– Vi leker, men under stress. Jag har hört mig för lite löst efter var man kan få tag på betablockerare, haha, säger Erik Holmström.

Malmö Dockteaters chef och grundare gör i denna föreställning samtliga 18 roller. Det betyder att han står lutad över scenen, som når honom upp till midjan, och med pilliga rörelser förflyttar dockorna och gör deras olika röster.

– Så fort man blir nervös, påverkar det dockorna. Kanske inte betablockerare, men har ni något annat tips på vad jag kan ta? Jag vill inte bedöva mig, bara ta bort skaket i händerna.

Våren 2015 uppförde Malmö Dockteater sin premiärföreställning "Funktionell dumhet". Erik Holmström hade lämnat Turteatern i Stockholm, bestämt sig för att han var färdig med institutionsteatern, och gått helt upp i idén om att skapa en egen, smått magisk dockteatervärld nere i en stökig källare på Sofielund i Malmö.

Då var dockorna en meter höga, tillverkade i papp, slöjdpinnar och trälim. Pjäsen utgick från sociologen Roland Paulsens uppmärksammade debattbok om arbetslinjen, "Vi bara lyder". Replikerna kom från intervjuer Paulsen hade gjort med tjänstemän och chefer på Arbetsförmedlingen. En av rollfigurerna i pjäsen var Angeles Bermudez Svankvist, generaldirektör på myndigheten mellan 2008 och 2013. Hon pratade i pjäsen om "skvalpet" utifrån några av henne definierade typer: "halta, lytta, psykiskt sjuka, blinda, döva, rullstol, knäpp fast det inte syns, snygga med opererade tuttar som bara tycker om sin kropp".

– Det är inte solklart vad hon menade, men jag tror att skvalpet enligt henne är de som inte duger på arbetsmarknaden. Som research till föreställningen "Skvalpet" har jag därför intervjuat en blind, en döv, en halt, en lytt, en i rullstol, en psykisk sjuk, en knäpp fast det inte syns och en med opererade tuttar, säger Erik Holmström.

Vad gav intervjuerna? – Det var rätt komiskt, för just de här människorna som jag intervjuade klarar sig ganska bra på arbetsmarknaden. Teaterchefen och dockmakaren Erik Holmström jobbar denna gång i 1:18, klassisk dockskåpskala.

Han håller upp Erik Högström, en dockversion inte helt olik honom själv, och med ett förvillande likt namn. – Inspirationen kommer från ball jointed dolls, ganska realistiska dockor i emostil med pärlor till leder, som är stora i Japan.

Övrigt material är "allt möjligt", såsom lera, pärlor, gummiband och pinnar. Men teaterns 3D-skrivare har också gått varm. – Jag var på Dockteatercentrum i Frölunda och berättade hur vi gör, och de var minst sagt skeptiska till detta moderna med 3D-skrivare. Det finns en hantverksstolthet i dockmakeribranschen, konstaterar Erik Holmström.

Att få fram rätt sorts dockor är en av de största utmaningarna. – De måste vara rörliga i lederna, men samtidigt kunna stå för sig själva eftersom jag hanterar 18 olika dockor.

Magneter under dockorna och särskild magnetfärg på scenen har löst problemet.

"Skvalpet" jobbar på flera metanivåer. Pjäsen handlar om en teatergrupp som ska sätta upp pjäsen "Skvalpet" och inleder sitt repetitionsarbete. Regissören till pjäsen i pjäsen heter alltså Erik Högström.

– Det är rätt skönt att mitt alter ego är en docka. Jag hade inte tyckt att det var intressant att se mig spela mig själv, säger Erik Holmström och låter blygsam.

Blygsamt är däremot inte det inspirerade tal som den fiktiva teaterchefen i pjäsen håller till hans alter egos ära.

"Dina föreställningar är konstnärliga på ett alldeles eget vis. Vi ska skapa magiska upplevelser men också skapa motstånd, vara med i samhällsdebatten. Allt detta är du, Erik. Du är något som inte är så fint att ta i munnen, men jag tänker ändå säga det: Du är en sann teaterman."

I den skojfriska tonen vilar ändå en sorts programförklaring till dockteatern i källaren. Erik Holmström vill skapa samhällskritisk teater av den artificiella verklighet som uppstår när dockor, inte skådespelare, står på scenen.

- Jag tröttnar aldrig på dockteater. Det öppnar upp andra sidor i mig, mer poetiska sidor. Den torra verkligheten blir poetisk med dockorna, säger teaterdirektören.

– Som regissör har jag tidigare varit bra på att göra tydliga idéer som kommuniceras tydligt från scenen. Den här gången har jag velat bli mer gåtfull. Utforska de mer märkliga markerna. Det blir mer introvert, mer improviserat.

Dockorna har fått honom att släppa på prestationen, säger han. Vara mer i barnleken.

– En docka kan man verkligen stirra ut. Det är ingen som möter din blick tillbaka, så du kan titta hur länge du vill. Det är nästan perverst, men jag tycker att det är så härligt!

Vad? Dockteaterföreställning om ett repetitionsarbete där konsten och livet inte flyter ihop. En samhällskritisk helaftonspjäs i dockskåpsformat.

När? Premiär? 9 januari 2017. Spelas till 6 mars 2017.