Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Anna Blennow: Se upp för tornet

Vad forskning är, och hur den bör bedrivas, debatteras ständigt. Men frågan om var forskningen äger rum är minst lika komplex. På nyttoanpassningens marknadsplats, eller i splendid isolation på tryggt avstånd från världens larm? Utgör akademi och samhälle skilda världar, eller är akademin i själva verket en integrerad del av samhällets struktur? Frågorna aktualiserades nyligen genom regeringens forskningsproposition, där slagordet samverkan starkt betonades. Krav på samverkan med det omgivande samhället bör enligt propositionen till stor del styra forskningens resurstilldelning, utan att aktörerna i denna process definierades närmare.
Beskedet väckte genast reaktioner. Flera debattinlägg har lyft frågan om det är möjligt att bevara forskningens frihet om den i allt högre grad kommer att bedömas i termer av entreprenörskap och användbarhet. Kan och bör all forskning kommuniceras till alla? I en tid när ekonomiska förutsättningar för forskning blir allt mer kringskurna, med övertid och underproduktion som följd, är det lätt att längta efter ostörd arbetsro i det elfenbenstorn som ofta används som metafor för akademin.
Tornet som symbol och realitet är förknippat med orostider. Höga torn och befästa murar indikerar turbulens på marknivå. Tornet kan signalera hybris: de som byggde Babels torn bestraffades med språkförbistring. Men tornet kan också ge utblick och struktur för den som tar sig högst upp. I en tid då kartor inte var allas egendom rekommenderades resenärer att uppsöka en högt belägen plats för att skapa sig en bild av den stad de anlänt till. Tornet som överhöghet och kontroll är baksidan av samma mynt. Vem är det egentligen som sitter i det där akademiska tornet? Fånge eller fri? Belägrare eller belägrad?
”Din hals är som ett elfenbenstorn, dina ögon som Heshbons dammar vid porten mot Bat-Rabbim. Din näsa är som Libanontornet, som vetter mot Damaskus”. Så beskrivs brudens skönhet i Höga visan i Gamla Testamentet, och det är där elfenbenstornet dyker upp för första gången i de litterära källorna. Elfenbenet symboliserar här dyrbar exklusivitet, liksom det purpur som brudens hår liknas vid. Under medeltiden kom det kyskt vita tornet att symbolisera jungfru Maria – målningar visar henne sittande i en blommande, muromgärdad trädgård med tornet i bakgrunden. Den tillslutna lustgården, hortus conclusus, är också ett begrepp som förekommer redan i Höga Visan som metafor för jungfrulighet.
Idén om elfenbenstornet som världsfrånvänd plats och skyddad verkstad för poeter och författare introducerades på 1800-talet. Att på ett symboliskt plan dra sig tillbaka till sitt elfenbenstorn ställdes i kontrast till att aktivt engagera sig i samhället. Men var tornet egentligen en ouppnåelig dröm snarare än upplevd verklighet? ”Jag har alltid försökt leva i ett elfenbenstorn, men ett hav av skit slår mot dess väggar och hotar att rasera det”, skrev författaren Gustave Flaubert i ett brev 1872.
Men det vita elfenbenet kan också vara ett bedrägligt bländverk. I Odysséen beskrivs hur människans drömmar anländer antingen genom en elfenbensport eller genom en port av horn. Sanndrömmarna kommer genom porten av horn, men elfenbensdrömmarna är inte att lita på – kanske främst på grund av en ordlek med de snarlika grekiska orden för ”elfenben” och ”bedra”.
Henry James sista roman, ”The Ivory Tower”, utgör ett angrepp på korruption och överflöd. Och nyss skrev fysikern Stephen Hawking i The Guardian: ”Som akademiker vid universitetet i Cambridge har jag levt mitt liv i en privilegierad bubbla. Isoleringen som min sjukdom medför har gjort mitt elfenbenstorn än högre.” Hawking pläderar för att den politiska, ekonomiska och vetenskapliga eliten måste komma ner från sina torn, och att samverkan över nationella och sociala gränser är helt nödvändig för att möta såväl populism som klimathot och krigshets.
Metaforer är ett kraftfullt retoriskt redskap. Kanske är det dags för akademin att överge elfenbenstornets elitiskt betonade vithet. Handel med elfenben är inte att rekommendera, varken bokstavligt eller bildligt talat. Nej, det är med utgångspunkt från markplanet som forskning måste bedrivas: för att flyga högt måste man först ta avstamp från marken. Men forskning bör också gå på djupet. Själv ser jag forskningsverksamhet snarare som ett slags gruvdrift. Djupare och djupare i gruvgångarna under samtid och samhälle måste vi gräva oss, inte bara för att förstå roten till det onda, utan också för att nå diamanterna på schaktets botten.
Gå till toppen