Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Dag 366 med Elvis: Let us pray

Ni trodde, utifrån gårdagens filmklipp, att Elvis var döende? Nu blir det andra bullar.
Här har vi en Elvis som i en lätt blasfemisk och lite kitschig scen jämförs med självaste Jesus. Hans död är inte heller något man genom historien tagit lättvindigt på.
”Change of habit” från 1969 var Elvis sista spelfilm och en av de bättre. (Mer om denna, och om titellåten, skrev jag här.)
I denna spelar Elvis en socialt engagerad doktor på specialuppdrag i New Yorks getto. Han har tre kvinnliga hjälpredor: nunnor allihop, om än till och från undercover.
En ung Mary Tyler Moore spelar Syster Michelle, en nunna med benhård integritet som ändå vacklar när känslorna för den stilige doktorn bubblar upp. Precis som sina medsystrar gör hon sig beredd att återvända till klostret, men hon vacklar i sin övertygelse och söker sig därför till kyrkan för att få vägledning.
Det vill sig inte bättre än att där istället för kapellets stillhet är gospelröj med den unge doktorn på akustik gitarr, backad av en funky rytmsektion och tre körsångerskor i intensivt samspråk med solisten. Sången heter ”Let us pray”, vilket är oskyldigt nog.
Syster Michelle blir tagen där hon står bland bänkraderna, och vi får se hur hennes blick vandrar mellan det stora krucifixet och den sjungande Elvis. Hon måste välja sida, och verkar till slut välja det alternativ som hon ser ut att hålla för det dåliga: det världsliga. Hon ser ohyggligt resignerad ut sedan blicken slutligen fastnat på den sjungande doktorn.
Detta drama, sett delvis genom kameralinsen, fångas mellan 1:35 och 2:10 i filmens slutnummer. På Youtube hittar jag dessvärre bara ett alternativt filmklipp. Fast filmens slutscen hittar ni här nedan – ha tålamod med att den som lagt upp filmsnutten bytt ut Elvis version mot en egen cover. Man kan, som Syster Michelle också förstod, inte få allt.
Gå till toppen