Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tobias Barkman: 16-åringen är ostraffad – det här är slutsatserna vi inte kan dra

Det är lätt att se mordet på 16-åringen som en logisk fortsättning på utvecklingen i Malmö. Men det är en allt för snabb slutsats att dra.

Bild: Patrick Persson
Den här texten publicerades i fredags förmiddag, morgonen efter mordet.
Vapenvåldet ökar, tröskeln för att ta till grovt våld tycks ha sänkts och en ny generation kriminella har trätt in i Malmös undre värld.
Så sent som i går pratade jag med en polischef som pekade på ungdomars hårdnande attityder som en möjlig orsak bakom våldsvågen i Malmö.
När då en 16-åring några timmar senare skjuts ihjäl med flera skott är det lätt att passa in även den händelsen i bilden.
Men av det lilla vi vet nu kan mordet lika gärna vara en anomali. Den dödliga skottlossningen kan vara en extrem händelse av den typ som faktiskt sker då och då. Och att den bara råkar inträffa under en serie mord och våldsdåd i gängmiljön.
16-åringen, som bor i närheten av busshållplatsen, finns inte i polisens register. Det säger inte allt, särskilt inte eftersom han bara har varit straffmyndig i drygt ett år. Men vi hittar varken honom eller hans familjemedlemmar i några av de miljontals sidor rättsdokument vi har tillgång till på redaktionen. Varken våra källor inom polisen eller i den undre världen har någonsin nämnt familjens efternamn.
Det utesluter naturligtvis inte att bakgrunden till mordet ändå finns i kriminalitet. Det finns de som lyckas segla under radarn och inte dra till sig myndigheternas uppmärksamhet.
Men innan vi passar in 16-åringens död i undergångsanalyserna om eskalerande gängvåld bör man komma ihåg att 16-åringar mördas då och då i Sverige. I alla typer av städer, i alla typer av bostadsområden.
Mord på 16-åringar brukar förvisso inte se ut som gangsteruppgörelser. Kriminaltekniker brukar inte behöva markera ut flera tomhylsor efter alla skott som skjutits. Tonåringar mördas, generellt, med sparkar och knivhugg.
Så som fallet verkar ha varit med 16-åringen som hittades död på Östra kyrkogården i Malmö i september. Liknande var också mordet på Linnéskolan 2014 en 17-åring höggs med en avslagen flaska av en 16-åring. Bland angriparna mot 17-åringen fanns också en 14-åring.
Motiven brukar vara futtiga. 2001 sköts en 16-åring ihjäl på en skola i Bromma i ett bråk om en påse valiumtabletter värda några tusen kronor.
Det finns också andra exempel, mer svårtydda, där motiven fortfarande är okända. Hela Malmö minns förmodligen mordet på 15-årige Ardiwan som sköts ihjäl på nyårsafton, under den förra mordvågen 2011-2012. I Göteborg sköts i höstas två bröder ihjäl i, den yngre av dem var 16 år. Båda fallen är olösta.
Att liknande fall har skett förr förtar inte allvaret i 16-åringens död på Rosengård igår.
Men analysen om hans död bör i dag inte sträckas allt för långt. Utifrån vad vi vet nu, mindre än ett dygn efter pojkens död, kan det vara ett rätt så typiskt tonårsmord. Med den enda avgörande samhälleliga skillnaden att tillgången på skjutvapen har ökat.
När tonåringar i trubbel för några år sedan drog kniv så är risken idag betydligt större att det som kommer fram ur täckjackan är en pistol. Det är alarmerande och först nu börjar politikerna ta frågan på allvar.
Det är viktigt att kunna peka på stora linjer i samhällsutvecklingen. Men samtidigt är varje mord unikt. Det finns också flera parallella linjer i utvecklingen att hålla ordning på – allt har inte med gangstervåld att göra, inte heller i Malmö.
Inte minst för att ge klarhet om det behöver polisen lösa mordet på 16-åringen.
Gå till toppen