Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Kalle Lind: Alla klarar att ge upp – vad då är coolast?

En sak kan man vara säker på som människa: det går alltid att hitta anledningar att ge upp. Det finns alltid någon deprimerande nyhet i tidningen. Det är aldrig långt till närmsta påminnelse om vår egen dödlighet.

Därför borde det ses som en coolare hållning till livet att alltid jaga de positiva motbilderna. Det som kräver större insats borde ge saftigare utdelning. Den som bejakar glädjen, skrattet, värmen, hoppet och insikten att efter regn kommer solsken borde vara den ballaste.
Så är det inte alltid. Tittar man på stora delar av kulturvärlden är det inte så. Gör du en film om några minderåriga narkomaner i en rumänsk industristad som gör abort under en motorvägsviadukt är chansen att du får ett festivalpris större än om du gör en film om ett trevligt par som får varandra och sen är allting frid och fröjd. Man kan med viss rätt hävda att den första filmen är Viktigare, men lika viktigt borde det vara att ingjuta en gnutta framtidstro i biopubliken.
Även inom rockmusiken har svårmodet stått högt i kurs. Flirtar med självmord och självhat och självstympning betraktas gärna som mer genuint och spännande än gemyt och fryntlighet. I skiftet 1970-1980-tal gjorde Ulf Lundell iakttagelsen att samtidsrocken var för navelskådande negativ. Han frågade sig, på sitt särskilda Lundell-språk: ”Warum all this black stuff?” Sen gjorde han plattan ”Kär och galen” där han insisterade på att vända rockkraften till något livsbejakande. Låtar som ”När jag kysser havet” och ”Lycklig lycklig” ville vara en inspirerande motvikt till dåtidens förhärskande kajalångest.
Man kan ha många invändningar mot Ulf Lundell, men jag har stor respekt för hans vilja att vara den ”som törs ett ja bland alla nej”. På samma vis uppskattar jag att Peps påminner om att ”än sjunger himlens fåglar/ochän hör jag barnens skratt/och än blommar markens örter/och än följer dag på natt”i låten med den föredömliga titeln ”Håll ut”.
För att hålla ut krävs mod och dumdristighet. Ge upp kan vilken posör som helst göra.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Kalle Lind
Gå till toppen