart för att tillfredsställa de stora massorna. Äntligen inser litteraturscenerna i Malmö att publiken vill bli utmanad. Ger dem lite mer än vad de hade förväntat sig. Men, vi har idag en stor del invånare i Malmö som inte har svenska som modersmål. Många av dem söker sig till exempelvis internationell författarscen och de små litterära rummen för att möta svenska författare och ta del av den svenska litteraturen. Vid samtal med några av dessa personer inser jag att det finns så oerhört mycket de kan bidra och bilda bland andra mig med genom att presentera litteratur författad på deras modersmål av deras tidigare landshen (ja, jag försöker här undvika att skriva landsmän ...). Ge oss en inblick i hur de arbetar med språk, form och framför allt författarskap som för oss ännu är okända. Detta kan förhoppningsvis leda till att fler förlag vill börja arbeta med att översätta exempelvis persisk litteratur. Låt oss alla hjälpas åt att bevara litteraturen och tillgängliggöra den för så många som möjligt!
Jag saknar också en bokhandel som motsvarar det Hamrelius en gång var så bra på – ett rikt utbud av inte bara bästsäljare utan även tunga konstböcker och exempelvis udda engelska utgivningar. Men, inte utan den kunniga och pålästa personalen, vilket dessvärre de flesta bokhandelskedjorna saknar. Jag har vid flertalet tillfällen mötts av bokhandelspersonal som inte har en tillstymmelse av litterärt intresse, eller att hjälpa mig finna det jag söker efter för den delen. Målbild för denna typ av butik ... Låt oss säga Strand i New York fast i Malmö-format. Det är dock en finansiell satsning som få skulle våga ge sig in på, men med rätt driv och kunskap, samt kontaktnät, då är det ett vinnande koncept.
Fredrik Malmquist.Bild: Privat

Idé: Fler gammaldags boklådor och fasta bokpriser

Fredrik Malmquist, förläggare på Doppelgänger:
Jag har en önskan och en dröm om att det skulle finnas fler boklådor i Malmö som ser ut som en gammaldags boklåda, och inte som dagens bokhandel där man ibland måste leta efter böckerna bland alla pennor och anteckningsblock. En boklåda man kan strosa förbi och känna sig lockad att gå in i bara på grund av atmosfären eller känslan den förmedlar. Det vill säga där litteraturen och läsningen är i centrum, inte önskan om att kränga så många topplistedeckare som är möjligt. Det ska finnas plats för den perifera och smala litteraturen, hur ska den annars nå sina läsare om inte förlagen och boklådorna samarbetar? Boklådorna skulle även vara ett gemytligt inslag i stadsbilden och skänka en kontinental känsla till Malmö.
Jag är väl medveten om att detta kan vara en utopi och att dagens boklådor kämpar i motvind. Det är oerhört svårt att konkurrera med nätbokhandeln idag och ett första steg borde vara fasta bokpriser, vilket finns i bland annat Tyskland och Frankrike – men också en ändrad inställning till vad vi ska ha boklådorna till. Vill vi bläddra i, lukta och känna på en bok innan vi köper den eller nöjer vi oss med att klicka hem den på nätet?
Det är också i Tyskland och Frankrike som vi hittar de boklådor jag efterlyser. Gärna kombinerat med ett kafé med mysig inredning, som går hand i hand med läsning. Se exempelvis Shakespeare & Sons i Berlin. Jag vet inte varför frågan om fasta bokpriser motarbetas, som jag ser det är den lösningen på bokhandelsdöden.
Anna Axfors.Bild: Emma Larsson

Idé: Sluta översätta böcker och kulturtexter

Anna Axfors, författare:
Jag önskar mig fler samarbeten mellan de nordiska länderna. Till exempel att skånska kultursidor kan samarbeta med danska kultursidor och publicera oöversatta texter. Vi pratar ju ändå nästan samma språk. Och förlag i Malmö kan börja ge ut norska och danska böcker oöversatta. Det blir lite svårare med Finland och Island, där skulle man väl behöva översätta. Men jag tror att det skulle kunna hända intressanta saker inom litteraturen och kulturdebatten om man öppnade upp mot de andra länderna. Konstnärligt skulle man influeras mer av varandra, och intellektuellt skulle man utmanas mer. Det vore bra för utvecklingen.
Per Bergström.Bild: Lars Brundin

Idé: Ett stipendium för att skapa ett poesiverk om Malmö

Per Bergström, producent på Författarscenen vid Malmö stadsbibliotek och grundare av Rámus förlag:
1. Vi lever nu i en tid där behovet av att kunna dissekera och skärskåda språket är akut. Litteraturen och inte minst poesin har en enorm betydelse för att kunna göra detta. Malmö har möjlighet att lyfta sig själv som en stad för poesin och här kunna ge plats åt litteraturen i det offentliga rummet. Förebilder kan finnas i slovenska Ptuj, kanadensiska Trois-Rivieres och kanske främst belgiska Antwerpen. Här arrangeras inte bara en förstklassig festival utan varje år utses också en poet laureate. Ett stipendium utdelas mot att poeten bland annat ska skapa ett bestående poesiverk i staden samt får möjlighet att göra arrangemang.
2. Det finns idag en aktiv scen i Malmö som måste hållas levande. Initiativ som Malmö Txt och exempelvis verksamheten på Östervärns antikvariat måste garanteras det stöd som behövs för att långsiktigt kunna planera sin verksamhet och utveckla den. Om kulturstödet dessutom skulle kunna införa motsvarande ateljestipendier att söka för författare för att kunna hyra arbetsplatser finns en utgångspunkt att göra Malmö mer attraktivt som litteraturstad och locka dem som kan utveckla scenen ytterligare.
Marthina Elmqvist.Bild: Fotograf Emma Ingolf

Idé: Berättarministeriet till Malmö

Marthina Elmqvist, kulturagent och PR-konsult:
Först och främst vill jag önska mig något som det är hög tid för Malmö att satsa på, nämligen en skrivar- och språkverkstad för barn och unga. I Stockholm finns Berättarministeriet och i Borås finns Ordpalatset. Malmö behöver definitivt ett liknande initiativ. Att äga språket, kunna uttrycka sig i skrift och att få uppleva litterär magi är alla barn och unga förunnat. Inte minst ur ett demokrati- och framtidsperspektiv och Malmö har dessutom så många fantastiska unga som bär på spännande, utmanande och viktiga berättelser. Jag vill att de ska få en hemvist där de kan få växa och frodas. Lite som Kommunala musikskolan var en gång, fast för ord istället för toner och helt utan blockflöjts-tvång.
Jonas Bergh.

Idé: En ny Kulturmanege

Jonas Bergh, författare:
När jag var ung författare på 90-talet fanns Kulturmanegen i Magistratsparken under Malmöfestivalen. Där framträdde jag flera gånger genom åren, som lunchpoet, senare längre arrangemang. Kulturmanegen var en kreativ oas. Ett år hade man temat Ordet och gav ut en tidning med en massa författare som skrev om gator eller platser i staden. Tidningen delades ut gratis och jag läser den ibland. Just denna blandning av unga och etablerade var så livgivande och gav mig en väg in i litteraturen. Att uppskattas. Att få betalt. Att få uppleva alla andra. Det skulle jag vilja ha tillbaka: att våga älska litteraturen och samla den på en plats för alla, men bortanför det värsta tingeltanglet, för där hörs den inte. En ny Kulturmanege!
Johanna Forsman.Bild: Peter Frennesson

Idé: Bokhundar till Malmöbibliotek och antologi om Malmöpensionären

Johanna Forsman, grundare av litteraturappen Story Tourist:
1. Den klassiska pensionären – i beigegrå poplinkappa – är ordagrant på väg att dö ut. Den sista generationen som gick direkt från barndom till vuxenliv, födda för tidigt för att riktigt uppleva tonårskulturen, sitter på bussen mittemot oss, i bastun på Kallbadhuset och på vårdhemmen. Jag vill läsa en antologi med deras berättelser om ett annat sätt att vara ung i Malmö, ett annat sätt att vara vuxen och ett annat sätt att bli gammal – innan det är för sent.
2. En satsning på läsfrämjande, men inte med det klassiska upplägget att öka läskunnighet eller få fler att upptäcka litteraturen. Jag skulle vilja se en satsning som riktar in sig på en väldigt specifik – men obehagligt aktuell – läsförståelse: Konsten att skilja på fakta och åsikter – inklusive ens egna. Vi är nog alla skyldiga till att sprida information som om den var faktagranskad och källhänvisad, trots att vi inte riktigt är säkra på var vi fått den ifrån, bara för att ”det känns rimligt” eller förstärker en världsbild som vi redan bestämt oss för att tro på. Men det är en farlig väg att vandra, i en tid när din morgontweet kan ha hunnit flera varv runt jorden innan du skalat ditt frukostägg. Tänk om vi varje dag läste nyheter och sociala flöden med samma faktagranskande iver som vi gör 1 april? Det är en färdighet som behöver övas upp. Kanske borde Sydsvenskans publicera en falsk nyhet om Malmö varje dag, där någons åsikt presenteras som ett faktum? Utlys ett kontantpris till den första som upptäcker felet, och kan motbevisa det med en trovärdig källa.
3. Jag har förälskat mig i Bokhundar, detta underbara påfund som kan få även den mest inbitna kattmänniska att byta sida! Barnen läser högt för specialutbildade vovvar, som sitter bredvid och lyssnar tålmodigt och uppmärksamt. Med hjälp av en pedagog får barnen förklara svåra ord för hunden och då själva reflektera över hur språket fungerar. Under 2017 vill jag se Bokhundar på alla skolbibliotek i Malmö!
Kristofer Folkhammar.Bild: Sara Mackey.

Idé: En kritiksalong på Stadsbiblioteket och mer pengar

Kristofer Folkhammar, författare:
Jag önskar mig rum med resurser. Stålars till befintliga verksamheter. Det finns flera aktörer på litteraturområdet som skulle kunna slå Malmö och världen med häpnad – ännu mer – om arrangörerna hade möjlighet att betala sig själva och sina bokningar bättre. Kulturförvaltningen borde stå på knä av tacksamhet inför ställen som Östervärns Antikvariat och Malmö txt. Detsamma gäller förlag som Pequod, Rámus, Rastlös och Smockadoll. Ge dem allt de behöver!
Och så önskar jag mig en ambitiös kritiksalong på Stadsbiblioteket. Typ som CD-Revyn i P2 fast för böcker och inför en fysisk publik. Få saker bjuder in så väl till litteraturen som bra samtal där olika läsningar bryts mot varandra. Bra prat gör böcker både viktigare och mer tillgängliga.
Sanna Hartnor.Bild: Emma Larsson

Idé: Högtalare för poesi på Kallis och ett nytt storskaligt poesiförlag

Sanna Hartnor, poet:
Ett stort jävla nakenbad. Det är det första som kommer till mig. Jag var en gång på ett enormt nakenbad utanför Rotterdam. Det låg i en slags skogsdunge bredvid motorvägen. Det fanns lampor i olika färger i träden, statyer av rådjur och igelkottar i gräset och tusen olika bastumöjligheter: färgbastu, akvariebastu, ångbastu och dokusåpabastu. För att nämna några.
Dokusåpabastun är den som stannat med mig långt efter själva bastandet. På en plattskärm på väggen rullade en dokusåpa på nederländska. Jag förstod ingenting, mer än att det var en rekontextualisering som funkade. Jag tror det var för att det inte fanns någon pedagogisk baktanke med den. Ingen som skulle läras något eller hållas utanför något, ingen som kallade det för konst.
Jag önskar mig att det kommer vara lika lätt att skapa expanderade rum för poesi i Malmö 2017, som att kolla på dokusåpa i en bastu. Det jag försöker säga är: jag önskar att det kommer finnas poesi i rum som fler människor har tillgång till än en liten grupp med stort kulturellt kapital. Jag önskar mig för den sakens skull inte att poeter ska vallfärda till typ McDonalds och läsa upp nåt och tänka ”gud vilken tur de här människorna har som får lyssna på min poesi på den här gråa gråa platsen” fast de som är där jobbar eller håller på med annat och kanske inte alls pallar med att bli poesiade på. Det blir inte en roligare läsning bara för att man koloniserar någon annans kontext.
Så utöver att kallbadhuset investerar i ett par rejäla högtalare önskar jag mig därför att ett nytt förlag startas i Malmö, drivet av hälften litteraturproffs och hälften reklamare utan ett enda poäng i litteraturvetenskap. De ska marknadsföra poesi lika flashigt och storskaligt som om den var Zlatans parfym. De ska ha skitmycket pengar. De ska se själva boken som en artefakt, något som går att ändra form och placering på, de ska se på boken som en produkt som någon ska vilja bli en användare av. De ska skapa en rekontextualisering som funkar.
Lasse Brahme.Bild: Bokfabriken

Idé: Malmö Bookparty i Pildammsteatern och Litteraturhjälpen i Malmö Live

Lasse Brahme, vd för bokförlaget Bokfabriken:
1. Malmö Bookparty 2017. Ett event för bred litteratur som tar sin plats i exempelvis amfiteatern i Pildammsparken. Jag tänker samtal och paneldiskussioner med främst etablerade författare men även med en öppning för mindre namnkunniga författare som har bra grejer i påsen. Moderator bör vara någon välkänd skånsk kulturpersonlighet som exempelvis Anne Lundberg eller varför inte Jason Diakité. Samtalen ramas in av bra livemusik och det hela styras upp i samarbete med SVT som sänder eventet som följetong under sommaren.
2. Litteraturhjälpen 2017. En spinoff på Musikhjälpen. Malmöförfattare skriver en bok ihop som sedan läses upp live i sociala medier kanske från Malmö Lives skybar. Samtidigt har allmänheten möjlighet att buda på verket eller de få tryckta exemplar som har framställts av boken. Pengarna används som hjälp vid humanitära katastrofer.
Marjaneh Bakhtiari.Bild: Patrick Persson / www.pppress.se

Idé: En bok om de olika förutsättningarna i Malmö

Marjaneh Bakhtiari, författare bakom böcker som "Kalla det vad fan du vill" och "Godnattsagor för barn som dricker".
Jag läser Elena Ferrantes ”Those Who Leave and Those Who Stay just nu och är besatt av vännerna Elena och Lilas liv och förutsättningar. Det är raka motsatsen till den exporterade amerikanska drömmen: bara du kämpar och anstränger dig kan du lyckas och nå framgång. En samhällssyn som i bästa fall är väldigt naiv.
Tänk om någon med rätt blick och talang kunde skriva mer om människor som måste vara så otroligt långt utöver det vanliga bara för att nå och leva ett medelklassliv. När det samtidigt, för dem som föds in i klassen, väldigt ofta räcker att vara medelmåttig för att behålla sin plats i samhället. Vardagen handlar inte hela tiden om valet mellan två olika sorters liv som sätter allt på sin spets.
Jag skulle så gärna vilja läsa en bok, eller se en film, som sträcker sig över ett par decennium och vänder och vrider på förutsättningarna i Malmö. Och slutligen, den oundvikliga frågan: är det ens möjligt? Egentligen. För vad händer just när någon tror att de har lyckats? När de tror att de har anlänt?
Anders Mildner.

Idé: En ny scen för fackbokslitteratur och reportage

Anders Mildner, författare, journalist och initiativtagare till ReadMe och Malmö litteraturfestival:
Jag skulle gärna vilja se en scen för fackbokslitteratur och reportage i Malmö. Just denna genre har ju expanderat oerhört snabbt de senaste tio åren och är dessutom på ett naturligare sätt än fiktionen kopplat till en scenupplevelse, med föreläsningar och frågestunder. Att expansionen sker samtidigt som medierna krisar ekonomiskt tror jag hänger ihop. Reportage som tagit lång tid att göra och och fördjupande vetenskapsrelaterad journalistik blir allt svårare att ro i land för redaktioner med begränsat ekonomiskt utrymme. Istället för att dessa genrer dör, ser vi ett slags pånyttfödelse i bok- och föreläsningsform. Och intresset från publiken är jättestort. Ju fler initierade hubbar för samhällsdebatt och kunskap vi kan skapa i Malmö, desto bättre blir det för staden. Jag tror helt klart att en sådan scen hade haft möjligheter att växa sig stark här – och den hade fyllt ett tomrum både för publiken och faktiskt också för författarna.
Jeanette Rosengren. Foto: Urszula Striner.

Idé: Ny bokmässa och en litterär vandringsscen

Jeanette Rosengren, förläggare för Kira förlag:
När jag växte upp var litteraturen på något sätt mer tillgänglig än vad den är idag. Bibliotekens antal var fler i Malmö, liksom bokhandlare och antikvariat. Idag när yttrandefrihet och demokrati ständigt ifrågasätts behövs litteraturen och de litterära samtalen mer än någonsin. Litteratur kan beröra på så många olika plan och kan faktiskt vara helt essentiellt.
Om jag får drömma fritt så önskar jag mig en ny stor bok- och litteraturmässa med säte i Malmö. En som mycket väl också kan arrangeras i samarbete med Danmark och locka hit danska besökare. Varför inte på Malmö Live där det finns möjligheter för seminarier och författarsamtal? Biljetter skulle öronmärkas för elever från alla stadens gymnasieskolor, så att de kan få litterära kickar men också som en del i deras utbildning, i ämnet svenska.
Något som jag funderar mycket över är: hur når vi de som inte redan är frälsta? Hur når vi ungdomar och människor som kanske tycker det är mentalt motigt att gå till litterära aftnar eller författarsamtal på exempelvis bibliotek.
Jag tror att mycket av detta kan mötas med litterär folkbildning och att satsa på tillgänglighet. Min uppfattning är att det behövs fler scener, kanske en form kan vara en litterär vandringsscen som uppstår i olika stadsdelar i Malmö i oväntade lokaler, varför inte som ett samarbete mellan staden och studieförbunden? Litteraturen kommer till de presumtiva läsarna, kan man säga.
Andreas MalmBild: Lars Brundin

Idé: Bort med läsplattor och in med en oberoende bokhandel

Andreas Malm, författare och journalist:
Litterär luddism är framtidens melodi. Malmös alla förskole- och skolbarn borde befrias från de allestädes närvarande skärmarnas tyranni. Den rådande tendensen i det här landet är att driva på digitaliseringen från minsta möjliga barnsben – trots floden av nya forskningsrön om hur ständig uppkoppling förstör människors koncentration, fantasi, empati och allmänna anständighet. Läsning av litteratur – i fysiska böcker – gynnar däremot exakt de förmågorna. Följaktligen borde Malmös politiker se till att i största möjliga utsträckning fasa ut skärmar från förskolor och skolor och göra allt för att stimulera ostörd, långsam bokläsning. Det är den frihet jag önskar mitt eget Malmöbarn och alla andra.
Det är skandal att det inte längre finns någon vettig oberoende bokhandel i den här staden. Amalthea bokcafé håller fanan högt, men det borde finnas så mycket mer – i synnerhet på Möllan, om nu denna stadsdel vill göra anspråk på att vara en mindre upplaga av Kreuzberg eller Hackney, där det fortfarande finns boklådor på snart sagt varje gata. Jag kan inte föreställa mig att det skulle saknas kundunderlag för ett andningshål med den senaste skönlitteraturen, politiska debatten och poesin på svenska och engelska (och kanske arabiska och persiska och spanska och barnböcker). Gärna kombinerat med kafé. Hallå därute! Sätt igång någon!
Romaner om den strukturella rasismen i den här staden återstår att skriva.
Carola Mikaelsson.Bild: Mikael Angstrom

Idé: Kontinuerlig litteraturarena, barnlitteratursatsning och skrivtorg

Carola Mikaelsson, författare och skrivlärare:
1. Kontinuerlig litteraturarena. Det finns författar- och uppläsningskvällar. Poeten på hörnet bjuder på evenemang några gånger i månaden. Vi har Internationell författarscen med mera. Jag skulle vilja ha en arena som är både bredare och mer kontinuerlig, och som attraherar såväl läsare som bokmarknadsaktörer. Något som man vet finns, varannan onsdag eller varje fredag, med inslag som skiftar i utförande och innehåll, men där besökarna ändå kan känna att de vet vad de får. Allra helst skulle det vara ett ställe där det är gratis inträde och det går att köpa böcker.
2. Barnlitteraturstatusen. Osynliggörandet av barnlitteratur debatteras det om på flera ställen och gäller hela landet. Malmö skulle kunna göra sig till föregångare; Stadsbibliotekets Kanini är en rik start för läsare. Men vad vill författarna? Hur tänker förlagen och andra aktörer? Stipendier, priser, litteraturrundor, mer utrymme på Malmöfestivalen, interaktiva samarbeten – jag önskar att barnlitteraturen synliggörs och premieras. Självfallet står barnboksförfattare för en del av framträdandena på den kontinuerliga arenan.
3. Skriv- och textsamtalsplats. Jag föreställer mig en offentlig och öppen arbetsplats, en plats med möjlighet till såväl möten som enskildhet. Ett inomhustorg med en servering som inte står i fokus, där det är okej att sitta i några timmar även om man inte köpt något, med eluttag och en lättadministrerad skrivare. Stora bord, små bord, bänkar, stolar, fåtöljer. Jag fantiserar om små avgränsade rum för textsamtal och ett par grupprum för 10-15 personer där det kan hållas cirklar och kurser. Kanske en liten boklåda? En lättöverskådlig anslagstavla gör det lätt att se vad som finns och är på gång.
Michael Tegnér.Bild: Benny Mårtensson

Idé: En fackbokens dag i Malmö

Michael Tegnér, vd för bokförlaget Roos & Tegnér:
För de flesta människor finns det två slags böcker, nämligen skönlitteratur och facklitteratur. Romaner av olika slag har något magiskt över sig. De kittlar fantasin, underhåller, ger ny kunskap och öppnar våra ögon för nya perspektiv, de ger ny kunskap. Romaner och romanförfattare får stort utrymme i medier och i samhället i stort. Och med all rätt. Det är både viktigt och välförtjänt. Men vad hände med den andra gruppen böcker, fackböckerna? Ja, de hamnar generellt ofta lite i skymundan. Det skulle jag vilja ändra på. Det är dags att slå ett slag för fackboken. För även de kittlar fantasin, underhåller, ger ny kunskap och öppnar våra ögon för nya perspektiv, de ger ny kunskap. Inte sant?
2017 bör bli premiäråret för en mässa eller en ”Fackbokens dag” i Malmö där fackboken och dess författare får stå i centrum. Jag är tämligen säker på att både författare och förlag skulle ställa sig helhjärtat bakom ett sådant arrangemang som självfallet skulle omfatta alla genrer. Det ska finnas något för varje smak. Kända som okända författare skulle framträda med den gemensamma nämnaren att de har något unikt att berätta som kan få oss både att förundras och skratta, bli berörda och utmanade. Medierna skulle alldeles säkert få mycket matnyttigt att skriva om för de som inte har möjlighet att besöka eventet.
Kanske räcker inte en dag – en helg kanske är det optimala. Men låt oss börja med en dag 2017 och se vart det leder. Jag är helt säker på att det skulle bli välbesökt och uppskattat. Vem vågar anta utmaningen att arrangera?
Håll koll på Malmös litteraturliv – följ Dygnet Runt på Facebook
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Malmö drömmer
Gå till toppen