Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Killarna som mördar är sällan galna, de agerar utifrån ramar som vi sätter

Två veckor in i 2017 har två unga personer redan mördats i Malmö, den första på Docentgatan den 3 januari. En Malmöpolis föreslår vassare lagstiftning, bland annat för vapenbrott.Bild: Patrick Persson
Jag är polis på en avdelning där en av mina huvuduppgifter är att arbeta mot den organiserade brottsligheten.
Jag träffar till vardags människor som väljer att lösa sina konflikter genom att försöka döda andra människor. Vilka som är offer och gärningspersoner varierar från dag till dag, och gränserna är minst sagt diffusa.
Detta är personer som går runt med skyddsväst på sig, alltid försöker ha ett skjutvapen nära till hands och försörjer sig genom narkotika- och vapenhandel. Ena dagen blir man beskjuten, och dagen efter försöker man mörda någon.
Ni som läser detta tänker säkert: Herregud, vilka galna människor.
Så enkelt är det inte. De här killarna är oftast normalbegåvade och fattar rationella beslut utifrån de ramar som finns. Ramar som du och jag sätter, genom politikerna.
Vem är det då som bär ansvaret för att jag, trots att jag gripit de här männen dagen innan för allvarlig brottslighet, ändå ser dem ute på gatan dagen efter.
Polismyndigheten säger att man utreder brotten, griper personer och redovisar ärendena till åklagare. Åklagarmyndigheten säger att man åtalar så ofta man kan efter bästa förmåga. Domstolarna säger att de dömer utifrån de lagar riksdagen stiftat.
De här personerna får skyddstillsyn, villkorliga domar, korta fängelsestraff och släpps oftast ut på gatan i avvaktan på rättegång. Detta trots att de inte tillför samhället något positivt, och berövar dig och mig vår trygghet.
De får chans efter chans, och varje gång kommer de ut och gör rationella val: att ännu en gång gå runt beväpnad, döda eller skada en annan människa eller sälja narkotika för att tjäna pengar.
Allt detta samtidigt som Anna eller Hassan som arbetar och bidrar till samhället knappt vågar rasta hunden utan att oroa sig för att träffas av en förlupen kula. Ohållbart.
Hur kan vi låta det ske?
Svaret är att Anders Ygeman och Morgan Johansson inte ser att den här problematiken är rent samhällsfarlig. Självklart ska vi ha ett rättsväsende där man försöker förhindra återfall i brott genom att ge folk en andra chans. Men den här kategorin kriminella har gjort sina val, om och om igen. Då måste också samhället anpassa sig efter detta och göra aktiva val.
Det är inte smickrande att erkänna att vi inte kan få alla på rätt spår, men vi måste acceptera det, och vidta åtgärder för att skydda de medborgare som förväntar sig skydd.
Det måste kosta att gång på gång knyckla ihop samhällskontraktet och kasta det i papperskorgen.
Lagstiftning och hårdare straff är såklart inte lösningen på problemet. Förebyggande arbete av polis, kommun och skola är långt viktigare och något som verkligen kan göra skillnad. Men för att få andrum och för att de delarna av samhället ska kunna jobba förebyggande, behöver vi ta bort de element som hindrar det.
Några förslag:
- Lagstifta för att verkligen göra livstid till normalpåföljden för mord. Möjligheten att utdöma ett tidsbestämt straff ska finnas, men utgångspunkten när man mördar en annan människa måste vara livstids fängelse.
- Skynda på med att höja minimistraffet för grovt vapenbrott till två års fängelse så att misstänkta får sitt kvar i häkte i väntan på rättegång.
- Vässa brottsbalken 29 kap. 2§ 6p så att den kan användas för att straffa dem hårdare som ingår i organiserad brottslighet. Beväpnar man sig för att skjuta ihjäl rivaler i samhällets ytterkant så ska det kosta mer än annars.
- Ta bort förbudet i brottsbalken mot att utdöma livstid för personer som är mellan 18 och 21 år gamla. Idag finns det personer i det åldersspannet som kan misstänkas ha mördat eller varit delaktiga i ett flertal mord. Möjligheten att låsa in dem, och släppa ut dem endast när samhället bestämmer att det är lämpligt, måste finnas. Det går inte att döma en vuxen människa som är en del av organiserad brottslighet och som skjuter ihjäl en annan person till sex års fängelse. Här måste de skötsamma medborgarna skyddas och prioriteras, inte gärningspersonen.
Lagens långa arm börjar få mjölksyra.

En polis i region Syd med hopp om ett tryggare Malmö och Sverige

Polisen kan inte skriva under med sitt namn på grund av sina arbetsuppgifter.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Läs alla artiklar om: Mordet på 16-åringen
Gå till toppen