Många i väst associerar japansk film främst med Akira Kurosawas samurajer och Hayao Miyazakis fantasisprakande animationer. Men landet har en lång och stark tradition av vardagliga filmdramer i medelklassmiljö. Mästaren i genren är Yasujiro Ozu (1903–63), vars "Föräldrarna" (1953) ofta hamnar högt i omröstningar där tidernas bästa film ska utses. En annan representant är Mikio Naruse (1905-69), som råkar vara Hirokazu Kore-edas favoritregissör. Om någon bär arvet vidare efter Ozu och Naruse är det just Kore-eda, som med en varmt humanistisk blick ger oss inblick i medelklassjapanens stora och små vardagsbekymmer. Som vad man ska äta till middag. I "Efter stormen" bjuds det bland annat på nudelgryta med gröna ärtor.