Dygnet runt

Malmös scenkonstliv drömmer om dramalabb, MFF-musikal och Twitter-opera

En MFF-musikal. En Twitter-opera. Ett stort gemensamt Malmöverk. Ett dramalabb. Och en genusmedveten fars på Nöjesteatern. Dygnet Runts idéverkstad "Malmö drömmer" ger sig idag in i scenkonsten.

I dagens avsnitt av Malmö drömmer: en önskan om en MFF-musikal.Bild: PETTER ARVIDSON
För att ge 2017 en kreativ och inspirerande start har Dygnet Runt bjudit in Malmös kulturvärld till en idéverkstad där vi har bett ett antal inbjudna personer att drömma fram en satsning inom just deras bransch. I tolv avsnitt kommer vi att få höra om idéer inom film, musik, spel, mode, arkitektur, litteratur, scenkonst, serier, konst, medier, krog och humor Det kommer att bli en resa mellan högt och lågt, sannolikt och osannolikt, skrytsamt och blygsamt. Dygnet Runt hoppas att idéverkstaden leder till att nya samarbeten startar och fler idéer blir genomförda. Kanske av dig som läser detta …
I dagens avsnitt gäller det scenkonst och frågan till några i Malmös scenkonstliv löd: ”Om du får önska dig en scenkonstsatsning i Malmö under 2017 – hur skulle den se ut?”
Christer Jonsson.Bild: Anna Wahlgren

Idé: Alla Malmöteatrar i ett allkonstverk

Christer Jonsson, teaterregissör och skådespelare som i år startade Rynge teater:
Jag önskar mig en satsning på ett konstnärligt samarbete mellan institutioner och fria grupper i Malmö. Det finns i dag ett mångårigt och mycket fint samarbete mellan alla teatrar i Malmö i form av Teaterns dag. Det startade för nästan 20 år sedan som ett marknadsföringsprojekt för teater i Malmö. Jag skulle önska ett scenkonstnärligt projekt där man gör en uppsättning tillsammans från början till slut. Där slutresultatet är en form av allkonstverk där man som publik behöver gå till ett flertal scener, både institutioner och fria, för att få till sig helhetsintrycket. Det kan vara en och samma föreställning ur flera olika aspekter, men ännu hellre en enda stor föreställning som utspelar sig på alla stadens teaterscener. Exakt vad eller hur vet jag inte, men själva projektet att överhuvudtaget försöka göra något sådant är både så spännande och unikt. Jag skulle älska det.
Alexandra Loonin.Bild: Privat

Idé: Mer Vilja Willpower, en genusmedveten fars och en experimentell scen för Teaterhögskolan på Stadsteatern

Alexandra Loonin, dramatiker:
1. Den mest självklara satsningen vore att ge Ziggi Källoff space och cash för projektet ”Vilja Willpowers dragshow”. Vi som har upptäckt detta guldkorn i grådasken är frälsta och vill bara ha mer mer mer. Det finns inget liknande i Malmö så till dig som sitter på en scen och finansiering: This is it! Satsa! Plocka upp!
2. Jag önskar mig även en nytänkande och aktuell föreställning från Nöjesteatern. Vi behöver skrattet mer än någonsin men tyvärr spelas det allt för lite medveten komedi. Jag upplever att frigrupperna och Stadsteatern jobbar på att modernisera humorn och tycker det dags för Nöjesteatern att hänga på. Satsa på en genusmedveten, antirasistisk och politisk fars där representation genomsyrar hela processen. Det vore så otroligt roligt att kunna bjuda ner min mormor till Malmö och gå på en riktigt bra föreställning där ingen gubbe daskar sin medspelare i rumpan eller manuset bygger på sexistiska jargonger. Låt mig ha kul med mormor! Utnyttja er potential!
3. Sist men inte minst vill jag att Stadsteatern och Teaterhögskolan ska bygga upp ett samarbete. Öppna upp, släppa in och samverka! Det finns så många smarta människor som skriver dramatik, jobbar med konceptutveckling, skådespelar, producerar och regisserar på Teaterhögskolan men det är lätt att känna sig isolerad eftersom så mycket av verksamheten är sluten till huset i form av interna redovisningar, slutna arbetsprocesser och workshops. Varför inte etablera en undersökande och experimenterande ung scen på Stadsteatern? Med tydlig anknytning till Teaterhögskolan? Är det emot några regler? Har inte koll på sånt men tillåter mig att önska och drömma här nu! Gärna gratis också, så folk har råd att gå.
Bengt Hall.Bild: Emma Blomberg

Idé: En Twitter-opera med premiär på Malmöfestivalen

Bengt Hall, vd för Malmö opera:
Twitter är tidens tecken, 140 stycken för att vara exakt. Skulle man kunna tänka sig en opera baserad på tweets? I Malmö formas det nya Sverige. Det är en vacker, stökig, obegriplig, aggressiv, kärleksfull och svårtolkad plats, där olika människor, språk och kulturer stöts och blöts. Här är åsikterna många, tempot högt och tiden knapp. Twitter är som gjort för Malmö.
Vad skulle en begåvad dramaturg, en talangfull kompositör och en spännande regissör kunna göra med korta berättelser filtrerade genom vårt mest högljudda och omedelbara sociala medium? En opera om tidens puls? Om bultande tinningar en stressig dag på jobbet eller hjärtslag när två ögonpar möts. Med 140 tecken kärlekslyrik, 140 tecken slagord eller 140 tecken raseri. Det kanske inte skulle gå alls. Men vore det inte häftigt att prova? En twitteropera från Malmö, av Malmö, med premiär på det mest malmöitiska av allt, Malmöfestivalens stora scen. Och om inte 2017, så kanske 2018 eller 2019. Staden finns kvar, Malmöfestivalen finns kvar och Malmö Opera finns, hoppas vi innerligt, också kvar. Vad som hänt med Twitter är däremot kanske en annan historia.
Anna Novovic.Bild: Sven-Erik Svensson

Idé: Överraskande föreställningar överallt och en (mus)ikal

Anna Novovic, ledare för Sommarscen Malmö:
Just nu har vi ett behov av att samlas kring positiva upplevelser. Musrestaurangen på Bergsgatan är ett exempel på något som i all sin litenhet samlar många människor. Vi är tvungna att stå halvt hukande och väldigt nära varandra för att kunna se in i de små skyltfönstren. Vi är i den stunden tvungna att vara mjuka och snälla mot varandra, ge varandra plats, ge barnen plats. Skaparna av detta är anonyma, vilket också bidrar till det geniala draget. Det finns inte en upphovsperson som slår sig på bröstet och tar åt sig äran. Det fria kulturlivet är viktigare än någonsin. Tanken ska vara fri och genom scenkonsten, där vi möts just här och nu, kan vi påminnas om att vi alla egentligen är byggda av samma skrot och korn. Jag skulle önska fler överraskande, varma och mindre föreställningar i det offentliga rummet – året runt. Performance i snålblåsten vid busshållplatsen, jazztrio under den otrygga viadukten, opera i det disiga parkeringshuset. Vilken scenkonstinstitution ger plats åt (Mus)ikalen, undrar jag?
Jonas Jarl.

Idé: Ett nytt dramalabb som överbryggar gränser

Jonas Jarl, konstnärlig ledare för Södra Communityteatern:
När scenkonsten i sina lyckligaste stunder lyckas få publiken att känna igen sig, eller ännu hellre känna sig delaktiga i det som formas på scenen, får scenen en röst, ett allmänvärde – men också självförtroende och mod. Den teatern slutar att ängsligt snegla åt publiksiffror och andra teatrars repertoar. Den teatern lyssnar istället på den berättelse som finns i den egna staden, hos de egna medborgarna. Min dröm om teater måste infrias snart… Idag är det så många i Malmö som inte känner sig medskapande till det som visas på våra scener. Eller ens berörda. Eller ens tilltalade. Frågorna alla teatrar måste ställa sig inför 2017 är: Vem spelar vi för? Vems berättelse ska vi gestalta? Är alla medborgargrupper representerade i vår repertoar?
Vi har idag i Malmö ett fruktansvärt klimat med skjutningar och djupa sociala orättvisor. Det syns inte bara i det våld som präglar stadens ytterområden – utan också i det allt längre avstånd som många unga känner till samhällets institutioner. De som tar till orda på våra scener kommer oftast från trygga och välfungerande förhållanden, de andra syns inte till.
Min önskan för 2017 är en ny mötesplats. På nya villkor. Ett dramalabb som låter det nya möta det beprövade, gammal möta ung. Det finns en hel värld som väntar. En ny dramatik mitt i staden som aldrig spelats, skådespelare och dramatiker i vardande som tyvärr fått lära sig att det inte är lönt. Men det är lönt. Det måste vara lönt. Det är till och med nödvändigt.
Till alla scenkonstchefer i Malmö och i Skåne. År 2017 skulle jag vilja att vi träffas och pratar. Dramalabbet är en idé som egentligen går ut på att dina skådespelare bjuder unga från förorten på sin kompetens. I utbyte får ni de ungas livserfarenheter, och teatern får en rekryteringsbas för framtida projekt. Låter det bra? Hör av dig…
Karin Parrot-Jonzon.Bild: Privat

Idé: Helkvinnlig scenisk protest mot krig och övergrepp

Karin Parrot Jonzon, dramatiker och regissör.
1. Jag vill se en scenisk protest i Malmö mot hur kvinnors liv med krig, övergrepp och tvångstraditioner ser ut runt om i världen. Just nu. Jag tänker mig en sprakande och gripande föreställning, gärna på Skånes dansteater, där kvinnor från hela världen samlas i dans, sång och musik. En resurskrävande satsning på stor scen med amatörer och proffs, en skicklig koreograf, dramatiker, kompositör och regissör. En stor solidaritetssatsning som skulle kunna ge kraft och mod till oss alla, män och kvinnor.
2. Jag vill också se nyskriven dramatik som ger mig något att bita i intellektuellt. Jag längtar efter att få följa ett samtal från scen som tvingar mig att skärpa mina sinnen. Inte bara upplevelsekänslan ”åh så häftigt, läckert, snyggt, virtuost,” utan kanske snarare ”vänta…vad sa hon nu? Och vad svarade han”. Ett samtal om det gamla tjatiga ämnet ”vad är det att vara människa i just vår tid på jorden?”. Visst kan man gå via de stora: Shakespeare, Tjechov, Bulgakov, Strindberg. Men det hade varit härligt att få ta del av ny ”tung” dramatik som belyser våra frågor i dag på ett djupare och krävande vis. Jag längtar efter en vår tids Brecht. Eller Antonio Vallero. Skulle gärna vilja se hans pjäs ”Stiftelsen” i Malmö.
Cornelius Löfmark.Bild: Lars Brundin

Idé: MFF-musikal och ett Malmö Dungeon i skyddsrummet under Triangeln

Cornelius Löfmark, skådespelare:
2017 vill jag se en riktigt bra krogshow i Malmö. Då menar jag inte en Robert Gustafsson som dricker klorin, hostar och drar gamla vitsar även om detta kan ha sin charm. Jag vill se något nytt och fräscht, gärna med ingredienserna rock’n’roll, humor och gärna en välskriven kuplett.
Jag vill också se en lokal och genuin musikal. När vi skrev musikalen om Kal P. Dal så märkte vi att folk gillar sånt. Så varför inte en musikal om MFF med musik från bland annat Wilmer X, Timbuktu, Wiehe, Peps och naturligtvis Kal P. Dal.
En annan sak som jag verkligen vill se är ett skånskt ”The London Dungeon”. Alltså en fantastisk upplevelse om Malmös historia, där besökaren lotsas igenom olika rum och får ta del av Malmös historia. Här krävs många skådespelare, specialeffekter och fantastisk dekor. Detta är utbildande, roligt, skrämmande och oerhört underhållande. Det finns tydligen ett gammalt skyddsrum under Triangeln, som inte används, med plats för 3000 personer här hade det varit perfekt att bygga upp denna attraktion.
Tanja Mangalanayagam.Bild: Ingemar D Kristiansen

Idé: Ett danskompani med och utan funktionsnedsättningar

Tanja Mangalanayagam, projektledare på Skånes dansteater:
Jag önskar mig en fortsatt stark utveckling av dansen som konstform som ger plats på scen åt en mångfald av olika kroppar på scen oavsett funktionsnedsättning, ålder och etnicitet. I Malmö har vi exempelvis just nu en unik situation i att det finns ett flertal fantastiska och erfarna dansare med funktionsnedsättning som också har en stor scenvana. I många delar av Sverige och världen kan det ibland vara svårt att hitta erfarna dansare med funktionsnedsättning eftersom det inte har funnits en väg in till de högre dansutbildningarna för dem. Därför önskar jag mig en scenkonstsatsning som faktiskt utnyttjade detta och skapade ett integrerat danskompani med dansare med och utan funktionsnedsättning och med bas i Malmö under en stark konstnärlig ledning. Ett integrerat danskompani som skapar ett kontinuerligt nytänkande och en ständigt pågående förhandling med den samtida danskonsten. Som skapar individuella uttryck och ställer frågor om vilka kroppar och identiteter som får uttrycka sig själv genom dans men även inom vårt övriga samhälle i stort. Detta hade inte bara varit ett efterlängtat initiativ inom Malmös dansliv men även för den samtida dansens överlevnad.
Miguel Angel Fraga.

Idé: En monologfestival

Miguel Angel Fraga, ordförande i teaterföreningen Peacock:
Min önskan för 2017 är en monologfestival i Malmö där medlemmar i teatergrupper och enskilda aktörer kan delta. Monologer gestaltar antingen ett inre samtal eller ett längre anförande. Teaterformen är inte så uppskattad i Sverige, men det är en stor utmaning att uppträda ensam med minimala resurser. Jag vill slå ett slag för monologen, för aktören, regissören och manusförfattaren. Man skulle kunna arrangera festivalen som en tävling där de bästa framförandena prisas.
Malin Nilsson.Bild: Tom Wall

Idé: Nya magiska scener

Malin Nilsson, magiker:
Vilken trolleriföreställning skall du se ikväll? Vilken sorts magi tittar du på? Tänk om det kunde bli frågor vi ställer varandra i framtiden. Magin har i dag inget eget hem i Malmö. Men den har en plats hos publiken. Och det finns många bra scener i staden som kan passa olika sorters magi. Jag önskar att vi kunde visa upp just det. Olika sorters magi. ’Trolleri’ är ju inte bara ’trolleri’ längre. Den tidigare stängda herrklubben, som hårt bevakade sina hemligheter, har öppnats upp och låter sig influeras av andra konstformer; teater, nycirkus, konst, mat, dans och livet. Alla kön börjar ta sin plats och den hyllar den som tänker utanför lådan och skapar nytt. Magin blommar. Så som den aldrig blommat förr. Den växer och förgrenar sig. Nya genres har uppkommit, magie-nouvelle (ny magi) exempelvis, där nycirkus blandas med magi till hissnande performance. Jag önskar att vi fick se mer av frukterna av den här utvecklingen i Malmö. Och att vi tar väl hand om våra scener som visar den. Vilken trolleriföreställning skall du se ikväll?
Mario Castro Sepulveda.Bild: Teater 23

Idé: En helt vuxenförbjuden föreställning

Mario Castro Sepulveda, kommunikatör på Teater 23 och ordförande i Teaterhuset Bastionen:
Jag skulle vilja se ett stort, fritt och framför allt ”vuxenförbjudet” scenkonstprojekt! Malmös scenkonstintresserade unga får i och med detta projekt chans att jobba fram en hel repetitions- och arbetsprocess som ska leda till en storslagen premiärföreställning med tillhörande galafest – helt och hållet utan de vuxnas tillsyn. Medverkande både på och bakom scen består av personer upp till 18 år och kommer att få ta alla konstnärliga och administrativa beslut helt själva.
Repetitionslokaler, ateljé och verkstad, samt en fullt utrustad scen och festlokal ingår i projektet och har ordnats och planerats av de unga, med vuxna endast som externa konsulter på tillfälligt besök. När arbetet väl är igång är alla lokaler en vuxenfri zon.
Vill de unga som medverkar i projektet ha hjälp med något från de vuxna, så ska det finnas stödpersoner med rätt kompetens kring till exempel dramaturgi, scenografibygge eller regi redo att svara på frågor på telefon, mejl eller skype. Men i de fysiska lokalerna kopplade till projektet skall det råda 100 procent vuxenförbud.
Både till premiären och under spelperioden kommer även publiken enbart att bestå av barn och unga, men inga vuxna kommer att ges möjligheten att få ta del av det som kommer att bli en av Scenkonstmalmös största och mest spännande kulturhändelser genom tiderna.
Det skulle möjligtvis kunna gå att spela en specialbokad föreställning för vuxenpubliken, men i så fall med begränsat antal platser vid ett enda tillfälle. Fast bara om de unga som äger projektet tycker att det är en bra idé och något de vill satsa på.
Kitte Wagner.

Idé: Kabarénatt med det bästa från Malmö

Kitte Wagner, teaterchef på Malmö stadsteater:
Jag önskar att Malmö klär sig i sin bästa Berlin-feeling och gynnar det oväntade; de mindre cross-over-formaten, samarbetsprojekt på tvären med det myllrande scenkonstlivet, musiklivet och litteraturlivet. Att man kan uppleva en kabarénatt med öl och vin i ett oväntat rum där det bästa från stadsteatern, operan, dansteatern, symfoniorkestern, Inkonst, Blå Båten, Teater 23, Potato Potato dyker upp, i nya konstellationer. Att det blir lite mer fest och lite mer högt i tak, att pop-up-projekt mellan det fria kulturlivet och de etablerade konstscenerna blomstrar, att Malmö blir platsen där allt kan ske, därför att det alltid varit utkantsstädernas privilegium.
Ronny DanielssonBild: Julius Viktorsson

Idé: En föreställning där vår mångkulturella stad möts

Ronny Danielsson, teater- och musikalregissör.
Jag skulle önska att man ville skapa en föreställning i Malmö där professionella skådespelare, sångare och artister från vår mångkulturella stad skulle mötas och gestalta den komplicerade, spännande och intressanta verklighet vi lever i på ett både humoristiskt och allvarligt sätt. Att med mycket generösa resurser låta någon av våra scener eller någon annan spännande lokal i Malmö få bli spelplats för ett sceniskt äventyr – en berättelse i form av både opera, musikal, dans, drama och performance med biljettpriser som tillåter alla – oberoende ekonomisk status - att bli publik. Flera regissörer kan bilda team och inspirera några författare med olika kulturell bakgrund att skapa en magisk upplevelse. Innehållet ska kretsa kring de frågor vi lever med – det vill säga skilda sätt att se på familj, kärlek, sexualitet, genus och inte minst våra tankar om vår gemensamma framtid. Hur ska vi leva tillsammans i respekt och acceptans?
Jag ser framför mej en symfoniorkester som tillsammans med en arabisk orkester, popband och balkanmusiker skapar en fusion som låter olika typer av musik inspirera och verka tillsammans. Jag ser artister från olika delar av världen stå på scen sida vid sida. Jag hör olika språk från scenen och en textmaskin som hjälper oss att följa handlingen i dramat. Jag ser erfarna skådespelare möta unga – jag ser hur artister med olika erfarenheter och kulturell identitet gestalta samma berättelse. Det skulle kännas som en seger för vårt framtida Malmö.
Helena Röhr.Bild: Johan Sjövall

Idé: Genusmedveten opera och genilösa föreställningar

Helena Röhr, teaterregissör:
Jag önskar mig genusmedvetna och normkreativa nya berättelser i nya modiga operor på Malmö Opera. Och efter Teaterrepublikens underbara "Helt utan geni" önskar jag att fler Malmögrupper vågar kasta sig ut och göra genilösa föreställningar.
Kevin Benn.Bild: Åsa Wallin

Idé: Ett scenkonsthus i Rosengård

Kevin Benn, skådespelare:
Jag tänker på vår multinationella, mångkulturella, mikrokosmiska stad. Jag tänker på att det spelas teater överallt. Vad mer kan önskas? Jo, ett fokus. En magnet. En gemensam spelplats, förlagd symboliskt och geografiskt centralt i staden.
Jag tänker på Kulturmanegen från tidigare års Malmöfestivaler. Ett cirkustält dit man gick för att gnugga axlarna med vem som helst och ta del av allsköns artisteri från scenen. Och så tänker jag på Culture Casbah i Rosengård som med sitt säregna torn blir en spännande pendang till Turning Torso. I Malmö stads beskrivning av projektet står det mycket, fast ordet kultur saknas. Men namnet Culture Casbah förpliktigar. Här, vid Malmös mittpunkt vill jag se ett specialbyggt kulturhus – en scenkonstsatsning.
Förvandlingen av Törnrosen/Örtagården är inte färdigt än. Tornet är fortfarande i planeringsstadiet. Under tiden kan Kulturmanegen återuppstå. Först i tältform, senare som ett permanent scenkonstcentrum. En gästspelsscen för stadens egna uppsättningar samt för internationella ensembler med rätt att uppträda för all världens medborgare här i Malmö, i Rosengård, i stadens mitt. Detta projekt kräver så småningom ordentligt med resurser, men har goda förutsättningar att genom delade kulturella upplevelser knyta Malmös invånare närmare varandra.
Therese Johnson.Bild: Privat

Idé: En queer scenkonstfestival

Therese Johnson, producent på Dansstationen:
En queer scenkonstfestival, vilket är ett tematiskt område där danskonsten de senaste åren tagit ut riktningen. Jag skulle gärna se ett samarbete mellan flera av Malmös scener så att det får bredd och styrka. Engagera också kompetens från Malmös olika grupper för att skapa eget innehåll. Jag läste till exempel om ett projekt initierat av Radar Productions i San Francisco för ett tag sedan som kändes så fint, “Drag Queen Story Hour”. En gång i månaden organiserar de sagostunder med högläsning för barn på bokaffärer runt om i stan med olika lokala drag queens. Drag som konstform är nästan uteslutande utövad i nattklubbsvärlden och barn möter det aldrig, trots att det egentligen finns många gemensama nämnare mellan barns lek och drag i det fria, imaginära och performativa. Använd och anpassa formatet, det skulle passa perfekt hos säg Potato Potato. Avsluta med lite ansiktsmålning. Gör förflyttningar och utnyttja tematiska platser i staden, som när arrangörerna bakom Cinema Queer under sin filmfestival sålde biljetter till sitt specialkuraterade lesbiska filmprogram “Wet” vilket visades från en infinity pool på ett hotellspa. Fast mest av allt vill jag bara att någon snäll ska boka Dynasty Handbag med performanceföreställningen “Soggy Glasses, A Homo’s Odyssey” så att jag äntligen kan få se den.
Zeljko Santrac.Bild: Kristian Källmén

Idé: En ny internationell teaterfestival

Zeljko Santrac, konstnärlig ledare för Teater Theatron:
Vad sägs om att starta Malmös Internationella teaterfestival (Mitef) 2017? Det blir en naturlig utveckling av den kreativa och bubblande fria scenkonsten i Malmö. Den ger inspiration till kultur- och andra institutioner att skapa kontaktytor i staden mellan minoriteter och majoriteten. Målet är att med scenkonstens kraft motverka ghettoiseringen som pågår. Det når vi om vi på festivalen – med en dynamisk, genomträngande, omfattande tematisk inriktning på nya tendenser inom scenkonsten – visar pjäser från Mellanöstern, Afrika, Asien, Sydamerika, Europa, från länder som 31 procent av Malmöborna representerar. Festivalen ska reagera kritiskt till Malmös sociala problem och öppna upp för samtal om sociopolitiska frågor. Denna festival är inte bara en presentation av de bästa internationella produktionerna, den ska också främja projekt från den oberoende fria scenen av högsta konstnärliga kvalitet. Uppgiften är ännu mer viktig när det gäller lokala författare och inte minst unga. Nästan halva stadens befolkning är under 35 år.
Malmös Internationell teaterfestival kan öppnas med ”Slagfältet” ur ”Mahabarata” av Peter Brook. Den spelades på hans teater "Des Bouffes du Nord" i Paris under hösten och är just nu på världsturné.
Mitef ska också ha en ensemble med fast scen i Caroli kyrka. En ensemble där dansare, skådespelare och musiker möts. 150 olika språk som talas i staden hörs från scenen så att många fler än idag känner sig inkluderade. Ensemblen producerar varje år en föreställning. Den första produktionen kan vara ”Sopalovic resande teatersällskap” av Ljubomir Simovic i samarbete med Malmös fria teatrar och Sommarscen Malmö. Produktionen turnerar först under Sommarscen Malmös flagga för att sedan spela i Caroli kyrka under vintern. Pjäsen utspelar sig mitt under det pågående kriget och talar om vikten av kultur i extrema tider, även i krigstider. Den problematiserar och analyserar tillståndet mellan drömmar och verklighet som många av våra migranter gått igenom.
Anna Kölén.Bild: Hussein El-alawi

Idé: Att teaterscenerna mer liknar Malmö

Anna Kölén, dramaturg på Malmö stadsteater:
Jag önskar att teatrarna i Malmö satsar på att scenkonsten ska bli lika interkulturell som staden är. Teatern ska ha samma mångfald som Malmös befolkning. Teaterns berättelser ska spegla Malmöbornas erfarenheter. Och det ska talas lika många språk på scenerna i Malmö som på stadens gator.
Jag skulle till exempel vilja se en traditionell klassiker på Malmö stadsteater – kanske Strindberg, Ibsen eller Tjechov – där skådespelarna sömnlöst och självklart glider mellan olika språk. Spoken word poetry på Hipp. En barn- och familjeföreställning där nyanländas erfarenheter och drömmar gestaltas. En internationell feministisk scenkonstfestival arrangerad av Potato Potato. Barnpjäser av utomeuropeiska dramatiker på Teater 23. Arabiskspråkig nyskriven opera. Massor av nyskriven dramatik av unga människor i Malmö som aldrig har skrivit för teatern förut.
Valle Westesson.Bild: Hussein El-alawi

Idé: En flashmob-festival och mer kultur i oväntade miljöer

Valle Westesson, komiker, författare och arrangör på Blå Båten:
Jag önskar mej att kulturen flyttar ut på gator och ställen med låga trösklar. Kanske en satsning på föreställningar – både teater, humor och musik – i oväntade miljöer där de som inte vanligtvis konsumerar scenkonst finns. Alla ställen i stan vänder sej till dom 15 procent av befolkningen som ser och lyssnar på det som händer på scenerna. Kanske skulle man nå några av dom 85 procent som hellre tittar på tv hemma. Att ta sej iväg till ett ställe och uppleva en föreställning är lika mycket en social företeelse och jag gissar att många känner sig utestängda.
Om det skulle satsas nåt speciellt med offentliga medel tycker jag den skulle handla om det offentliga rummet och att det skulle kunna bli lite roligare och lite mindre reklamigt. Kanske en gatuartistfestival och en flashmob-festival med knasbollar från hela världen som förvandlar stan till en serietidningsvärld. Samtidigt flyttar alla institutioner sina föreställningar till folks vardagsrum.
Anna Lyrevik.Bild: Lars Brundin

Idé: Ett scenkonstlaboratorium

Anna Lyrevik, rektor för Teaterhögskolan i Malmö:
Jag vill se att ett långsiktigt professionellt scenkonstlaboratorium startas i Malmö i samarbete mellan Malmö högskola, Lunds universitet, Malmös fria grupper och institutioner samt residensorganisationer och enskilda aktörer. Detta för att experimentera med vad framtidens scenkonst kan vara utifrån en alltmer digitaliserad mänsklighet och att de offentliga rummens och det offentliga samtalets roll och förutsättningar förändrats i en genommedialiserad värld.
Ett scenkonstlaboratorium skulle arbeta kring ett antal teman eller frågeställningar och etablera ett antal återkommande mötesplatser och återredovisningsplatser (till exempel festivaler, radioutsändningar, enskilda verk och manifestationer) där diskussioner, inspiration, analys, forskning och feedback sker.
Syftet är att utöka det laborativa utrymmet och möjligheten till professionell feedback och delande med fler än den absolut närmsta kretsen. Det skulle leda till att Malmö är i framkant inom Scenkonstsverige just för att vi är så bra på att samarbeta och utveckla idéer och former med olika kompetenser och perspektiv.
Viktor Flarkell.Bild: Privat.

Idé: Festival för nyskriven dramatik

Viktor Flarkell, scenkonstnär:
Jag skulle kunna tänka mig att se någon slags festival för nyskriven dramatik. Ett samarbete mellan Malmös samtliga scener under en månad eller en specifik tidsperiod hade varit en både häftig och perfekt plattform för att presentera debutanter exempelvis. Med tydligt och uttalat fokus på representation och mångfald bland just dessa debutanter.
Anneli Sandell.

Idé: Släpp in konstnärerna i stadsplaneringen

Anneli Sandell, kommunikatör och producent på Teatercentrum Södra:
1. Malmö Stad implementerar nu sin nya kulturstrategi som vill föra in konst och kultur i alla stadens förvaltningar. Låt konstnärerna med deras höga utbildningsnivå och självständiga samhällsanalys medverka i stadsplanering och sociala strategier, planering av pedagogiskt arbete och kvalitativ sjuk- och äldrevård och integrationsprocesser. Genom konsten och konstnärerna vidgas perspektiven i samhällsplaneringen. Men förutsätt inte som en del uppdragsgivare gör, att detta ryms inom det befintliga uppdraget att producera professionell scenkonst. Detta är andra uppdrag som behöver sitt eget utrymme och sin egen ekonomi. En investering som kommer att betala sig.
2. Jag önskar också fler samarbeten mellan det fria kulturlivet, stadens förvaltningar och kulturinstitutionerna, i syfte att bryta ner gränserna mellan centrum och stadsdelarna och även stadsdelarna emellan. Stärk redan befintliga och skapa nya vassa produktionsplattformar i stadsdelarna, som hjälper konstnärer att verka i stadsdelarna men också på institutionerna. Låt publiken få upp ögonen för konstnärliga uttryck i andra delar av staden. Ett ökat intresse ger status och större rörelser mellan stadsdelar och centrum, mellan institutioner och lokala scener. Gör det inte enbart i projektform utan låt det bli ett kontinuerligt utbyte som man införlivar i den ordinarie verksamheten.
Josef Hoffert.Bild: Privat

Idé: Breddat kulturstöd, musikalen ”Hamilton” på Operan och Ola Salo som The Goblin King i ”Labyrinth”

Josef Hoffert, scenpoet och arrangör av scenpoesifestivalen Vokal:
Jag har ju alltid varit ett enormt fan av musikaler. Så det är vad jag personligen önskar mig mer av under 2017. Och då allra helst de lite mer kultförklarade eller alternativa musikalerna. Jag tänker mig exempelvis ”Rocky Horror Picture Show” eller ”Little Shop of Horrors”, eller varför inte ”The Labyrinth” nu när David Bowie så tragiskt gick bort i början av 2016. För vem vill inte se Ola Salo som The Goblin King? Finast vore såklart om Malmö Opera kunde ta på sig att storsatsa på något som inte är just de allra största och mest kända musikalerna. Men om de nu ska satsa på något stort istället så röstar jag helhjärtat för en uppsättning av musikalen ”Hamilton”, som senaste åren gjort succé på Broadway. Men såklart, även utan Malmö Operas inblandning så finns ju flera mindre aktörer som skulle kunna ta på sig att styra upp Malmös musikalscen under det kommande året.
Med tanke på hur det gångna året har varit så osedvanligt sämst politiskt, både nationellt och internationellt, och med tanke på hur många av våra allra käraste idoler som gått bort så tycker jag även att just scenkonsten har ett särskilt ansvar att sprida lycka, kärlek och känsla till Malmö och dess befolkning. Det är vårt ansvar som scenkonstnärer och arrangörer att ta till vara på de otroliga talangerna och förmågorna som vi har här i staden, men även de som vi kan föra in utifrån för att uppträda, visa upp sig eller rent allmänt bete sig charmigt och udda på scen.
För att dessa och framtida framåtblickande arrangemang inom Malmös scenkonstområde ska vara möjliga är det viktigaste dock att Malmö stad på allvar breddar sitt kulturstöd. Och då inte bara rent ekonomiskt genom att skjuta in mer pengar, utan även genom fler arrangörsskolor, mera workshops i hur en bäst söker kulturstöd eller verksamhetsstöd. Vi både kan och ska göra Malmö till Sveriges absoluta huvudstad för scenkonst 2017. Nu kör vi!
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Malmö drömmer
Gå till toppen